Typsnittet som försvann i Themsen

Några av de typer som Robert Green lyckades bärga ur Themsen. Med hjälp av dessa och gamla tryck har han sedemera lyckats återskapa snittet och återlanserat det i en digital version.

Tack vare datorer har de flesta i dag någon kunskap om typsnitt. Inom designvärlden är det inte ovanligt att stöta på grafiska formgivare och typografer som är fullkomligt besatta av typsnitt. Den engelske typografen Robert Green blev så besatt av ett drygt 100 år gammalt typsnitt att det slutade med att han dök i Themsen! 

Typsnittet ”The Doves Type” är legendariskt bland typografer. De får något drömskt i ögonen när detta kommer på tal. Det lanserades för några år sedan i en digital version av den engelske typografen Robert Green. Det låg mycket arbete bakom detta, framför allt för att originaltyperna, alltså metallbokstäverna, hade försvunnit. 
The Doves Type tillkom på beställning av Thomas Cobden-Sanderson och Emery Walker för att användas till tryckningen av böcker på deras förlag The Doves Press, grundat 1900. Thomas Cobden-Sanderson var bokbindare och Emery Walker var litograf, fotograf och drev ett tryckeri. Förlaget var inriktat på kvalitetslitteratur: Bibeln, William Shakespeare, poesi av lord Tennyson med mera. 

Emery Walker och Thomas Cobden-Sanderson.

Juridisk tvist
Cobden-Sanderson var vän med William Morris, det tongivande namnet i Arts & Crafts-rörelsen vars filosofi gick ut på att design av vardagsobjekt, vare sig det var koppar, möbler eller typsnitt, skulle vara av samma höga kvalité som konst. 
Cobden-Sanderson var den som var mest engagerad i utgivningen, framför allt vad gällde kvalité på papper, bokbinderi och tryck. Böckerna var dyra att tillverka, sålde dåligt och 1908 upplöste Cobden-Sanderson och Walker sitt partnerskap och The Doves Press upphörde att existera. 
Återstod gjorde dock det vackra typsnittet, som vägde drygt ett ton. Det var Cobden-Sanderson som var i besittning av det, i alla fall rent fysiskt. Båda parter var fast beslutna att få äganderätten till typsnittet. Det blev en juridisk tvist och den slutade med att Cobden-Sanderson fick äga The Doves Type livet ut och att det efter hans död skulle övergå i Emery Walkers ägo. 

Themsen-ritual
Men så skedde inte. I stället började Cobden-Sanderson ge sig ut på kvällsvandringar, 170 stycken enligt hans dagböcker, för att sakta men säkert sänka alla typerna i Themsen. Vandringarna började augusti 1916 och avslutades januari 1917. 
Det fanns något nästan rituellt över det hela. Cobden-Sandersons spirituella världsbild gick ut på att allting i denna värld hängde ihop. Hans sätt att visa vördnad för skaparen var att själv skapa, bland annat då vackra böcker. Han offrade typsnittet genom att ge det tillbaka till jorden, till Themsen, till Kosmos. Cobden-Sanderson såg typsnittet som konst och ville hindra Walker från att göra kommers av det och använda det till att trycka undermålig litteratur. Och därefter återstod bara de böcker och trycksaker som The Doves Press låtit trycka. 

Mödosamt återskapande
Den engelske typografen Robert Green började intressera sig för The Doves Type för tio år sedan då han letade efter typsnitt till ett bokprojekt. På webben hittade han några sidor ur den bibel som The Doves Press hade tryckt. Han letade förgäves efter en digital version, och beslöt sig då för att återuppliva The Doves Type. 
– Jag begav mig till British Library för att studera böckerna. Det förvånade mig hur moderna de såg ut, inte bara typsnittet utan all den vita ytan på sidorna. Där fanns inga illustrationer alls, vilket annars var brukligt då. Jag köpte egna böcker antik-variskt och kom också över tryckt brevpapper och förlagskataloger. Därefter började det mödosamma arbetet. Då insåg jag också att böckerna tryckts på fuktat papper, medan brevpapper och kataloger tryckts på torrt papper. Det ändrade karaktär på bokstävernas utseende och gjorde mitt arbete mycket svårare. Dessutom är varje bokstav unik. Det finns inga fasta element, som till exempel att man skulle få ett ”d” om man vänder på ett ”p”. Det handlade hela tiden om avvägningar och justeringar. 

Dök i floden
2013 ansåg Robert Green att han hade en fungerande digital version och lanserade den kommersiellt. 
– Men jag var ändå inte riktigt nöjd, så jag sökte upp min tidigare lärare i typografi på The Royal College of Art, och hon sade: ”Det är en del som inte stämmer och enda sättet att få det rätt är att leta reda på själva metalltyperna”. Och de fanns möjligen i Themsen...
Cobden-Sanderson beskrev i dagböckerna var han stod när han kastade i alltihop. Det var alltid från samma bro. 
– Jag kontaktade hamnmyndigheterna, som föreslog att jag skulle skaffa licens och leta själv i stället för att anlita dykare. Jag skred till verket. Sommaren 2014 började jag dyka och lyckades faktiskt hitta 151 bokstäver. De har hjälpt mig att justera en del och jag har återlanserat den digitala versionen. Så nu går det återigen att trycka böcker och mycket annat med det klassiska The Doves Type. 

Michael Dee

Bibeln – tryckt med "The Doves Type".

Comments are closed