Unga svarta i Harlem, New York, markerade sin protest mot samhället via sina kläder. De bar ”zoot suits” som var populära under 1930- och 1940-talen.

Begreppet gatumode förknippas nog mest med mods, hippies, punkare, syntare och hip hopare, men långt tidigare fanns ”The Zoot Suits” i USA. Ungdomar från minoriteter som lyssnade på jazz och klädde sig i kostymer som var närmast komiskt stora. 

I juni 1943 utbröt häftiga upplopp och kravaller i Los Angeles. De har gått till historien som ”Zoot Suit-upploppen” och var faktiskt de första rasupploppen i USA. Upploppen fick sitt namn av de kläder som en av de stridande parterna bar, ”Zoot Suits”. 

En kulturmarkering

Det var ett mode som först uppstod i Harlem i New York, där unga svarta lät sy upp kostymer som gränsade till det närmast absurda.

 Kavajer med vadderade axlar som gick ner till knäna, byxor med linningar som gick upp till bröstkorgen och som svängde ut som stora ballonger. Och gärna hatt av feodoramodell på huvudet. 

Flera av de stora namnen inom swingjazzen, däribland Cab Calloway uppträdde i Zoot Suits och stilen spred sig snabbt över USA. För unga svarta män var stilen en markering att de fanns till och var stolta över sin egen kultur, i en tid då svarta förväntades göra sig osynliga. Snart hakade ungdomar av mexikanskt och italienskt ursprung på. 

Rasdiskriminering i USA associeras främst med svarta i sydstaterna men den gjorde sig starkt påmind i Los Angeles, där det fanns skyltar lite varstans: ”Inga mexikaner – endast vita”. 

Upplopp och krigsstämning

Efter att USA inträtt i andra världskriget 1941 blev Los Angeles utskeppningshamn för flottan. Staden fylldes av unga sjömän från Mellanvästern och många av dem hade aldrig sett en mexikan tidigare. 

Det utbröt slagsmål lite varstans och i juni 1943 utmynnade det i ett formligt krig. Nu la sig även många vita Los Angelesbor i saken, för att ”hjälpa våra pojkar”. Det gick våldsamt till. Alla som bar en Zoot Suit löpte stor risk att bli misshandlad, lemlästad och det hörde till vanligheterna att slita kläderna av offren och bränna upp dem på gatan. Polisen ingrep men det gick till så att de arresterade mexikanerna medan de lät sjömännen gå. 

Och så slutade upploppen tvärt. Det berodde på att ledningen för flottan ansåg att den var på väg att förlora disciplinen. Sjömännen kom därefter att vistas på annan ort innan de skeppades iväg till kriget. 

Nu började det utbryta liknande sammanstötningar på andra håll i USA, i New York, San Diego, Chicago och Philadelphia. 

I tidningar beskrevs ”Zoot Suits” som en samhällsfara och kritiker hävdade att kostymerna var ”opatriotiska” på grund av de mängder tyg som gick åt i tillverkningen. I en del städer svarade myndigheterna med att införa förbud mot att bära och tillverka stora kostymer. Skräddare som tidigare haft stora skyltar utanför sina butiker plockade snabbt ner dem. Fast inbitna Zoot Suits fortsatte att bära dem, som en protest mot överheten. 

Mot nazismen

Stilen togs också upp i modifierad form i Frankrike där ungdomarna kallades ”Les Zazous”. Även där var stilen ett slag mot överheten, den ockuperande nazistmakten och den tyskvänliga Vichyregimen som styrde under general Petain i den icke-ockuperade zonen i Sydfrankrike. ”Les Zazous” gjorde dock något eget av stilen. De bar visserligen extra stora jackor och kavajer, men till skillnad mot de ballongliknande byxorna i USA bar de tajta byxor, smala slipsar, skjortor med höga kragar och mockaskor med extra tjocka sulor, långt hår i nacken, plus ett paraply. Och de älskade jazz. 

Den tyska ockupationsmakten avskydde ”Les Zazous” som tycktes bära sig åt som de ville. När nazisterna tvingade Frankrikes judar att bära en gul stjärna började ”Les Zazous” i solidaritet att bära gula stjärnor märkta ”Zazou” eller ”Swing”. Snart blev ”Les Zazous” också fiende nummer ett för franska nazister och de jagade dem i kaféer och på gator, misshandlade och klippte håret på dem. 

Svenska swingpjattar

Vichyregimen såg ”Les Zazous” som en farlig förebild för Frankrikes ungdom och det publicerades en ström av artiklar där de utmålades som omoraliska, arbetsskygga anhängare av de Gaulle och judeälskare. Överfallen och angreppen blev så många att ”Les Zazous” därefter höll sig till jazzställen och källarbarer. 

Zoot Suits kom också att få en avläggare i Sverige, där de kom att kallas swingpjattar, detta efter att Kar de Mumma i sin spalt i Svenska Dagbladet den första maj 1941 bad läsarna om förslag på vad man skulle kalla dessa unga rebeller som trotsade vuxenvärldens regler och normer. 

Mjäkmåns eller gräddplätt?

Det fanns inget som hette ”metrosexuell” på den tiden och det ansågs absolut inte acceptabelt att unga män intresserade sig för stil och mode, framför allt inte av det här extrema slaget. Det var inte ovanligt att folkmassor jagade swingpjattar när de fick syn på dem för att sedan ge dem ett kok stryk och lära dem veta hut. 

Det kom in mängder av förslag till Svenska Dagbladet, som gandhiskynke, kalufskis, mjäkmåns, gräddplätt, babsviking (en referens till Swing it magistern med Alice Babs), luggputte, Nybrojöns och Epa-amris. Det hölls också en omröstning. Benämningen swingpjatt vann. Och det var Kar de Mummas eget förslag. 

Michael Dee