Hon var kvinna och hon hade ingen formell utbildning. Trots detta var hon en viktig del av att kriminaltekniken i USA utvecklades under 1940- och 1950-talen. Frances Glessner Lee byggde modeller av brottsplatserna.

Kriminalteknik är i dag en komplex och mycket avancerad vetenskap. I USA under 1900-talets första hälft var den dock otroligt primitiv. Poliser som undersökte brottsplatser missade ofta de allra viktigaste detaljerna. 

För att lära upp dem skapade Frances Glessner Lee modeller i miniatyr och blev pionjär inom kriminaltekniken. 

Vid en första anblick ser Frances Glessner Lees modeller närmast ut som elegant utförda dockhus. Men det här är inga dockhus.

När man tittar närmare upptäcker man att det absolut inte står rätt till i dessa miniatyrvärldar. Här ses livlösa kroppar, krossade möbler, blodstänk, rep och stugor som utsatts för mordbrand. 

Fördomar och könsroller

Dessa modeller, i allt 20 stycken, som Frances Glessner Lee själv kallade ”Nötskalsstudier av oförklarade dödsfall”, var noggranna modeller av scener av riktiga mordplatser och självmordsplatser. De var tillverkade av henne i undervisningssyfte för att lära upp poliser och kriminaltekniker. Och trots att de skapades på 1940- och 50-talen används en del av dem fortfarande i undervisningssyfte på Maryland Office of the Chief Medical Examiner. 

Historien om Frances Gressner Lee handlar inte bara om hennes insats inom kriminalteknik utan också om en kvinna som kämpade mot fördomar och könsrollstänkande. 

Hon föddes i Chicago 1878. Familjen var förmögen och det rejält, tack vare enorma inkomster som strömmade in från faderns företag International Harvester som tillverkade slåttermaskiner. 

Hon och brodern undervisades först i hemmet, men medan han fortsatte studier på Harvard fick hon som kvinna inte ens studera på college. Hon hade en dröm att studera till läkare, men den fick hon ge upp. I tonåren slukade hon Sir Arthur Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes och lärde sig silversmide, måleri och handarbete. Hon gifte sig 1898 med en advokat vid namn Blewett Lee. De fick tre barn, men det var ett olyckligt äktenskap. Paret skilde sig 1906. 

Efter skilsmässan öppnade hon en antikhandel och lärde känna en av sin brors vänner, George Burgess Magrath, som med tiden kom att bli en av USAs första rättsobducenter. 

Det här var, åtminstone på papperet, en ny spännande tid inom kriminalteknik i USA. Det hade tillkommit nya hjälpmedel som ballistik, fingeravtryck och gjorts framsteg inom toxikologi. Men i praktiken kom dessa hjälpmedel att få föga inverkan på den amerikanska polisens arbete. 

Man gjorde inte rätt!

Det var egentligen först 1930 då hennes bror dog, och hon ärvde familjeförmögenheten, som Lee började fokusera på en egen livsgärning. Vänskapen med Blewett Lee ledde till att hon utvecklade ett allt större intresse för hur polisen arbetade på brottsplatser. Hon donerade också stora summor för att grunda ett flertal institutioner, som USAs första rättsmedicinska institut. 

Men hon gav sig också själv in i leken. Hon läste mängder av rapporter från brottsplatser och kom snart fram till att poliser inte studerade dem på rätt sätt. De samlade inte in bevis korrekt, och därför missade polisen de  viktigaste detaljerna. 

1945 började hon därför att hålla veckolånga seminarier för poliser, åklagare och rättsobducenter i hur undersökningarna skulle utföras korrekt. Och som hjälp i undervisningen använde hon de modeller som hon tillverkat tillsammans med en snickare, ”Nötskalsstudier av oförklarade dödsfall”. 

De var baserade på brottsplatser och/eller obduktioner som Lee själv besökt/närvarat vid. 

Det här var inga schematiska modeller utan hade en otrolig detaljrikedom. De döda små kropparna hade exakt samma missfärgning som i verkligheten. Lee hade själv sytt kläder och gardiner för hand. Låsen i de små dörrarna kunde öppnas och låsas. Belysning kunde tändas och släckas. 

Lee lät till och med utveckla en litografisk metod för att kunna trycka små tidningar. Till och med musfällorna var fullt funktionella. 

Ignorerar bevisen

Undervisningen gick till så att eleverna fick 90 minuter på sig att studera varje modell och skulle sedan lämna en utförlig rapport. De skulle ha ögonen med sig och verkligen observera. Som Lee kommenterade:

”Det händer alltför ofta att en detektiv har något på känn och därför letar efter bevis för att backa upp sin känning och därför helt ignorerar alla de andra bevisen på brottsplatsen.” 

Och det kunde gå ännu värre till än så. 

I april 1948 hittades Annie Morrison liggandes framstupa och död framför huset där hon bodde med sin make. Rättsmedicinaren som dök upp fastslog dödsorsaken som ”avliden på grund av fall”. Först senare upptäckte begravningsentreprenören att hon blivit skjuten i bröstet. Kulan var av samma kaliber som hennes mans revolver, men när upptäckten av mordet gjordes hade brottsplatsen förvrängts och maken kunde inte bindas vid mordet utan gick fri. 

Lees undervisning och modeller kom att påverka det amerikanska rättssystemet i grunden. I dag används modeller, dock i full skala, i undervisningen på polisskolor i USA och en del av hennes ”nötskal” används som sagt fortfarande. 

Frances Glessner Lee mottog en rad hyllningar och utmärkelser, blev hederskapten i New Hampshire och var den första kvinnan att inväljas i den internationella föreningen för polischefer. Hon avled 1962. 

Michael Dee