Kulturarvet förs vidare med levande historielektioner på Kvekgården, en av Sveriges bäst bevarade bondgårdar från slutet av 1700-talet. Här får ungdomarna prova på att såga ved, mata djuren, slå med lie och mangla handdukar.

Det är tidig morgon i slutet av augusti. Himlen är klar och blå, luften varm och mild. Ett gäng entusiaster från Lagunda hembygdsförening har samlats på den gamla gården för att förbereda dagens aktiviteter. De för kulturarvet vidare. Snart kommer fjärdeklassarna från Örsundsbroskolan för att få en levande historielektion och kliva rakt in i bondelivets vardag som det tedde sig för 300 år sedan. 

Kvekgården utanför Örsundsbro, mellan Uppsala och Enköping, är i dag friluftsmuseum och ett fönster mot uppländsk bondekultur. Gården är unik. Den är en av Sveriges bäst bevarade bondgårdar från slutet av 1700-talet och ligger kvar på sin ursprungliga plats i Fröslunda socken, en av tio socknar i Lagunda församling. 

Nu kommer eleverna från Örsundsbroskolan, slår sig ned på de uppställda bänkarna mitt på gårdsplanen, som är omgiven av mangårdsbyggnad, visthusbod, drängstuga, vedbod, slöjdbod, svinhus, fähus, foderlada, får– och hönshus, stall, spannmålsbod och brygghus. Lagunda hembygdsförenings ordförande Ann Mari Hagman hälsar välkommen och berättar:

Museum 1934

– Kvek är en unik gammal gård, nästan 300 år gammal. Om vi tänker oss att det är år 1841. Då är Kvek den största gården i den här radbyn där det bor ett 80-tal personer. På Kvek bor familjen Jansson, Ol Jan och Anna-Lisa med sina sex barn och en dräng. De fick tio barn, men bara sex överlevde till vuxen ålder. Deras dotter Charlotta, kallad Lotta, var den sista som bodde här. Hon gjorde sin fars gård känd som Lottas gård i Kvek. Lotta och hennes bror Gustaf övertog gården efter föräldrarnas bortgång. De tog sig namnet Lundevall. I husförhörslängder från 1869 kan man läsa att Gustaf ”blev krossad i en sandhög” och därmed blev Lotta ensam kvar på gården. Hon kunde inte driva gården själv utan sålde jorden. Hon behöll dock husen som underhölls nödtorftigt.

Lotta Lundevall blev 97 år gammal och efter hennes död 1926 såldes gården till Sydöstra Upplands hembygdsgille. De renoverade gården och invigde den som museum 1934. Sedan 1948 ägs Kvekgården av Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund och förvaltas av Upplandsmuseet. Lagunda hembygdsförening sköter gården sedan drygt 40 år tillbaka, ordnar guidningar och andra aktiviteter, som det årliga Nationaldagsfirandet. Gården förklarades som byggnadsminne år 2003. 

Rundvandring

Så blir det dags för rundvandring bland de låga, grå trähusen. Eleverna börjar röra på sig. 

Bo Södergren guidar och berättar. Den gamla bondgården sjuder plötsligt av liv, upptäckarglädje, förundran och glada skratt. 

– Här är fägården med alla fähus. I ladugården bodde korna, det var trångt, men korna var små på den tiden, mycket mindre än i dag. Här finns hus för får, gäss, höns och stall med plats för två hästar och två oxar. Med hästarna körde man in hö eller åkte till stan och handlade. Oxarna hjälpte till att plöja åkrarna. I svinhuset bodde grisarna och gödgrisen i en särskild gödstia. Det är som ni ser en kubikmeterstor låda inbyggd i svinhusväggen med lucka för matho där grisen matades för att bli fet och fin till jul.

Barnen kröker rygg och kikar in i de trånga, mörka fähusen. Rundvandringen går vidare till slöjdboden där man förvarade de verktyg som användes för reparationer och underhåll av gårdens byggnader, gärdesgårdar, redskap och husgeråd. 

Trångt

I visthusboden syns ett mjölfat, fläsktina och råttfälla. Här förvarades bröd, ost, torkade, rökta, saltade och syrade livsmedel som kött, korvar och fisk. 

Drängstugan intill användes bara sommartid då man hade extra arbetskraft. 

Vintertid bodde drängarna i mangårdsbyggnaden tillsammans med familjen. Där blev det trångt med ibland upp till 14 personer på ett rum och kök. Under den tid som Ol-Jan brukade gården kunde det finnas mycket tjänstefolk. Två eller fyra drängar och lika många pigor.

Spännande!

Bo Södergren bjuder barnen kliva in. De får huka sig, det är lågt i tak. Det var så för att man ville behålla värmen inomhus om vintern. 

Bostaden är en så kallad parstuga med vardagsstuga och kammare, som tjänade som kök, matrum, arbetsrum och sovrum. Annerstugan eller storstugan var ett festrum som till vardags användes som kallförråd och klädkammare.

– Oj vad spännande det här var, säger en pigg tioåring och så får dagens guide en spontan och varm applåd av elever och lärare.

Det här var mycket att smälta, så nu blir det fruktstund innan det är dags att prova på gårdagens olika hantverk i nio stationer: såga och hugga ved, tvätta mattor med skurborste och tvättbräda, kärna smör, mangla handdukar, mala säd, slå med lie, bära vatten med ok, karda ull, väva och smaka på gårdagsrätten sluring – en härligt mustig soppa på korngryn, fläsk och rotsaker. 

Härlig skoldag

På den här tiden var man självförsörjande. Bondefamiljernas liv präglades av förrådshushållning. Nästan allt arbete var inriktat på att lägga upp förråd som skulle räcka under vinterhalvåret. 

– Det här var en härlig skoldag, tyckte tjejerna som just kardat lite ull och tvinnat sig ett armband.

Ett bra betyg till Lagunda hembygdsförening som i nästan 30 år har gett Örsundsbroskolans elever levande historielektioner på Kvekgården. 

Tack vare engagerade entusiaster kan vårt svenska kulturarv bevaras och beses av ortsbor och tusentals turister. 

Ideella krafter i föreningen tar hand om 1700-talsgården Kvek, skolmuseet i Nysätra gamla småskola från 1851 och det egna museet, handels- och sjöfartsmuseet Kappen vid hamnen i Örsundsbro. Det invigdes 1978 och berättar om Sveriges första kooperativa förening och forna tiders handel och sjöfart.

30 funktionärer

– Vi ser till husen, städar inne och ute, klipper gräs och räfsar löv, ordnar guidningar, specialvisningar och olika aktiviteter. Totalt är vi runt 30 personer som arbetar som funktionärer. Men vi skulle behöva lite nya, yngre krafter, konstaterar föreningens ordförande sedan många år Ann Mari Hagman. 

Kvekgården är öppen på helger från maj till september. För bokade visningar hålls öppet ända in i oktober. Gården har tusentals besökare varje år. 

Hembygdsföreningen ordnar också visningar av skolmuseet och de Wilenska samlingarna i Nysätra och naturligtvis av handelsmuseet Kappen i den driftige landshövding von Kraemers park vid hamnen. 

Vi slutar med att instämma i Upplandsmuseets förre chef Håkan Libys ord i högtidstalet på Kvekgården vid årets firande av Upplands fornminnesförenings och hembygdsförenings 150 år: 

”Det är ideella krafter som håller igång kulturen och besöksnäringen i Uppland. Framtiden är ljus för hembygdsrörelsen.”

Text och foto: 

Monica Andreasson