1965 tog Kalle Sändare klivet in i den svenska kulturhistorien med sin LP-skiva ”Kalle Sändare tager ett nummer”. Plattan var något så udda som en samling busringningar, alla framförda med det artiga tonfall som blev Kalle Sändares signum och som gjorde honom till den störste i sitt slag. 

Stundvis har det ryktats att Kalle Sändare föddes i en telefonkiosk på Hisingen i Göteborg. Även om det är ett rykte som Kalle Sändare sannolikt uppskattade humorn i är det dock inte sant. Han föddes som Carl-Axel Thernberg i stadsdelen Haga i Göteborg. Innan han fann sin plats i nöjesbranschen verkade han som bland annat chaufför, dörrvakt, förrådsarbetare och linjearbetare på dåvarande Televerket.

På 1950-talet började Carl-Axel spela kontrabas i jazzbandet Bo Richters orkester. Orkestern var hemmahörande i Göteborg men reste då och då på turné i landet. När turnébussen var inlämnad på reparation, vilket ofta hände, roade han sig med att busringa och spela in samtalen på rullbandspelare. Hans allra första samtal, Kartonger till salu, kom att cirkulera ett bra tag i musikerkretsar innan det till sist gavs ut på hans första LP-skiva, Kalle Sändare tager ett nummer 1965. 

Kalle Sändare var skicklig på att driva med människor och han improviserade vilt och lekte med orden på ett sätt som fick många uppringda att stamma och försiktigt undra vad han egentligen menade. Samtalen var inte i första hand uppbyggda kring en uttänkt poäng, utan var till stor del improviserade och utvecklades i samspel med den uppringda personen. 

Hövlig och vänlig

Humorn byggde på missförstånd, men också på viljan att förstå och försöka förklara. Kalle Sändares nonsensspråk , med absurda obegripliga uttryck som ”Komma och kosomstäd”, ”ebran på granen”, ”gallerbad”, och ”flifflam”, märkliga ljud och egendomliga uttal varvades med hjälpsamma förklaringar i ett samtal som hela tiden balanserade på gränsen mellan begriplighet och total förvirring. 

Men Kalle Sändare var aldrig elak eller arrogant. Han var tvärtom alltid hövlig och vänlig, närmast timid i sin framtoning, och hans humor var helt befriad från svordomar och sexuella anspelningar. 

Sannolikt var det en av orsakerna till att han blev så älskad och omtyckt – även av dem han ringde upp. Ytterst få av Kalle Sändares ”offer” kände sig kränkta av hans busringningar. Efter inspelningarna kontaktades de av skivbolaget och fick höra samtalet, så som det var tänkt att ges ut på skiva, och blev tillfrågade om de gav sitt medgivande. De allra flesta gjorde det med glädje.

Kändisar

Bland de många klassiska Kalle Sändare-inspelningarna kan nämnas Julgrisar till salu, Batterist sökes till dans- och poporkester, El Zou-Zou söker manlig assistent, Kinesiskt julbord och Gris- och skridskoföreningen. Han har även ringt och skojat med många kändisar, bland annat den forna premiärprimadonnan och tandläkaren Alice Timander, Pekka Langer och den omtyckte radioprofilen Magnus Banck. Vid sidan av skivinspelningarna anlitades han också av privata företag, föreningar och privatpersoner som ville att han skulle göra busringningar inför födelsedagar, firmafester eller liknande arrangemang.

På 1960-talet framträdde Kalle Sändare i tv-serien Publikfriarna, ett svensk-norskt underhållningsprogram som sändes 1968–1970. Han var också en flitigt förekommande gäst i Ulf Thoréns tv-serie Hvar fjortonde dag, som sändes mellan 1968 och 1972, och medverkade i Prat i kvadrat. 1990 gjorde han serien Lättlurat. 

Föreläser för studenter

På skivan Talmannen kan man lyssna på inspelningar där Carl-Axel Thernberg under påhittat namn och titel gästföreläser för nyintagna studenter vid bland annat Handelshögskolan och Medicinska föreningen i Stockholm. Han uppträder då som professor Carl Liljequist, docent Sven Lindmark respektive professor Jan Olof Borglid och serverar oförglömliga föreläsningar för de intet ont anande studenterna. 

Han gav också ut skivan Dagens dikt, där han artigt försöker övertyga diverse hotellföreståndare att byta ut bibeln på rummen mot dikter som han själv skaldat, såsom Göta Älg och Posten ropade. 

Stipendium

2005 grundades Kalle Sändares vänförening Gris- och Skridskoföreningen, uppkallad efter den klassiska inspelningen. Föreningens medlemmar träffas några gånger om året för att gemensamt lyssna på olika sorters samtal, dikter och ibland sånger med föreningens mentor Kalle Sändare. Sedan 2012 delar föreningen också årligen ut Gustav Hjälerstipendiet, till en person som roar svenska folket i Kalle Sändares anda. Bland dem som hittills fått priset återfinns bland andra Fredrik Lindström, Claes Eriksson och författaren Lars Carlsson. 

Lars Carlsson fick stipendiet för sin bok Väggen é klar – Världens första bok om Kalle Sändare, som kom ut 2010. Eftersom Carl-Axel Thernberg inte var särskilt talför privat tog boken många år att skriva, och bygger på research författaren gjort bland människor som kom i kontakt med Kalle privat såväl som professionellt. 

Inspelningarna lever

Att det blev just Gustav Hjälerstipendiet är naturligtvis ingen slump. Gustav Hjäler är en av Kalle Sändares ”gubbar” och nämns första gången i inspelningen Sofflock köpes – i förbifarten på skivan På sååå sätt. Kapitalet för stipendiet kommer från det sofflock som herr Hjäler sålde per annons – och som ej var tungt, men mycket stabilt och unikt på så sätt att det var genomskinligt – och stipendiesumman utgörs av 75 riksdaler, en kaffepetter modell G33 samt livstids medlemskap i Gris- och Skridskoföreningen. 

Carl-Axel Thernberg mottog flera utmärkelser, däribland Lasse O’Månsson-stipendiet och Sveriges Radios pris Guldluren (2005). 

Hans sista offentliga framträdande ägde rum på Lorensbergsteatern i Göteborg i november 2007. I maj 2008 avled han på Södersjukhuset i Stockholm, 76 år gammal. Men hans inspelningar lever kvar, och fortsätter att roa nya generationer. 

Bitte Assarmo