Han påstod att han var ”notblind”, och som ung var målet att spela som Artie Shaw. Även om Gunnar ”Siljabloo” Nilson aldrig nådde det målet så har han för alltid spelat in sig i den svenska jazzhistorien.

Ernst Gunnar Nilson, född i Notviken i utkanten av Luleå i nådens år 1925, var en äkta spelman. Att han blev just jazzmusikant var måhända rena slumpen. Kanske berodde det rent av på storebror Torgny, som spelade trummor i ett amatörband. 

I alla fall var det så att Gunnar, någon gång i övre koltåldern, råkade få höra en stenkaka med klarinettisten Artie Shaw och blev fullständigt förhäxad. Han kände omedelbart att han var tvungen att lära sig spela precis som Artie. Så med hjälp av en tömd spargris och snälla föräldrar beställde han en klarinett hos ett av 30-talets populäraste postorderföretag. 145 kronor kostade den! Och så började han – till grannarnas ohöljda fasa – öva. Nästan hela sin vakna tid tillbringade han tillsammans med sitt nyförvärvade instrument. Men för att inte störa omgivningen alltför mycket förlade han sitt tutande till en närbelägen redskapsbod. Där musicerade han förresten då och då tillsammans med en gitarrspelande grannpojke vid namn Martin Ljung. Och det gick ju rätt hyfsat för grabben Ljung också lite senare i livet.

…

Vill du läsa den här artikeln i sin helhet och samtidigt få tillgång till många andra intressanta artiklar, matrecept, pyssel och följetongar?

Köp ditt exemplar av senaste Kvällsstunden för endast 13 kronor genom att ladda ner e-tidningen HÄR