Lettland är ett av våra mer “okända” grannländer. Landet var slutet under sovjettiden, men nu är det mer öppet än många andra. Huvudstaden Riga har mycket att erbjuda. En av de mer okända attraktionerna är motormuseet – det bästa i Baltikum.
Vi trängs i köerna vid landstigningen. Tallink Siljas fartyg Gabrielle har just lagt till vid kajen och vi har bara fem timmar på oss innan fartyget vänder hem igen. Nere i ankomsthallen finns en kiosk. Där köper vi ett dygnskort som gäller för samtliga kollektiva transportmedel i staden. Vi följer strömmen till spårvagnshållplatsen och stiger på vagn nummer sex som tar oss in till staden där vi byter till buss. Omkring 40 minuter senare är vi framme vid museet.
Rigas motormuseum har varit stängt för renovering i tre år. Det öppnades en vecka före Kvällsstundens besök. Exteriört ser vi ingen skillnad mot hur det var senast vi besökte det. Däremot hör vi hur racerbilarna dånar fram på den nyanlagda racerbanan bakom museet.
Stor samling
Museet är i tre våningar. Fordonen är sorterade efter olika kategorier som USA-klassiker, fordon från Kreml och så vidare.
Det första vi möts av är en Benz Patent-Wagen. Den bilen är ny för museet, men är givetvis en kopia.
Museet har över 100 fordon. De flesta är öststatsbilar, men besökaren får även se Auto Unions gamla silverpilar, några Horsch och framför allt – en kopia av Cadillacen som president Karlis Ulmanis hade som tjänstebil. Ulmanis var Lettlands president 1936–1940 då landet var en suverän stat. Sedan blev Lettland ockuperat och inföst i Sovjetunionen tillsammans med sina olycksbröder Estland och Litauen. President Ulmanis avsattes och deporterades till Kaukasus.
Gömdes på landet
Rigas motormuseum öppnade redan 1989, två år innan Lettland bröt med Sovjetunionen. Man ställer sig frågan hur man har kunnat skapa denna unika samling motorfordon under sovjettiden. Svaret finns, även om museet högst ogärna talar om den saken.
Många sovjetpotentater semestrade i badorten Jurmala, ett par mil utanför Riga. När något fordon havererade blev det stående i väntan på mekaniker. Under tiden tog någon motorintresserad lettländare hand om fordonet och gömde det ute på landet. Vissa exklusiva fordon smugglades till väst och lånades ut till museer. Det gäller exempelvis den Horsch Cabriolet som fanns på Gotland under 1980-talet. Det sägs att den lastades av en sovjetisk fiskebåt som gled in i Slite hamn med släckta lanternor. Museiägaren vet bara att han fick den levererad med bil och att förklaringen var att ägaren bodde i ett land med stor kriminalitet och ville ha bilen i säkert förvar.
Mycket att göra i Riga
Motormuseets tre våningar tar ett par timmar att gå igenom om man stannar upp vid samtliga avdelningar. Efteråt är det skönt att sätta sig på det trivsamma kaféet intill. Där finns även en uteplats med utsikt över racerbanan.
Vi hade valt en kryssning denna gång, men den som har mer tid på sig kan uppleva mycket mer än motormuseet.
Ockupationsmuseet i Gamla stan är ett måste. En tur med svensktalande guide går också att ordna, liksom ett besök i de gamla zeppelinarhangarerna som fungerar som marknadsplats. Eller varför inte en tur med spårvagnslinje 10 från Centralmarknaden till Bisu-muiza tur och retur. Då får man se Gamla stan från utsidan, Arkadijasparken där man arrangerar sångfestivaler och de gamla spårvagnshallarna där delar av Wallanderfilmen Hundarna i Riga spelades in. Man passerar också tv-tornet och landar till sist i en bedagad förort.
Kvällen avslutas med fördel i skybaren på Hotel Latvija, där man får stans bästa utsikt.
Lasse Jansson
