Till den amerikanska delstaten Minnesota kom omkring 250 000 svenskar att invandra mellan åren 1850 och 1930. Jacob Fahlström från Stockholm var en av dem och, om man skall tro det som finns skrivet om honom, den förste! Han kom dit redan på 1820-talet – innan Minnesota hunnit bli en stat.

Uppgifterna om Jacob Fahlströms liv, i synnerhet de första åren, är knapphändiga och vaga men det mesta tyder på att han föddes i Stockholm den 25 juli 1793. 

Enligt källor beger sig den äventyrslystne Jacob hemifrån i mycket unga år, kanske så tidigt som vid tolv års ålder. Han får följa med som hyttpojke på ett handelsfartyg, där Jacobs farbror är kapten, och destinationen är England. 

Fartyget skall emellertid ha lidit skeppsbrott invid Englands kust. Besättningen och den unge Jacob räddas i land men hur det gick för farbrodern finns det inga kända uppgifter om. Däremot sägs Jacob efter händelsen ensam ha tagit sig till London. Där skall han ha sökt sig till svenska konsulatet för att få hjälp.

Hans tid i England har inte dokumenterats närmare, men man tror att han befann sig ”på egen hand” i London under några år där han bland annat lärde sig att behärska det engelska språket. 

Under sin tid i England kommer Jacob Fahlström på något sätt i kontakt med Lord Thomas Selkirk. Han var en högt uppsatt entreprenör som hade planerat en expedition till nordamerikanska Hudson Bay (i nuvarande Kanada) och den unge Jacob erbjöds att följa med. Det ville Jacob gärna.

Expeditionen

Lord Selkirks expedition var ett slags koloniseringsprojekt initierat av ett stort pälshandelsbolag – Hudson Bay Company. Konkurrensen på pälsmarknaden
i Nordamerika var hård vid den här tiden och man behövde fler människor för att kunna utöka verksamheten i området. 

Selkirk hade förhandlat sig till ett landstycke av pälsbolaget som kallades Red River, en del av det större distriktet Assiniboia. I gengäld hade han lovat att förse pälsbolaget med arbetskraft i form av nybyggare från Storbritannien. 

Red River (där det i dag står Winnipeg på kartan) ansågs vara ett ”attraktivt jordbruksområde” och en bra plats för kommande bosättare. Därför behövde Selkirk nu resa över Atlanten med en ”förtrupp” med uppdraget att rekognosera och förbereda Red River för kommande brittiska bosättare. 

Den 26 juli 1811 lämnade fullriggaren Eddystone sin hamn i Skotland och stävade västerut.  Med på båten fanns totalt 27 personer. I loggboken över fartygets besättning kan man på sista raden läsa: ”Jacob Falstrom, Boy”. 

För den blott 17-årige Jacob Fahlström var detta bara början på ett livslångt äventyr. Efter 61 dagar på havet, den 25 september 1811, ankrar fartyget upp vid Hudson Bays fabrik i York.

Vad som händer med Jacob Fahlström nu, och i vilken ordning, finns det olika teorier och berättelser om. Ett anställningskontrakt finns i alla fall bevarat från tiden som säger att Fahlström var anställd av pälsbolaget Hudson Bay Company mellan 1811 och 1816. 

I kontraktet står det: ”Jacob Falstrom, age 17 1/2, Sweden”. Han skall då ha varit stationerad vid fabriken i York. I journaler som hittats från fabriken finns Fahlström nämnd vid ett par tillfällen – då som ”Swede Boy” (Svensk-killen).

Blodiga strider

När hans kontrakt med Hudson Bay Company löpt ut lär han enligt flera källor fått anställning vid det konkurrerande pälsföretaget North West Company. De båda företagen verkade länge sida vid sida – man delade broderligt upp pälsmarknaden mellan sig i det strategiskt viktiga området runt Red River. 

Detta skulle dock inte vara för evigt. Lord Selkirks koloniseringsprojekt, som främst avsåg att stärka Hudson Bay Company, sågs inte med blida ögon av North West Company och en konflikt mellan företagen började blossa upp. 

Konflikten nådde ett klimax i juni 1816 då representanter från de två pälsföretagen rök ihop i en blodig fejd. Konfrontationen slutade med 21 döda, 20 från NWC och bara en från HBC. Händelsen benämns i historieböckerna som ”Slaget vid Seven Oaks”.

Huruvida Jacob Fahlström var inblandad på något sätt i konflikten mellan företagen förtäljer inte historien, men han lär säkerligen känt till den.

Jacob Fahlström lämnar efter två år sin anställning vid North West Company och uppgifter gör gällande att Fahlström, som vid det här laget befinner sig vid Sault Ste. Marie, Ontario, nu för första gången passerar gränsen till det som så småningom blir Michigan, USA.  

Lever med indianerna

Under sina år som pälshandlare i Nordamerika rör sig alltså Fahlström över stora landområden. På sina långa resor stiftar Jacob Fahlström många bekantskaper. Han träffar franska pälshandlare som verkar i samma område och från vilka han lär sig tala franska. Men han möter under sina resor även den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Han lär känna flera indianstammar med vilka han gör pälsaffärer och får samtidigt en inblick i deras liv och kultur. Jacob lär sig också, åtminstone delvis, att tala indianernas språk vilket han säkerligen hade god nytta av.

Det finns många mer eller mindre fantastiska berättelser om hur Jacob får kontakt med Ojibwa-indianerna (eller Chippewa-indianer som de också kallas). Vissa hävdar att Jacob blir ”adopterad” av stammen efter att de räddat honom från att dö under en jakt. Inga bekräftade uppgifter finns dock på detta men mycket tyder på att han faktiskt levde tillsammans, eller mycket nära, Ojibwa-indianerna under många år. 

Klart är i alla fall att han får goda kontakter med stammen vilket leder till att han lär sig behärska både deras språk och kultur. Av Ojibwa-stammen får Jacob även ett indianskt namn. Hans nordiska utseende, med ljus hy och blont hår, får indianerna att se honom som Oza Windib, alltså ”Mannen med det gula håret”. 

Under sin tid hos indianerna har Jacob förälskat sig i indianflickan Marguerite, dotter till en Ojibwa-hövding. Paret gifter sig 1823 (eventuellt i Fond du Lac i dagens Wisconsin), och senare samma år föds parets första barn. 

Spanare och postiljon

Jacob arbetar under 1820-talet för ytterligare ett pälskompani, American Fur Company, och sägs i deras tjänst ha företagit sig många strapatsfyllda resor längs de nordligaste delarna av Amerika. 

Paret Jacob och Marguerite Fahlström hamnar senare i Coldwater Spring (i dagens Minnesota) där de bosätter sig i en mindre stuga nära Fort Snelling. 

Jacob Fahlström arbetar i flera år under 1830-talet för den amerikanska armén vid just Fort Snelling. Här blir han lite av en diverse-arbetare och gör allt från att förse fortet med ved, assistera fortets smed, till att dela ut post. Som postiljon skall Fahlstrom ha paddlat långa sträckor
i kanot på Mississippi-floden. 

Runt 1836 skall Jacob Fahlström under en predikan i Fort Snelling ha omvänts till metodismen, något som skulle prägla honom under resten av hans liv. 

1840 flyttade familjen Fahlstrom vidare och hamnade i Lakeland, Washington County där de uppförde en stuga. Här bodde de i några år och Jacob började nu också att missionera längs Mississippi-floden, då främst bland indianerna men också bland andra människor han stötte på längs vägen.

En gång sägs Fahlström ha hållit möte, med bön och sång, hos några skogsarbetare vid St. Croixfloden. Lägret blev plötsligt omringat av indianer som hade avsikter att döda arbetarna på grund av tidigare ”oförätter”. Men Jacob gick lugnt ut och talade med dem, på deras eget språk, och kunde till slut få dem att avstyra sina planer.

Den ljuse indianen

Det som finns skrivet och dokumenterat om Jacob Fahlströms liv är både fragmentalt och svårbekräftat. En av de mer trovärdiga berättelserna om Fahlström (Oza Windib)  kommer dock från den kände geologen och upptäcktsresanden Henry Schoolcraft som var på jakt efter Mississippi-flodens källa, i juli 1832. Han skriver om att han ”träffade en märkligt ljus indian vid namn Oza Windib” som blev hans vägvisare på färden. 

Bland tidiga svenska nybyggare runt om Minnesota lär det också ha funnits svenskar som träffade den ljuse indianen. Berättelser finns om att Fahlström på äldre dagar vandrade runt bland de svenska nybyggarna, främst för att missionera men också för att bistå sina forna landsmän med sina lokalkunskaper.

Han talade främst engelska, franska och flera indianspråk men han skall även ha försökt sig på att tala sitt modersmål när han träffade svenskar. Han kallades ofta för ”Swede Indian” (den svenske indianen) men hade i stor utsträckning glömt bort svenskan. Det berättades att Jacob brukade ta fram och läsa ur en liten nött svensk bibel, hans enda ägodel från hemlandet. 

De sista åren

Under de sista åren av Jacobs liv var ­familjen Fahlström bosatt i Afton, Minnesota. Det var också här som Jacob dog, den 29 juli 1859. 

Hans fru levde ända fram till 1880. Båda ligger begravda nära deras sista gemensamma hem i Afton. 

Ett minnesmonument över Jacob Fahlström avtäcktes i St. Paul, Minnesota 1948 i närvaro av Prins Bertil samt Fahlströms ättlingar.

I officiell släktforskningsdata som går att läsa på internet kan man se förgreningarna från paret Jacob och Marguerite Fahlstrom fram till i dag. Släktnamnet lever kvar i vissa grenar men har då ändrats till ”Folstrom”. 

Det påstås att den lilla svenska bibel Fahlström bar med sig överallt finns bevarad hos hans ättlingar än i dag.

Text: Sven-Åke Henriksson
och Marcus Hubertson