1897 fick Stockholm vad som skulle kunna kallas Sveriges första biografsalong. Den låg på Djurgården och rymde cirka 100 personer. Filmerna var bara femton minuter långa, men ett nytt medium hade gjort intåg i människors liv.

Ordet bio finns bara i svenska, danska och isländska, och är en förkortning av biografteater och senare biograf. Detta ord kommer i sin tur sin tur från kinematografen, en filmkamera som fungerade som en mobil projektor och transporterades runt till olika tillfälliga salonger. 

Den första demonstrationen av den nya uppfinningen skedde i Paris 1895 genom bröderna Auguste och Louis Lumières försorg. Filmtitlarna och handlingen var med dagens mått mätt föga upphetsande: Tåget ankommer Ciotats station samt Arbetarna lämnar fabriken, hette de. Ändå hade historia skrivits.

Kringresande filmförevisare stod för visningarna under filmens första år. Som lokal brukades teatrar, hotell, frikyrkolokaler och liknande. Ibland hade de med sig egna tält, något som för övrigt förekom ända fram till 1950-talet i Sverige. 1905 fanns inte mindre än 49 kringresande filmvisare i landet. 

Lumières kinematograf

Till Sverige kom kinematografen 1896, ett halvår efter världspremiären i Paris. 

Först skedde en filmförevisning i Pilstorp utanför Malmö och senare på…