Han var machokillen med stort M bland de amerikanska filmskådespelarna. Men hans rätta namn, Marion Morrison, lät inte speciellt maskulint. Artistnamnet John Wayne stämde desto bättre överens med hans image som kärv och handlingskraftig westerhjälte. Under närmare 30 års tid sköt han sig stadigt uppåt i Hollywoods filmhierarki. Genombrottet kom i mästerregissören John Fords klassiker Diligensen och han tog farväl från filmkonsten i Den siste gunfightern 1976, där han spelade en cancersjuk revolverman. Cancer var också den sjukdom som förkortade hans eget liv tre år senare. Mindre känt om denne karlakarl är att han på sin fritid, när han inte sköt och slogs på vita duken, föredrog ett stilla parti schack.
Mer ur veckans nummer
En utvandrad svensk i USA, Swan Hillman från Tidaholm, var bra på det mesta. Till att börja med uppträdde han som artist, så kallad stark man, på varietéer. Sedan hamnade han i verkstadsindustrin – innan han etablerade sig som egen företagare. När sedan ett svensk-amerikanskt sjukhus fick ekonomiska problem kallades Swan in för att ingå i ledningen och reda upp affärerna.
Varför är irländare i gemen så avogt inställda till engelsmän? En av flera förklaringar till detta, och kanske den som väger tyngst, är bitterheten över det öde som drabbade Irlands fattiga jordbruksarrendatorer vid mitten av 1800-talet, då potatispesten slog till på ön. Resultatet blev ren hungersnöd – men de rika godsägarna av engelsk börd, ofta adlig sådan, brydde sig inte.
Aleppo är en aktuell stad i dessa dagar. Det är – eller snarare var – Syriens folkrikaste stad. Samtidigt är det nu en stad som på senare tid har utsatts för massiva bombattacker av i första hand syriska regeringsstyrkor, i andra hand ryska bundsförvanter till Syriens ledare Bashar al-Assad. I veckans nummer av Kvällsstunden berättar en av tidningens läsare, Sten Persson, om en bönematta från just Aleppo som hänger på väggen i hans hem. Och han undrar hur det har gått för de vänner som han en gång träffade där…
