På tv och på bio möts vi inte sällan av en viking som är både skitig och som klär sig primitivt. Dessutom dödar och våldtar han på löpande band. Hur stämmer den bilden egentligen med verkligheten? Inte så bra skulle man kunna säga. Självklart har det funnits vikingar enligt beskrivningen ovan. Men motsatsen har också funnits. Det visar både det arkeologiska materialet och de skriftliga källor som bevarats till våra dagar.

Framför allt är det arkeologiska fynd som på olika sätt visar hur vikingarna månade om sitt yttre och sitt utseende. Redan för mer än tvåtusen år sedan började kammar av ben eller horn att uppträda i Skandinavien. Uppenbarligen har de varit var mans och kvinnas egendom och man hittar dem därför ofta i gravar. Förmodligen var kammarna så intimt förknippade med individen, att man alltid såg till att de följde den döde på den sista färden. 

Liknande föreställningar har levt kvar länge och in på 1900-talet var det vanligt att lägga ner den kam som användes för att snygga till en död med i kistan innan den förslöts.

Kammade både hår och skägg

Vi vet ganska mycket om järnålderns kammar. De har till exempel i flera fall tillverkats centralt, till exempel i det skånska Uppåkra eller i Birka i Mälaren. Den sortens kammar är ofta välgjorda och man har hittat mängder med avfall från tillverkningen.
I södra Sverige, alltså
i Uppåkra, har man använt sig av horn från kronhjort vid tillverkningen medan man i Birka har utgått från älghorn. Skillnaden i råmaterial speglar förmodligen den lokala tillgången på olika slags horn. Vid sidan av den centrala tillverkningen har det också skett en mer ”lokal” tillverkning. Ofta är kammarna som har ett sådant ursprung inte fullt så eleganta som de som tillverkats av de mer eller mindre professionella hantverkarna.

Kammarna har använts såväl till hår som skägg och mustascher. Att vikingarna hade sådana finns de flera belägg för både i det arkeologiska materialet och i de skriftliga källorna. Det finns till och med namn som visar att skägg varit vanliga. Den danske kungen Sven Tveskägg, som levde vid slutet av 900-talet och i början av 1000-talet, har till exempel ett namn som visar skäggets betydelse under vikingatiden. Det verkar till och med som om modet med skägg och mustascher mer eller mindre var en nyhet för vikingatiden. Äldre tiders män har oftast varit slätrakade även om det finns undantag till detta.

Plockade bort generande hårväxt

Kammarna är inte det enda tecknet på en viss fåfänga hos vikingarna. Det finns även andra föremål som antyder det. Till exempel förekommer små pincetter av brons eller i undantagsfall silver i gravar. De har använts för att plocka bort oönskade hårstrån. Även pincetterna har en lång historia i Norden och redan bronsålderns män var utrustade med sådana. Under järnåldern ingick pincetter bland de småprylar som krigarna bar fästa i sina bälten.

Tillsammans med pincetterna hittas ofta också en örslev, en liten smal slev med skaft. Det var dåtidens motsvarighet till tops skulle man kunna säga och de användes alltså för att ta bort vax ur öronen. De kan också ha kommit till användning vid enklare kirurgiska…