1721 slöts freden i Nystad mellan Ryssland och Sverige. De hårda villkoren innebar slutet för Sveriges stormaktstid, samt att Ryssland nu var den starkaste nationen kring Östersjön. Tidigare hade detta nästan varit ett svenskt innanhav. Freden innebar också att drygt 150 års fientligheter med Polen var till ända.

Det stora nordiska kriget pågick mellan 1700 och 1721. På ena sidan fanns i huvudsak Sverige och hertigdömet Holstein-Gottorp och på den andra Ryssland, Danmark-Norge och Sachsen-Polen. Under en kort tid fanns även det Osmanska riket på Sveriges sida. 

200 000 svenskar dödades i kriget, vilket motsvarar en sjundedel av vår dåvarande befolkning. Det var alltså ett ytterst blodigt krig som avslutades 1721, tre år efter att Karl XII stupade i Halden. Sverige förlorade det långa kriget, som radikalt ändrade den geopolitiska situationen i norra Europa.

Även inrikespolitiskt hade kriget stor betydelse för ett utmattat Sverige. I och med Karl XII:s död var det slut på enväldet, och de efterföljande 50 åren kom att kallas frihetstiden. Det var en period av parlamentarism där adeln och borgarklassen spelade en dominerande roll i landets styre.

Förhandlingarna avbröts

Freden i Nystad, som undertecknades den 30 augusti 1721, var inget snabbjobb. Vid det laget hade fredsförhandlingarna pågått i över tre år, kantade av ryska härjningar längs den svenska kusten i syfte att sätta press på svenskarna. 

Fredsförhandlingarna inleddes den 12 maj 1718 på Åland.
I september samma år avbröts de efter ryska attacker längs den svenska kusten. Tidvis var Stockholm hotat men en engelsk flotteskader hjälpte till att skydda huvudstaden. Den ingrep dock inte i några strider. Med tiden kunde därför ryssarna dra åt tumskruvarna. 

Från svenskt håll insåg man att freden skulle bli dyrköpt. Militärt hade Sverige inte mycket att sätta emot, och hoppet om att få till en allians med England och andra länder misslyckades. Med mindre fiender i kriget hade Sverige redan slutit fred, men Ryssland var en annan femma. Det var en uppseglande stormakt, med den framsynte Peter den store vid rodret. 

Satte press på Sverige

Efter fransk och engelsk medling satte sig slutligen svenskar och ryssar vid förhandlingsbordet i lilla Nystad 70 kilometer nordväst om Åbo, i april 1721.

Sverige företräddes av greve Johan Lillienstedt och friherre Otto Reinhold Strömfelt. Deras förhandlingsposition var allt annat än lätt. Sveriges baltiska besittningar, liksom delar av Finland, var ockuperade. Den inledande taktiken blev därför någon av en förhalning. 

Ryssarna var dock inte med på noterna. I maj dök en galärflotta upp utanför Gävle i syfte att sätta press på svenskarna. Staden försvarades dock, varför ryssarna vände norrut och brände ner Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand. En mängd bruk, viktiga för Sveriges exportindustri, delade städernas öde. Senare attackerades även…