”En fågel värd att älska och högakta – ett kalejdoskop av klokhet och beräkning, lust och lek, uträkning och kunskap”. Göran Bergengren beskriver en beundrad fågel i sin bok Korp.
Som av en händelse har två eminenta naturförfattare behandlat ett ämne som de vet mycket om, nämligen korpen.
I Sverige gäller det Göran Bergengren, författare, biolog och hedersdoktor vid Linköpings universitet, som 2015 kom ut med boken Korp på Carlssons förlag. I Finland är det Mika Honkalinna som kom ut med sin Korppiretki (”Korpresan”) på Mahekius förlag samma år.
Böckerna kompletteras med vackra illustrationer och bilder.Fakta om korpen blandas med personliga erfarenheter, litterära citat, folkliga visdomar och skrönor. Redan asaguden Oden hade insett korpens klokskap och hade Hugin och Munin i sin tjänst. Hugin stod för tänkandet och Munin för minnet.
Korpen har en hjärna stor som en valnöt, den mest utvecklade i fågelvärlden. Korpen har också räknats som ett varseldjur som förebådat oväder, död och olycka. Olyckskorp är ju ett ord som vi alla känner till.
Håller ihop hela livet
Men ändå är korpen en fågel som stått människan nära och dessutom begåvats med en fantastisk flygförmåga. Beträffande den äktenskapliga troheten är korpen överlägsen människan – för korpen gäller den nämligen livet ut.
Beroende på varselförmågan har korpen varit fruktad under århundraden. Den har också haft rykte om sig att stjäla – ”stjäla som en korp”. Författarna ger dock en helt annan bild av korpen. Bergengren vårdade själv under en period en korpunge med brutet ben som han fick en nära relation till. Bergengrens tama ”Corax” var påhittig, leklysten, full i sjutton. En gång flög han iväg med grannens skära underbyxor. Livet med Corax är ett stående inslag i Bergengrens bok.
Nu finns den överallt
I början av 1900-talet när ”korphatet” var som störst, så var korpen näst intill utrotad i Sverige. Ibland var det skottpengar på korp trots de i folktron djupt förankrade varningarna om att ”den som rubbar korpens bo mister en ko.”
Sedan vände det och korpen är nu fridlyst i enlighet med EU-bestämmelser. Idag finns den överallt. Dock trivs korpen bäst där maten finns; på soptippar, slaktplatser eller vid överkörda djur på vägar. Korpen är precis som släktingen kråkan ett renhållningshjon av stora mått.
Speciella relationer kan uppstå mellan människor och korpar. Det berättas om korpen Cora i Towern i London som fick en statsbegravning 1967. I Towern bor ett antal tama korpar med hög status. Det sägs att när de flyttar går riket under. För att förhindra en sådan katastrof har de för säkerhets skull blivit vingklippta…
Bad biskop hålla käften
Bergengren berättar också om den märkliga korpen Oden som bodde på Nordhavsön utanför norska Vesterålen. Den hade fångats som halvstor unge och installerats i en bur på en gårdsplan. Där lärde han sig flera meningar på norska som han kunde sätta in i sitt rätta sammanhang. Han ropade ”fisk, fisk” när han fick följa med på båttur. Han skrek ”håll käften” åt en pratglad biskop på besök på ön. När han slutligen blev tagen av en örn lär han ha ropat i örnens klor ”farväl, farväl”.
Vidare kunde Oden sjunga bland annat första versen i norska nationalsången! En dam på besök på ön blev så chockad när fågeln började sjunga att hon försvann med uppfattningen att fågeln var förhäxad.
Korpen är Dalslands landskapsfågel. Detta och mycket annat får man lära om denna stolta fornnordiska fågel.
Rolf Karlman
