Lantrashönsen har försett oss med ägg och kött i 2 000 år. När utländska, specialför­ädlade höns tog plats ­i hönshusen i det sena 1800-talets bondesamhälle blev lantrasernas existens hotad. I dag har lantrashönsen åter fått luft under vingarna, mycket tack vare det nyväckta intresset för småskalig och närproducerad äggproduktion. 

Tamhönsen sägs härstamma från den röda djungelhönan Gallus gallus, som också kallas bankivahöna och som tämjdes i Indien för omkring 5000 år sedan. Det finns dock forskning som tyder på att även andra asiatiska hönsfåglar kan finnas i tamhönsens gener. 

Till Norden kom de första tamhönsen för omkring 2 000 år sedan och utvecklades över tid till nya lantraser, anpassade för den lokala miljön. På grund av Sveriges storlek, och den skiftande väderleken, kom de olika raserna att sinsemellan bli ganska olika, både till utseende och lynne. 

Trotjänare ersattes

Mot slutet av 1800-talet började stora mängder utländska höns, framavlade antingen för värpning eller som köttdjur, att ersätta de gamla trotjänarna. Det dröjde inte länge förrän de gamla lantraserna påstods vara utdöda. Men det var inte helt sant. 

De gamla raserna fanns kvar, i mindre populationer, och fortsatte att ge ägg och kött. 

Bitte Assarmo