Ångloket Långshyttan har gjort ett stopp för att ”tanka”, eller snarare för att fylla på sitt vattenmagasin någonstans utefter den 33 kilometer långa smalspåriga bana som tillhör Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar. Nästa år är det 120 år sedan Långshyttan lämnade anrika Motala Verkstad som färdigt och körklart ånglokomotiv. Med Byvalla-Långshyttans Järnväg som hemmabana gick det sedan i kommersiell drift ända fram till 1972, dels i linjetrafik, dels som växlingslok. När sedan en pensionstid i overksamhet hotade kom entusiastiska veterantågsälskare till undsättning vid en auktion och loket är nu lika blankputsat och vid lika god vigör som när det var ungt. Långshyttan är veckans”Fordon från fordom”.
Mer ur veckans nummer
Den här veckan kan vi inte undgå att uppmärksamma att Robert Zimmerman, även känd som Bob Dylan, blir Nobelpristagare i litteratur. Fast något eget framträdande inför kungligheter och andra hororatiores i Stockholm på lördag blir det inte för Dylans del. Till detta har han tackat nej. Men han lär ha skrivit ett tal som ska läsas upp för de närvarande och han har lovat att gästa vårt land till våren för att hämta priset. Bob Dylan är veckans nöjesprofil.
Ådalen 1931 är ett begrepp som automatiskt leder tankarna till ett av de mörkaste kapitlen i den svenska arbetarrörelsens historia. Vid ett demonstrationståg där och då öppnade tillkallad militär eld, med följd att fem civila dödades och lika många skadades. Katastrofen hade möjligen kunnat bli ännu mer omfattande om inte en rådig trumpetare, Tore Andersson (sedermera Alespong), hade blåst signalen för ”eld upphör”. Eller är hans hjälteinsats bara en välvillig fantasi? De ”lärde” tvistar.
Guam är en paradisisk ö i Stilla havet. Men under andra världskriget, dagarna efter Pearl Harbour, var det så lagom trevligt där. Då attackerades ön, som också var en amerikansk utpost, av japanska bombplan som jämnade tusentals bostäder med marken och förstörde stora jordbruksområden. Lokalbefolkningen fick sedan lida oerhört under japansk ockupation. När amerikanerna återtog ön mot slutet av kriget begick många av de ockuperande japanska soldaterna självmord – men en av dem stannade i 28 år, gömt i djungeln, ovetande om att kriget tagit slut.
