Det var ett fullkomligt sensationellt fynd. Dokument av ofantligt historiskt värde. Den 25 april 1983 infann sig världspressen på en presskonferens med den tyska tidningen Stern. Och nyheten de presenterade fick de närvarande att kippa efter andan. Sterns stjärnreporter Gerd Heidemann hade lokaliserat flera av Hitlers dagböcker.

Det hade tidigare påståtts att Adolf Hitler inte förde dagbok men jo, de existerade. Svarta dagböcker, märkta med Hitlers initialer, med röda lacksigill, skrivna i gammal, det vill säga gotisk skrift, där Hitler skrev om allt från banala händelser i vardagen till saker som innebar att den dittills vedertagna historien nu fick skrivas om. Att Hitler tyckt att bokbålen varit fel, att förföljelserna av judar gått för långt, att han i förhand varit medveten om att Rudolf Hess 1941 tänkte flyga till Storbritannien för att sluta fred mellan länderna och mycket annat. Som att Eva Braun klagade över hans dåliga andedräkt. 

I själva verket var publiceringen av Hitlers dagböcker den största tidningsfadäsen någonsin. Dagböckerna var förfalskade från början till slut. 

De vetenskapliga bevisen för att dagböckerna var förfalskade framkom två veckor efter att Stern inlett publiceringen. Sterns anseende fick en riktig smäll liksom Sunday Times som köpt de brittiska rättigheterna och började med att publicera en sex sidor lång presentation av dagböckerna. När det framkom att de var förfalskade publicerade Sunday Times en ursäkt till sina läsare som fick konkurrenterna att skratta gott. Ursäkten inleddes med: ”Seriös journalistik är ett företag förbundet med stora risker.” 

Jakt efter förfalskaren

Tidningarna, framför allt Stern, hade lagt ut stora summor och nu började jakten på förfalskaren. Det visade sig vara en herre vid namn…