Hon blev den första kvinnan som seglade ensam jorden runt. Polskan Krystyna Chojnowska-Liskiewicz startade sin seglats från Las Palmas den 28 mars 1976 och fullbordade sin världsomsegling två år senare. 

När den 39-åriga polskan seglade västerut över Atlanten mot Barbados i Västindien var hon ingen nybörjare i havssegling. Tidigare hade hon tillsammans med en kamrat seglat i Östersjön till Bottenhavet och i början på 1970-talet, med en helt kvinnlig besättning, seglade hon till Skottland.

Krystyna föddes 1936 i Warszawa men familjen flyttade efter kriget till Ostroda där hon gick i skolan. Efter gymnasiet började hon studera vid tekniska universitetet i Gdansk. Hon hade fått sina första upplevelser av segling i närheten av Ostroda och då blivit intresserad av båtar i allmänhet. Därför bestämde hon sig för att studera skeppsbyggnad. Efter examen blev hon anställd vid ett varv i Gdansk där hon ritade båtar. Vid den här tiden gifte hon sig också med en studentkamrat, Waclaw Liskiewicz, som delade hennes båtintresse. 

Specialbyggd båt

I samband med att FN proklamerade 1975 som det internationella kvinnoåret tog det polska seglarförbundet (och naturligtvis regeringen) seriöst på de planer som redan tidigare fanns att en kvinna skulle segla jorden runt. Som en av fem kandidater blev Krystyna den utvalda. Hennes man formgav och övervakade byggandet av båten som var specialbyggd. Båten, en Conrad 32, som döptes till Mazurek, var 9,5 meter lång och nästan tre meter bred. Den byggdes på sex månader och sjösattes i december 1975.

Organiserade dagar

Den 28 mars 1976 satte Krystyna kurs mot Barbados. Hon fick tillbringa nästan en hel månad på Atlanten innan hon nådde hamnen i Bridgetown. För att behärska ensamheten gällde det att hålla sig sysselsatt. I en senare intervju berättade hon om prövningen: 

”Varje dag i veckan gjorde jag något särskilt. Måndagar och fredagar ägnade jag mig åt underhållet av masten, riggen och seglen. På onsdagar var det underhåll av elektriska apparater och elsystemet och på lördagarna städade jag båtens inre utrymmen. På så sätt höll jag mig sysselsatt med något viktigt och kände inte av ensamheten lika mycket.”

I Barbados försökte hon få båtens motor reparerad utan framgång. I stället blev hon tvungen att segla till Panama där hon fick vänta en dryg månad innan felet var åtgärdat. Hon gick sedan genom Panamakanalen och nådde Stilla havet i mitten av juli. Efter en dryg månad nådde hon Taiohae Bay på Marquesasöarna, där hon kunde fylla på sina förråd. Resan gick vidare till vackra Tahiti där hon vilade ut en vecka innan färden fortsatte mot Fiji. Två veckor senare kunde hon styra in i hamnen i Sydney där hon firade jul hos landsmän. Där träffade hon också sin man som hade rest ner för att hjälpa till med de nödvändiga reparationerna. Det tog tre månader att laga generatorn.

Båten drev till havs

Hon lämnade Sydney den 21 maj 1977 och hade då varit på väg mer än ett år. Två månader senare nådde hon Portland Roads i Queensland där hon fick en attack av njursten och måste transporteras till sjukhus med flyg. När hon kom tillbaka efter att ha återhämtat sig, upptäckte hon att hennes båt hade försvunnit. Ankaret hade lossnat och båten hade drivit till havs. Lyckligtvis kunde man snabbt organisera eftersökning och Mazurek hittades när den var på väg att krascha in i några stenar. Krystyna kunde lättad ge sig ut till havs igen. I början av september kom hon till Darwin och kunde proviantera och förbereda sin båt för nästa etapp ut på Indiska oceanen.

På Indiska oceanen var vindarna svaga och hon stannade en kort tid i Port Louis på Mauritius innan hon fick bättre väderförhållanden för den fortsatta resan som gick snabbt och enkelt till Durban i Sydafrika dit hon anlände i mitten av december. Sin andra jul under resan tillbringade hon hos en polsk familj i Durban som hon sedan lämnade i början av januari 1978. 

Fick konkurrens

Efter fem dagar till havs fick hon problem med autopiloten. Denna gång bestämde hon sig för att styra båten manuellt
i stället för att vända tillbaka för reparation. Det krävdes då nästan ständig närvaro och det blev dåligt med sömnen. När hon passerade Kap Agulhas drabbades hon av en storm, vindhastigheten var över 40 knop. Men både hon och båten överlevde stormen och de nådde Kapstaden i Sydafrika den 21 januari. 

Vilan blev inte lång i Kapstaden då hon fick reda på att den nyzeeländska seglaren Naomi James också försökte ensamsegla jorden runt. Och det gick snabbt för konkurrenten. Om Krystyna skulle lyckas bli först med bedriften, måste hon skynda sig. Autopiloten reparerades och hon kunde segla ut från Kapstaden i början av februari. Under de kommande 75 dagarna seglade hon sedan utan att göra något uppehåll och kunde fullborda sin jordenruntresa den 20 mars 1978. En månad senare anlöpte hon hamnen i Las Palmas, där hon hyllades av jublande åskådare inklusive Polens ambassadör i Spanien. Hennes ensamseglats jorden runt tog henne alltså två år. 

Hyllad

Naomi James, som hade startat sin seglats från Dartmouth i England i september 1977, avslutade sin seglats 39 dagar senare. Hennes båt var drygt 16 meter lång och hade gått söderut runt Godahoppsudden och sedan österut söder om Australien och över Stilla havet och runt Kap Horn. Kritiker i väst ansåg att Krystyna hade ”fuskat” när hon gick genom Panamakanalen och ville ge James äran.

Men hyllningarna för Krystyna fortsatte när Mazurek återkom till hamnen i Gdansk. Hon valdes till ”årets medborgare i Gdansk” 1978 och fick en ny bil. För sin prestation fick hon även en av den polska statens högsta utmärkelser  –  Polonia Restituta. 

Som pensionär ägnade hon sig åt att popularisera segling och uppmuntrade då särskilt kvinnor att börja med sporten. Den 13 juni förra året meddelade den polska seglarförbundet att kapten Krystyna Chojnowska-Liskiewicz, den första kvinna som seglade ensam jorden runt, hade avlidit i Gdansk vid 84 års ålder.

Karl-Olof Hallman