En vinterdag för 50 år sedan valde Ulf Peder Olrog att avsluta sitt liv. Men den populäre kompositören och artisten lämnade efter sig en rik visskatt som är ett intressant stycke svensk kulturhistoria.

Ulf Peder Olrogs kanske mest populära visa är Violen från Flen, en visa som Olrog skrev efter att ha träffat flickan Carin Österholm på tåget mellan Uppsala och Stockholm en dag
i juni 1942. Han gjorde militärtjänst och skulle till Strängnäs och hon skulle till Flen där hon jobbade i bokhandeln. När ­Olrogs första vissamling kom ut 1945 fanns Violen från Flen med i häftet. Klassisk är textraderna: ”Köp en Hjalmar Gullberg eller Vilhelm Moberg, men köp den av Violen från Flen. All bildning och kultur, verkligt rara djur, får ni av Violen från Flen”. 

Kar de Mumma

Förutom Violen från Flen känner många till Samling vid pumpen, Bullfest, Konserverad gröt, Tjo och tjim, Rumba i Balders hage och Schottis på Valhall. Han skrev också många kupletter till Kar de Mummas populära revyer. Och några av hans vistitlar blev till bevingade ord som Du ska göra som Svensson gör, Allting går att sälja med mördande reklam och Se Sundbyberg och sedan dö.

Ulf Peder Thorvaldsson Olrog föddes visserligen 1919 i Stockholm, då mamman befann sig där, men han växte upp i Stigtomta utanför Nyköping på den sörmländska landsbygden.  Hans far var först militär och bedrev senare jordbruk innan familjen flyttade in till staden Nyköping då pappan fick jobb som syssloman vid sjukhuset år 1932. 

Spelade på föräldramöten

Sonen var intresserad av musik, litteratur och historia men utmärkte sig inte i skolan utom på ”roliga timmen” och vid föräldramöten när den självlärde Ulf Peder spelade både gitarr, mandolin och piano. Han kunde inte läsa noter utan spelade på gehör och det så bra att han under gymnasietiden bildade orkestern Swinging Boys som spelade på danser runt om Nyköping. 

Hösten 1938 flyttade han till Uppsala för att studera nordiska språk och det är nu som han på allvar börjar skriva texter. Olrog är en glad och trevlig person som får många vänner och blir allmänt känd som en humoristisk person. Han bor uppe på vinden i huset där Södermanlands-Nerikes nation håller till och det är där hans spexartade visor kommer till och som ofta framförs på fester och kåraftnar. Den uppdiktade adjunkten Edvard Rosenblom som ofta förekommer i visorna är hans andra jag. Ulf Peder blandade folkligt och burleskt med studentikost och lärt som i sången Samling vid pumpen som skildrar ett drängslagsmål på landet där blodet flödar och länsman får stryk.

Blandade med humor

Det akademiska och studentikosa tog inte över hos Olrog utan han blandade med folklig humor till något som han var ensam om. Olrog skrev om sådant som han själv upplevt till exempel ute på landsbygden med utnyttjade även sina litterära och historiska kunskaper
i sina visor. Som exempel kan nämnas hans Schottis på Valhall där asagudarna Tor och Oden svänger loss med Freja och valkyriorna på dansgolvet och bälgar i sig mjöd och beter sig som fulla ynglingar, som ­Olrog naturligtvis kommer ihåg från tiden han spelade dansmusik på landet. 

Ingen skrev sådana texter som Olrog innan han så småningom fick en lärjunge i Owe Thörnqvist, även han Uppsalabo, som utvecklade det hela till att bli ännu mera folkligt förankrat.

Avlade flera examina

Trots att Ulf Peder Olrog sysslade mycket med sitt komponerande och sjungande lyckades han ändå utmärkt med sina studier. Han avlade en filosofie kandidatexamen i nordiska språk, klassisk fornkunskap och historia 1942 och en filosofie ämbetsexamen i litteraturhistoria 1944 och filosofie licentiatexamen i etnologi 1951 med Studier i folkets visor. Efter det kom han att ägna sig åt folklivsforskning vid Uppsala universitet under åren 1952–59. Han var också med och bildade Svenskt Visarkiv och var arkivets förste chef 1951–54. Under hela 1950-talet medverkade han vid åtskilliga program i Sveriges Radio så det var inte ett okänt namn som erbjöds jobb som producent vid underhållningsavdelningen 1964. 

För Sveriges Television gjorde han musiken till den populära julkalendern Teskedsgumman 1967. Hon är en rollfigur i den norske författaren och vissångaren Alf Prøysens böcker. 

Alf och Ulf Peder kom att översätta många av varandras visor och trivdes i varandras sällskap. Däremot kom Olrog att trivas allt sämre på Sveriges Radio allteftersom han befordrades och så småningom blev chef för underhållningsavdelningen. Det var inte Ulf Peders starka sida att syssla med chefskap och leda arbetet. Yngre personer tyckte också att hans folkbildarstil var föråldrad och att han levde för mycket i det förflutna. Det stämmer emellertid inte helt då han införde ungdomsprogrammet Tio i Topp i radion. 

Kontorsarbete tog över

Det stora problemet var att Ulf Peder inte längre kunde syssla med eget skapande utan kontorsarbetet tog över vilket ledde till att Ulf Peder blev allt mer deprimerad under de sista åren av sin levnad. Han var gladlynt och socialt begåvad
i offentliga sammanhang, men tillbakadragen och sluten i det privata och svår att komma in på livet. 

När ångesten kom hjälpte det inte längre att sjunga en glad visa. En vinterdag den 13 februari 1972 tog han sitt liv i en isvak utanför Dalarö, 52 år gammal. Han efterlämnade sin fru Inga (född Schmidt, 1920–2012) som han träffade under tiden på universitetet och gifte sig med 1946, samt barnen Britt och Bengt.  

I dag är det  ingen som på riktigt för Olrogs vistradition vidare och få yngre människor har hört talas om honom. 

År 2011 utgavs hans stora arbete Studier i folkets visor av Svenskt Visarkiv, ett imponerande arbete från 1950-talet som består av nedteckningar och inspelningar av visor som höll på att glömmas bort. 

Sven-Åke Henriksson