Carl-Gustaf Svingel är okänd för de flesta svenskar. Under kalla kriget jobbade han med att hjälpa flyktingar från Östtyskland till väst. Som täckmantel användes ett vilohem i det delade Berlin. Bland annat lyckades svensken få ut ett antal av drottning Silvias släktingar från kommuniststaten. Carl-Gustaf Svingel gick bort 1995, sex år efter murens fall. 

Lilla Hjärtum ligger två mil söder om Trollhättan längs Göta älv-dalen. I dag tillhör orten Lilla Edets kommun. På Karl X Gustavs tid utkämpades här ett slag mot danskarna; Hjärtum tillhörde, när slaget skedde år 1657, Danmark-Norge, men året efter blev det svenskt i Roskildefreden.

Det var i Hjärtum Carl-Gustaf Svingel föddes 1916 med efternamnet Samuelsson. Han växte upp under enkla omständigheter. Han blev tidigt faderlös och sattes i barnhem då mamman inte kunde ta hand om honom. Efter folkskolan fick han börja som dräng på en gård, men han klarade inte det hårda arbetet på grund av en dålig rygg. I stället skickade myndigheterna honom till Vanföreanstalten i Göteborg och en skräddarutbildning. Inte heller detta passade den socialt begåvade pojken. 

I västkustmetropolen upptäcktes snart att den unge Carl-Gustaf hade större fallenhet för sång än för sömnad. Han gick en sångutbildning och flyttade sedermera till Stockholm för att fortsätta sina studier. 1938 bytte han namn till Svingel, och debuterade på Kungliga Teatern med en roll i Värmlänningarna, och snart skulle hans karriär fortsätta utomlands. Han studerade sång under två år i Italien och fick efter andra världskriget möjligheten till ett gästengagemang i Hamburg. Här skulle dock hans liv snart ta helt andra vägar.

Björn Schüberg