I dagarna är det 60 år sedan Tre Kronor tog VM-guld i ­Colorado. Vem minns inte Lennart Hylands klassiska ­referat från bragdmatchen mot Kanada? Lika oförglömliga är profiler som Ulf Sterner, ”Klimpen” Häggroth, Nisse Nilsson och Roland Stoltz. Kvällsstunden berättar när Sverige stal guldet från stor­favoriterna Kanada och USA.

1962 var det kalla kriget kallare än någonsin. Spänningen mellan USA och Sovjet nådde aldrig tidigare höjder, och kulminerade med Kubakrisen på hösten. Det kärva politiska läget fick också återverkningar
i sportens värld. Sovjet och dess satellitstat Tjeckoslovakien bojkottade ishockey-VM som gick i Denver och Colorado Springs. Därmed var det upplagt för en final mellan hemmanationen USA och Kanada. Allt annat än en transatlantisk epilog skulle vara sensation.

Sverige hade dock ett ganska bra lag under Arne Strömbergs ledning, och skulle nog kunna ta medalj. Efter den långa flygresan till Nordamerika hade blågult fyra träningsmatcher. Dessa gick mot universitetslag, och var ingen tydlig värdemätare. 

Så började turneringen som spelades som enkelserie mellan de åtta lagen. Tre Kronors första motståndare var Schweiz. Alplandet visade sig inte heller vara någon som helst värdemätare. 17–2 till Sverige, men nästa match skulle bli avgjort tuffare. Nu stod hemmanationen USA på andra sidan. Jänkarna hade satsat stenhårt på turneringen, men kom aldrig underfund med Arne Strömbergs kluriga taktik och Lennart ”Klimpen” Häggroths målvaktsspel. Kirunagrabben fick chansen i målet sedan förstemålvakten Kjell Svensson skadat sig i en av träningsmatcherna. Han skulle inte göra någon besviken.

– Det var en tuff match, men vi var förberedda. Laget var välkomponerat och det var väldigt fin sammanhållning. Jag har fortfarande kontakt med Ulf Sterner och sporadiskt även med Kjell Svensson, berättar backen Bert-Ola Nordlander när Kvällsstunden får en pratstund med 83-åringen.

Björn Schüberg