För 250 år sedan föddes en gosse som med tiden kom att bli Napoleons fältläkare. Han revolutionerade krigssjukvården genom att se till att sårade snabbt forslades bort från stridslinjen i lätta vagnar, de första ambulanserna.
Han utvecklade också tekniken för amputationer så att fler svårt skadade soldater kunde överleva. Hans namn var Dominique Jean Larrey.
Dominique Jean Larrey föddes 8 juli 1766 i den franska byn Beaudéan i Pyrenéerna. Pappan var skomakare och familjen så fattig att det behövdes hjälp från församlingens präst för att gossen skulle få gå i skolan. När Dominique var 13 år avled pappan och han uppfostrades sedan av sin farbror Alexis Larrey, som var chefläkare i Toulouse.
Det blev en viktig milstolpe i hans liv. Han började studera medicin samtidigt som han arbetade som biträde i sin farbrors läkarverksamhet.
Napoleon
Vid 21 års ålder flyttade Dominique Larrey till Paris där han fortsatte sina medicinstudier. Av chefkirurgen vid sjukhuset Hôtel-Dieu, Pierre-Joseph Desault, fick han bland annat lära sig hur man bäst behandlar sårskador för att undvika infektioner som kunde leda till kallbrand. De kunskaperna fick han stor användning av senare i sin medicinska gärning.
Efter sin läkarexamen fick han en tjänst som skeppsläkare på den kungliga fregatten Vigilante.
Men efter en seglats ända till Newfoundland och Labrador insåg han att sjölivet inte passade honom; han led nämligen av kronisk sjösjuka.
Han kom tillbaka till Paris revolutionsåret 1789 och arbetade på sjukhuset Les Invalides innan han blev fältläkare i armén.
År 1794 träffade han Napoleon för första gången.
Tre år senare blev han Napoleons beundrade chefsfältläkare och var med vid alla fälttåg under Napoleons era: till Italien, till Egypten, till Palestina, till Syrien, till Ryssland och hela vägen till det slutliga nederlaget vid Waterloo.
”Flygande ambulanser”
De erfarenheter han fick som läkare på slagfältet gjorde att han tog initiativ till en helt ny metod för att behandla sårade soldater.
Han insåg att många skadade dog i onödan på grund av att de inte kom under behandling tillräckligt snabbt.
Hans idé var att ha fältsjukhus nära krigsskådeplatserna och att med lätta hästdragna vagnar transportera de skadade bort från stridslinjen. I dessa ”flygande ambulanser” fanns sjukvårdare och bårbärare, vilket innebar att många fler kunde få vård mycket snabbare.
Dominique Larrey drevs också av en stark humanism. Hans regel var att behandla de svårast skadade först, oberoende av soldatens status – och till och med nationalitet. Även fiender kom under behandling. Det gjorde honom mycket respekterad även hos motståndarna.
Det sägs att hertigen av Wellington vid slaget vid Waterloo gav sina mannar order att inte beskjuta Larreys ambulanser och sjuktält av respekt för den franske fältläkaren.
Amputationer
Dominique Larrey väckte stor beundran, inte bara hos Napoleon utan även bland de egna franska soldaterna.
Under det fruktansvärda återtåget från Moskva i november 1812 skulle armén ta sig över en trång bro över floden Beresina. Det uppstod panik och många dog i tumultet.
Men Larrey räddades genom att soldaterna lyfte upp honom i luften och skickade honom över bron oskadd.
Larreys stora specialité som läkare var amputationer. Han utvecklade metoder för att snabbt och effektivt hantera svåra arm- och benskador så att den skadade kunde överleva.
Det sägs att han vid slaget vid Aspern-Essling år 1809 amputerade marskalk Jean Lannes ena ben på två minuter. En rapport från slaget vid Borodino år 1812 berättar att Larrey utförde över 200 amputationer på bara ett dygn!
Under mer fredliga omständigheter utförde också Larrey historiens första bröstoperation på en kvinna som drabbats av bröstcancer.
Räddade hans liv
Efter det förödande slaget vid Waterloo försökte Dominique Larrey fly för att ta sig tillbaka till Frankrike, men han blev infångad av preussiska soldater. De tänkte genast arkubusera honom, men en preussisk läkare kände igen Larrey som den läkare som räddat livet på den preussiske generalfältmarskalken Blüchers son vid slaget vid Dresden.
Larrey blev benådad och inbjuden som gäst till Blüchers middagsbord och fick sedan pengar och rena kläder innan han skickades tillbaka till Frankrike.
Större delen av sitt återstående liv ägnade Dominique Larrey åt skrivande inom det medicinska området. Han blev invald i den franska akademien och reste till England inbjuden och mycket väl mottagen av brittiska läkare.
Under en resa till Algeriet 1842 tillsammans med sin son Hippolyte blev Dominique Larrey sjuk och avled på hemresan till Lyon.
Som kuriosum kan nämnas att denne son med tiden blev personlig läkare till kejsar Napoleon III, alltså Napoleon Bonapartes brorson.
Rolf Olofsson
