För omkring 125 år föddes handbollen av en ren slump
i Köpenhamns norra stadsdelar och de första spelreglerna skrevs 1898. Allt började med en krossad glasruta …

På Ordrups gymnasium i Köpenhamn var det tillåtet för pojkarna att spela fotboll på rasterna, vilket man gjorde på de flesta danska skolor vid den tiden. Men på höstterminen 1895 fick vaktmästaren kontakta glasmästaren ovanligt många gånger eftersom den hårda läderkulan återigen farit iväg och krossat en fönsterruta. Rektorn ansåg sig tvungen att förbjuda fotboll på rasterna tills vidare.

Pojkarna bestämde sig då för att kasta bollen i stället, något som den 30-årige gymnastik­pedagogen Holger Nilsen tyckte verkade intressant. Han blev mer och mer intresserad av det nya bollspelet och började också skissa på ett regelsystem. Några år senare, 1898, var de första reglarna preliminärt nertecknade och sporten spred sig över landet.

1904 spelades en handbollsmatch med elva spelare i varje lag. Matchen spelades utomhus på en gräsplan inför publik
i Randers på Jylland. Många fann sporten spännande och ännu fler ungdomar började utöva den nya sporten. Sporten var dock fortfarande i sin linda och först två år senare offentliggjordes ett regelverk där flertalet regler var hämtade från fotbollen.

Tuffare närspel

Handbollen spred sig snart till Tyskland där sporten utvecklades av bland andra Max Heiser och Carl Schelenz, som minskade bollens storlek men också tillät ett tuffare närspel. Men än så länge höll man fast vid elva spelare i vardera lag och man spelade utomhus.

Första matchen i Göteborg

Snart kom den nya sporten till andra delar av Europa. I Sverige spelades den första uppvisningsmatchen 1906 i Floda utanför Göteborg. 

Sporten blev snabbt så populär i många länder att det beslöts att den skulle bli en gren vid OS i Berlin 1936. Finalen mellan Tyskland och Österrike avgjordes i ösregn inför 80 000 åskådare där hemmalaget tog guld med siffrorna 10–6. Sex dagar innan hade Tyskland utklassat USA med 29–1. 

Utomhushandbollen fick sina internationella regler 1927 och innehandbollen 1934. Fyra år senare ändrades spelarantalet till sjumanalag, med sex utespelare och en målvakt. Men 1960 tappade utehandbollen i popularitet och det dröjde inte länge förrän handbollen blev enbart en inomhussport med en spelplan på 20 gånger 40 meter. Matchen bestod av två halvlekar på vardera 30 minuter. 

Många OS-medaljer

Sedan 1972 har handbollsspel varit en obligatoriskt sport i de olympiska spelen för herrar och 1976 även för damer, där de nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark genomgående har hållit sig med topplaceringar under lång tid. Sverige har bland annat fyra OS-guld, men också många silver- och bronsmedaljer. 

Sedan svenska handbollslandslagets herrar tog EM-guld i Budapest i januari i år råder handbollsfeber i Sverige. Finalen mot Spanien blev en riktig nagelbitare, först i slutminuten lyckades de besegra Spanien med minsta möjliga marginal, 27 mål mot 26.

Eithandbollen är numera en ganska tuff sport. Handleds- och knäskador är tyvärr vanliga. Bollhastigheter vid skott på mål ligger ofta på hastigheter runt 110–140 kilometer i timmen, så det gäller verkligen för målvakten att vara snabb i sitt agerande.

En hårdför sport

I antikens Rom lär det ha förekommit ett handbollsliknande spel. Man tror att spelet kallades urania eller harpastum. Namnen är grekiska och spelet utövades med en mindre hård boll, men några spelregler eller vad det gick ut på har man inte lyckats utröna. 

Vissa skrifter informerar dock om att det kan ha varit en rätt så hårdför sport, där flera spelare ofta hamnade på marken i stridens hetta för att få tag på bollen. Även publiken kunde ibland råka illa ut och bli skadade ifall de satt nära spelplanen. Bland annat omnämns en åskådare som fick sitt ena ben brutet under en match. 

Arne E Due