Den ståtliga gullgentianan har sin naturliga hemvist på alp-ängarna. Med lite tur kan man se den växa vilt också i Sverige. Här fanns den förmodligen i kloster redan under medeltiden, då den hade betydelse som medicinalväxt.

Gullgentianan med det latinska namnet Gentiana lutea är en reslig perenn som blir mellan en och två meter hög. Den har breda lansettlika blad som är motstående. De stjärnformade guldgula blommorna har fem till sju kronblad och sitter i kransar i bladvecken. 

Gullgentianan växer långsamt men kan bli mycket gammal.
I det vilda utvecklar den en ny blomstjälk vart fjärde till åttonde år. Växten hör hemma i de södra och centrala delarna av Europa där den växer på alpina och subalpina gräsmarker, vanligtvis på kalkrika jordar. Unga ännu inte blommande exemplar av gullgentiana kan förväxlas med den giftiga vita prust­roten vars blad dock är strödda och på undersidan håriga. 

Artdatabanken rapporterar observationer av gullgentiana
i Sverige från tre landskap: Småland, Östergötland och Jämtland. Nästan 90 procent av de rapporterade vildväxande exemplaren skulle då finnas
i Jämtland. 

Förmodligen är långt ifrån alla i Sverige vildväxande exemplar inrapporterade. Om man tittar närmare på den geografiska uppgiften för Jämtland, finns växtplatserna koncentrerade söder om Östersund. Man kan anta att växten har funnit jorden runt Storsjön acceptabel då den är rik på kalk.

Fridlyst i flera länder

Gullgentianan har varit eftertraktad som en ingrediens i vissa alkoholhaltiga drycker. Därför har man på vissa platser gått hårt åt det vilda beståndet. Den är fridlyst i flera länder varför den numera odlas. Hela växten smakar bittert, men det är främst roten som man har velat komma åt. Mellan 1 500 och 2 500 ton rot och jordstam skördas varje år i Frankrike. Rötterna tas upp med en speciell grep som kallas ”fourche de diable”, djävulsgrep. Det uppges från England att man använde roten vid ölbryggning innan humlen introducerades för detta ändamål. 

Gentianaroten har en lång historia av användning som bittermedel och finns med som ingrediens i olika läkemedel. Roten, som kan bli över fem centimeter tjock, skördas på hösten och torkas. Gullgentianans rot innehåller några av de mest bittra naturliga ämnen som man känner till. Ett av dessa, amarogentin, används som en vetenskaplig grund för att mäta bitterhet.

Används i aperitifer

Gentianarot anses vara aptitstimulerande och magstärkande. Den är flitigt använd i aperitifer, till exempel angostura bitter. De flesta bittrar lär innehålla gentianarot, men eftersom recepten ofta är hemliga kan man inte veta helt säkert. Andra drycker som är smaksatta med gentiana är exempelvis den franska likören suze, den italienska aperol, det italienska ölet genziana och den polska vodkan zoladkowa gorzka. 

Ingår i läkemedel

Gentianarot används fortfarande inom folkmedicinen men finns också som ingrediens i läkemedel som finns upptaget
i Fass, där man nämner ett ”växtbaserat läkemedel för lindring av symtom i näsan och dess bihålor vid förkylning”.
I detta fall tas läkemedlet i form av en dragerad tablett. 

I folkmedicinen har roten använts vid behandling av mag- och tarmbesvär. Den påstås också ha positiv verkan vid leveråkommor och gallbesvär. En infusion (te) beredd på gullgentiana stimulerar inte bara aptiten och bildningen av magsaft utan har också hjärtstärkande effekt och stimulerar blodcirkulationen. Gullgentianan betraktas som en av de mest stärkande medicinalväxterna.

Vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet har man gjort studier på vattenklöver. En dekokt av växten har visat sig dämpa inflammation vid njurskada. Bitterämnen gav åtminstone delvis de medicinska effekterna. Fler vetenskapliga studier krävs innan man kan rekommendera dekokten till patienter. Det är rimligt att tänka sig att de bitterämnen som finns
i gullgentiana skulle kunna ha liknande effekt.

Namn efter en kung

Släktet Gentiana har fått sitt namn efter Gentius, Illyriens siste kung (168 f Kr), som enligt romaren Plinius den äldre hade upptäckt växtens medicinska egenskaper. Kung Gentius finns avbildad på en albansk sedel med valören 2000 leke från 2008. När det gäller frimärken, är det inte bara Albanien som har givit gullgentianan en plats på sina frimärken. Denna viktiga medicinalväxt förekommer också på märken från Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Tyskland och Bulgarien.

Karl-Olof Hallman