För cirka 300 år byggdes i grannsocknarna Kinnarumma och Seglora i Västergötland två kyrkor – båda spånklädda och mycket lika varandra. I 200 år tjänade de sina sockenbor innan de ersattes av nybyggda stenkyrkor. Båda bevarades dock åt eftervärlden och är i dag populära turistmål, den ena på Skansen i Stockholm, den andra i Ramnaparken i Borås. 

Ända sedan medeltiden har det stått kyrkor i Seglora och Kinnarumma. Båda låg på gamla kyrkplatser i sina socknar en dryg mil från varandra, och det är helt klart att det funnits åtminstone två kyrkor på varje plats tidigare – dels medeltida stavkyrkor, dels något större träkyrkor, som båda var i dåligt skick när man i slutet av 1600-talet tvingades riva dem.

Kyrkan i Seglora, som 1916 såldes till Skansen, byggdes delvis med timmer från den äldre kyrkan, som tjänat ut och rivits. Den började byggas 1729 i en ny stilriktning, som började bli vanlig i Västsverige. Som ledare för bygget anställdes byggmästare Bengt Friberg och hans sex ”byggningskarlar”, men allt grovarbete utförde sockenborna själva genom dagsverken eller turlista. 

Den nya kyrkan fick ett valvformat innertak, som efter några år smyckades med målningar av den kände ”ämbetsmålaren” Sven Wernberg från Göteborg – lärjunge till en av Gabriel De la Gardies målare. 

I den nya kyrkan användes predikstolen, dopbordet och den gamla altartavlan från den äldre kyrkan. Altartavlan ansågs dock av biskopen som alltför obetydlig och ersattes i slutet av 1700-talet av en ny. Några år senare byggdes en läktare utmed den norra väggen, avsedd för de kvinnor som inte fick plats i kvinnfolkets bänkar nere i kyrkorummet. Den togs dock bort när kyrkan flyttade till Skansen. 

Ursprungligen var kyrkklockorna placerade i en stapel, men i slutet av 1790-talet byggdes ett torn med spånklädda tornhus
i flera avsatser. 

Nya kyrkor av sten

Den gamla kyrkan i Kinnarumma genomgick under sin tid som sockenkyrka flera ombyggnader. Den förses 1725 med ett klocktorn, nästan likadant som senare byggdes på Seglora kyrka. Det blåste dock ner i mitten av 1800-talet och ersattes med en enkel klockstapel. Interiört var den här kyrkan enklare än Seglora kyrka och hade ett platt brädtak, som målades av Detleff Ross, en populär kyrkomålare i Borås. 

Redan i mitten på 1800-talet föreslogs i båda socknarna att man skulle börja avsätta medel till nya kyrkor av sten. Dels var de gamla träkyrkorna omoderna och för små, dels började man få nya stilideal för kyrkor på landsbygden. 

Träkyrkorna räddades

Vid förra sekelskiftet började man bygga en pampig tegelkyrka i Seglora, och redan 1903 togs den i bruk. Man planerade då att riva träkyrkan och använda en del av virket till kyrkstallar. Man väntade dock med rivningen eftersom den gamla kyrkogården kring kyrkan fortfarande användes. Men 1916 såldes kyrkan till Nordiska museet och Skansen. 

Nedtagningen inleddes på sommaren, och följande år började kyrkan byggas upp på Skansen och invigdes den 26 maj 1918. För Skansen innebar flyttningen av kyrkan stora kostnader, men man fick hjälp dels av donatorer, dels från Seglora socken, där 170 invånare skänkte pengar i en insamling.

Räddades av förening

I början av 1900-talet började man även i Kinnarumma bygga en pampig tegelkyrka, påminnande om den som just byggts i Seglora, och den invigdes 1907. I fem år stod den lilla 1600-talskyrkan öde strax intill, men den upptäcktes av ”De sju häradenas kulturhistoriska förening”, som ville införliva den i Ramnaparken i Borås. Dit flyttades kyrkan 1912 och blev en gåva till staden från Kinnarumma socken. 

Föreningen hade även ögonen på Seglora kyrka, och när den väl gjort sitt val tipsade man Artur Hazelius i Stockholm om möjligheten att köpa Seglora kyrka till Skansen. Ingen av de gamla sockenkyrkorna behövde således rivas utan blev på var sitt håll populära besöksmål och används flitigt för såväl gudstjänster som dop, vigslar och konserter. 

Agneta Tjäder