Att stiga in på Café Cineast i Sveg är som att träda in i en annan värld. Och det är precis så ägaren och grundaren Pär-Anton Ångman vill ha det. Han har valt namnet med omsorg – cineast betyder ju filmälskare – för film är ett av hans stora intressen. 

Och med sitt filmintresse som inspiration har han skapat ett kafé som är helt unikt.

Kaféets bottenvåning är inredd som en klassisk amerikansk diner á la 1950-tal. Mysiga bås, röda galonsäten, neonskyltar och filmaffischer – originalaffischer på väggarna. I ena hörnet står en motorcykel, i ett annat en filmkamera modell äldre. Det är charmigt, annorlunda och kul – och ändå är det ingenting mot vad som väntar en trappa upp. 

Tröttnade på bröd

Pär-Anton Ångman började i konditori- och bageribranschen redan 1998, direkt när han gjort lumpen. Då tog han och hans far över Nya Konditoriet i Sveg och där fick Pär-Anton också lära sig allt han behövde veta om branschen. 

2003 köpte de ett leveransbageri, dit de flyttade bakningen. 

– Det blev lite trist att köra ut bröd hela dagarna så snart började jag leta en ny lokal. 

1950-talstema

2005 köpte han den lokal som nu är Café Cineast och redan från början inredde han med 1950-talstema, med bås liknande dem på amerikanska diners och filmaffischer på väggarna. Han gillar retro, helt enkelt, säger han. Men inte bara det – Pär-Anton är också en stor filmälskare, och är särskilt förtjust i filmer från 1970- och 80-talen.

– På den tiden gjorde de riktig film, innan alla specialeffekter kom, säger han.

Någon enskild favoritfilm har han svårt att peka ut men regissörsbröderna Coens The Big Leibowski ligger bra till liksom spaghettiwesternfilmen Django med Franco Nero. Han gillar också de gamla komedierna med Chevy Chase och regissörer som Sergio Leone och Quentin Tarantino.

Att han 2008 började inreda övervåningen med filmtema är alltså inte så långsökt. Här finns ett westernrum, ett gangsterrum och ett skräckrum, alla med detaljer som gör besökarna mållösa. Och detaljerna är viktiga, säger han:

– Det ska vara en filmupplevelse att komma hit, man ska upptäcka något nytt varenda gång.

Själv har han finkammat nätet för att hitta det han vill han ha, både i Sverige och i USA. Han får också ofta erbjudanden om att köpa saker och vissa skänker också bort saker, som de annars skulle kasta, till exempel gamla filmprojektorer. Och det passar Pär-Anton perfekt för han gillar prylar.

Han har också byggt mycket på egen hand, som modellen av Jason från Fredagen XIII-filmerna, till exempel. Ansiktet däremot har skapats av en konstnär i USA. Som kronan på verkat har Jason fått en hockeymask av samma slag som i film nummer två och prytts med de största skor Pär-Anton kunnat hitta. 

Fängelsecell 

Ett rum är inrett som cellen i succéfilmen Nyckeln till frihet, ofta framröstad som en av tidernas allra bästa filmer. Filmen, som bygger på en novell av skräckförfattaren Stephen King, handlar om Andy Dufresne, som blir oskyldigt dömd till två livstider för mord och hamnar på det stentuffa fängelset Shawshank Redemption (filmens originaltitel). Mot alla odds lyckas Dufresne behålla både vett och sans, samtidigt som han stiger i aktning hos både medfångar och fångvaktare. Till sist hittar han nyckeln som tar honom ut till friheten igen – med lite hjälp av en filmaffisch…

Cellen på Cineast, som är kusligt lik cellerna i filmen, är inredd med en säng från Frösö sjukhus och ett handfat som är målat för att se just så solkigt ut som man föreställer sig att det ska göra i ett hårt, amerikanskt fängelse. Här finns också originalrekvisita i form av ett par byxor och randig skjorta från filminspelningen. 

– Kläderna användes av en statist under inspelningen. Det finns en hel del rekvisitabutiker på nätet, där man kan hitta användbara föremål, berättar Pär-Anton. 

Själv är han väldigt förtjust i skräckrummet, där Freddie Kruger från Terror på Elm Street och Mike Myers från Halloweenfilmerna tronar.

Café Cineast bjuder inte bara på coola filmmiljöer utan också ett brett utbud av kaffebröd och smörgåsar. De är speciellt kända för sina mycket stora chokladbollar. Men egentligen var det bara en tillfällighet som gjorde att de började sälja dem.

– Det var ett test, när en av våra anställda som skulle baka ett par särskilt stora till en person. Vi gjorde några och lade fram och de tog slut direkt och på den vägen är det. I övrigt har vi mycket gammaldags kaffebröd. Inte så mycket cupcakes – mer pariservåfflor och sådant. Det har hängt med genom åren och är populärt så det kör vi vidare med även om vi ibland har lite nyheter också. 

Sommartid är också den hemgjorda glassen populär, gjord på italienskt vis med mjölk istället för grädde. 

– Smakerna kommer fram bättre när det inte är lika fett, säger Pär-Anton som själv är särskilt förtjust i saltlakritsglass gjord på lakritsrot.

Brödkassar

Café Cineast har vuxit och expanderat ända sedan starten, med undantag för den första tiden av pandemin.

– Första veckan efter nedstängningen på vårkanten 2020 var det som att dra ner rullgardinen. 

Då blev man väldigt tagen på sängen, man trodde inte att det skulle bli en sån effekt. Då började vi göra brödkassar varje vecka, med bröd för en vecka för ett par hundra, och det gjorde vi fram till sommaren, berättar han. 

Alla var i Härjedalen

När det släpptes på restriktionerna, då gick det plötsligt spikrakt upp åt igen. 

– Plötsligt var hela Sverige i Härjedalen, skrattar han. Det var det mest besöka landskapet i hela Sverige den sommaren, till och med i högre grad än Gotland. Och då hade vi hur mycket som helst att göra. Vi var lyckligt lottade. När andra gick på knäna så gick vi på knäna för att vi hade för lite personal. I och med att det var en eller två meter som gällde mellan varje kund gick kön utmed hela gatan. Det är konstigt så det kan bli.

Nu är effekterna från pandemin borta och ruljangsen är tillbaka där den var innan Sveriges stängdes ner. Och Pär-Anton fortsätter att förnya och uppdatera sin filmupplevelse. Han har dessutom ett tomt rum att inreda. Men vilket filmtema det rummet ska få, det har han ännu ingen plan för. 

– Vi fortsätter jobba med detaljerna, byta ut vissa och även byta ut affischer så att det alltid är levande, avslutar Pär-Anton Ångman. 

Bitte Melin