Jag utlovade i ett svagt ögonblick en rapport från Lidingöloppet som avverkades i helgen. Och jo jag sprang, även om minnet av det äventyret gärna skulle kunna få vila i Lidingös vackra natur. Ganska illa förberedd med en krånglande vad, det ska man inte vara. Efter hälften av de 30 kilometrarna gick jag fram till en funktionär och berättade att jag skulle bryta. Han visste inte riktigt hur det skulle göras, så efter fem minuters väntan tänkte jag att det är lika bra att dra sig vidare till nästa kontroll. Och väl där, vid 20 km, så tänkte jag samma tanke igen. Så fortsatte det på allt stummare ben tills målet vid Grönsta gärde välkomnade 15 000 löpare, däribland mig. En bit under fyra timmar får jag vara nöjd med. Dagen efter kom jag knappt ur sängen, men på måndagsmorgonen flög jag som Fågel Fenix ur bädden och körde till Västerås. Om jag ska springa nästa år? Ska vi slå vad! 
Meny
