Tillverkningen går till på samma sätt som när den första fabriken grundades för 100 år sedan, även om bandsågen numera är elektrisk i stället för handdriven.  

På de sågade brädorna, som kommer från långsamt växande furuskogar runt Siljan och hyvlats jämna, stämplas mallar av hästarna tätt intill varandra så inget trä går till spillo. Ungefär som när man tar ut peppakakor med formar ur den utkavlade degen. Därefter sågas varje häst ut med en bandsåg varefter täljarna tar vid och ger hästarna den slutliga formen med hjälp av hederliga moraknivar. 

Hästarna doppas sedan i två lager grundfärg, avsynas och – om det behövs – spacklas och slipas innan det är dags för krusmålningen, som det traditionella mönstret kallas. Varje häst målas på fri hand av skickliga dekorationsmålare och lackas därefter. 

Varje målare har sitt sätt att jobba och ingen häst blir därför den andra lik. Ögonen kan till exempel vara olika – en del är öppna, andra målade som ett streck eller en prick. Nosremmen kan ha olika färg liksom tyglarna och bukbandet. Svansen kan antingen vara rak eller svängig, sadeln och sadelbården kan ha olika mönster och färg osv. Var och en som arbetar med en häst bidrar med sitt kunnande och sin egen känsla så slutresultatet ska bli så bra som möjligt. 

Föddes i timmerkojorna

I alla tider har vi människor avbildat hästar ända sedan våra tidiga förfäder ristade bilder av dem i grottor och på berghällar. Vad man vet ”föddes” dalahästen för cirka 500 år sedan i skogstrakterna runt Siljan. Den äldsta som finns bevarad är privatägd och förvaras på Dalarnas museum i Falun. Det är en sliten långsmal pålle, tillverkad omkring 1560. Dess äldsta historia är okänd, men man vet att den länge låg i en kista som inköptes på 1930-talet på en auktion i Malung. 

Hur vanligt det var att tälja trähästar på den tiden vet man inte, däremot är det belagt att skogsarbetare i byarna runt Mora på 1700-talet täljde hästar i timmerkojorna under sysslolösa kvällar, dels som leksaker åt sina barn, dels för att dryga ut sin skogsarbetarlön. 

En del hästar såldes till gårdfarihandlare och fördes på så sätt ut i landet. I början var hästarna omålade, men från tidigt 1800-tal färglades de och förskönades av kurbitsmålare i trakterna av Mora och Orsa, som formade det mönster som kom att kallas krusmålning. 

Andra källor berättar att tillverkningen av dalahästar började på 1600-talet i byarna Bergkarlås, Risa, Vattnäs och Nusnäs utanför Mora. I de byarna arbetade man med möbelsnickeri, och troligen användes träresterna till produktionen av dalahästar. 

Bröderna blev konkurrenter

Det var den unge Grannas Anders Olsson i Nusnäs som startade tillverkning av dalahästar i lite större skala. Han var äldst av nio syskon i en fattig familj och bidrog till uppehället genom att i familjens bagarstuga tillverka olika träföremål som vävredskap, prydnadsföremål och gardinstänger mm. Kring 1920 fick han en större order på svart- och vitflammiga hästar på hjul, och det ledde till att han två år senare startade Firma Grannas A Olsson. 

Han övergick då till att tillverka hästar med traditionellt dalamönster, som han sålde runtom i landet via resande försäljare. Anders insåg tidigt att han kunde spara tid genom att stämpla formen av en häst på en planka och såga ut den med bandsåg innan den överläts till täljaren. 

Anders yngre bröder Nils och Jannes började redan när de var sju och nio år att hjälpa till i verkstaden. Tillsammans med de andra syskonen drog de bland annat den handdrivna bandsågen. När de var 13 och 15 år fick de av sin äldre bror en kartong med 13 sågade trähästar, så kallade ämnen, och det blev starten till en egen fabrik. De unga entreprenörerna tog till sin mors förtvivlan ett lån på 400 kronor för att köpa en egen bandsåg och därmed bli konkurrenter till sin storebror. Färgerna blandade de själva och tillverkade penslar av hår från ekorrsvansar. 

I dag ligger företagen Grannas A Olsson Hemslöjd AB och Nils Olsson Dalahästar AB på varsin sida om landsvägen i Nusnäs, och båda har såväl tillverkning som butik på platsen. Grannas har dessutom en permanent historisk utställning av gamla hästar – många unika – i sina lokaler. 

Världsutställning i New York

Den första tiden sålde bröderna Olsson sina dalahästar till den svenska marknaden. Men världsutställningen i New York 1939 blev en vändpunkt. Det var den som gjorde dalahästen världsberömd. Utanför den svenska paviljongen placerades en 2,8 meter hög och ett ton tung dalahäst som blickfång. Den var dock inte tillverkad i Dalarna utan på NK:s möbelverkstad i Nyköping och gjordes av lameller som limmades och bultades ihop.

Men tillverkarna i Dalarna fick också vara med på ett hörn på utställningen. Besökarna skulle givetvis kunna köpa egna dalahästar att ta med hem, och från Nusnäs och grannbyn Vattnäs skickades 7 000 hästar i två storlekar för att säljas i New York. 

Den svenska dalahästen gjorde succé. Fotografer från hela världen publicerade bilder på den vackra hästen i sina hemländer. Bröderna Olssons hästar blev symboler för vårt land och traditionen har sedan dess förts vidare i släkten. 

1939 flyttade Anders sitt företag från bagarstugan till den rödmålade byggnad i Nusnäs där företaget fortfarande är inrymt, och på andra sidan vägen ligger brödernas fabrik, som sedan 2010 har en extern ägare. Grannas ägs fortfarande av grundarens ättlingar och drivs av hans barnbarn. Där arbetar även hans barnbarnsbarn, och man hoppas på att även den femte generationen fortsätter arbeta i firman. 

Grannas Anders dog hastigt 1944 vid endast 48 års ålder och efterlämnade hustrun Maria Munter och tre barn. Äldsta barnet Vivan fick vid 12 års ålder ta över en del av ansvaret för både tillverkning, försäljning och bokföring, och familjen lyckades hålla ihop sitt företag och även få det att växa. 

Anders bröder Nils och Jannes blev betydligt äldre och avled samma år – 1992. Så sent som 1988 träffade jag Nils i färd med att snida en häst i sin fabrik.

Största 13 meter hög

Dalahästar tillverkas i en rad olika storlekar från sju cm höga till 75 cm – och även ännu större. Men de senare dock enbart på beställning. Några av de riktigt stora står utanför butikerna i Nusnäs och är förstås populära objekt vid fotografering. Även på Skansen kan både barn och vuxna göra en ridtur på en dalahäst och Sveriges största i sitt slag står vid riksväg 70 i Avesta . Den är dock tillverkad i betong, är 13 meter hög och väger inte mindre än 67 ton. 

Hästarna målades tidigare med så kallad blymönjefärg, som är en blandning av blyxoid, linolja och vatten. Nackdelen med den färgen är att den tar lång tid, upp till tre dagar, att torka och att den innehåller farliga gifter. På 1950-talet övergick man därför till oljefärg, och från år 2000 målas hästarna med vattenburen färg. 

Kan vara en guldgruva

På utseendet kan man se om en häst är nytillverkad eller äldre. Delade öron finns på en del av dem som tillverkades mellan 1790 och 1950. Om en häst inte är målad under ”hovarna” är den sannolikt tillverkad före 1950, då de större tillverkarna började doppa hästarna i färgbad. Vissa äldre hästar har en klocka på bringan, och en lång hals visar att hästen kan vara gammal. Och så vidare. 

Alla dalahästar är inte tillverkade i Nusnäs, även om de är de vanligast förekommande. Nästan varje ort med självaktning kring Siljan har sin egen häst. Man kan till exempel hitta Bronhästar från Bron utanför Rättvik, Rättvikshästar, Siljanshästar, Leksandshästar, Ludvikahästar, Sjubergshästar och Soldtackor – de senare från Sollerön. En del har samma form som Nusnäshästarna, andra är smäckrare, och var och en har sitt eget mönster. 

Gamla dalahästar säljs ibland till mycket höga priser. Den dyraste hittills – en 15 centimeter hög grå kuse med ryttare på ryggen och utan krusmålning – såldes 2020 på en auktion i Borlänge för 367 530 kronor. Den täljdes 1836 av Erkmats Erik Olsson och fanns fram till auktionen i hans ättlingars ägo. Det tidigare rekordet sattes 2015 hos Dalarnas Auktionsbyrå då en originalmålad dalahäst, Bodahästen, från 1800-talet såldes för 170 000 kronor. 

En 20 centimeter hög häst tillverkad på 1890-talet och försedd med svans av tagel såldes ett par år tidigare hos Kolonn/Auctionet för 71 500 kronor, med ett utropspris på 8 000. 

Och ett par 12 centimeter höga hästar från tidigt 1900-tal klubbades för 9 500. 

Över hela världen

Från de båda tillverkarna i Nusnäs säljs varje år cirka 150 000 hästar, varav 20 procent går på export. Ett 20-tal personer arbetar på vardera fabriken, och därtill kommer snidare och dekoratörer som arbetar i sina hem. 

Man kan alltså möta dalahästar var som helst i världen, framför allt i Amerikas svenskbygder. Men Christina Liljegren, som arbetat 30 år på Grannas, blev minst sagt förvånad när hon vid ett besök på den före detta svenska kolonin Saint Barthélemy i Västindien, fick ögonen på en ganska stor dalahäst på muséet i huvudstaden Gustavia. 

Och inte nog med det – hon kunde konstatera att den var tillverkad hos Grannas och krusad av Birgit Johansson, som målat hästar sedan barnsben och fortfarande är aktiv som dekorationsmålare.

Agneta Tjäder