Familjen var musikalisk och föräldrarna noterade tidigt Birgits talang, vilken de uppmuntrade. Musiken fanns alltså med redan från barnsben och så även intresset för kläder. Hennes moster hade en butik som sålde brudklänningar i Karlshamn. I butiken trivdes Birgit och där lades en grund för hennes passion för scenkläder. När hon satte upp egna revyer reste hon till Paris för att köpa de tyger till föreställningarnas kostymer, gärna färgsprakande och paljettbeströdda.

På grund av faderns arbete flyttade familjen till Malmö där Birgit gick i skolan och medverkade i skolpjäser och revyer. Föräldrarna drömde om att hon skulle bli klassisk konsertpianist och hon utbildade sig också vid Musikkonservatoriet i Malmö. För Birgit lockade dock revyn mer än den klassiska banan och 1947 debuterade hon i en Sigge Hommerberg-revy på Victoriateatern. Därefter haglade anbuden in och ett par år senare anlitades hon av revykungen Karl Gerhard. Det ska också ha varit han som kom på artistnamnet Git Gay även om det är lite oklart, eventuellt använde hon det redan i skolans revyer långt tidigare. Git är en förkortning av Birgit och Gay symboliserar den glädje hon spred från scenen. 

Showens primadonna

Efter Karl Gerhard anlitades hon av många fler av tidens stora revymakare som Hagge Geigert, Nils Poppe och Kar de Mumma. I föreställningarna var Git Gay den stora primadonnan och när varietéförbudet försvann 1955 blev hon ansiktet utåt för varieté i Sverige. Genom scenkläder och extravaganta sminkningar förstärkte hon intrycket av att vara showens primadonna. Platåskor användes eftersom hon ansåg att primadonnan skulle vara reslig och längre än sina motspelare. Genom att ta på sig platåskorna upplevdes de motspelande männen som små i jämförelse och markerade henne som mittpunkten. 

Även om hon spelade revyer skrivna av landets mest populära revymakare bidrog hon själv med både hur det skulle se ut visuellt och vad som skulle förmedlas i text. 

I allt hon gjorde fanns en stor dos Git Gay och hon adderade detaljer och gjorde rollerna till sina egna. 

På 1960-talet började hon sätta upp egna föreställningar på Lorensbergsteatern i Göteborg, Git Gay Show. Totalt blev det hela 20 olika revyer där hon själv stod för koreografi, kostym och regi. 

Under arbetet för att ta fram revyerna reste hon till Las Vegas på studieresa och ville ta känslan av en Las Vegas show till Göteborg. Det blev publiksuccéer på västkusten och hon gästspelade med vissa uppsättningar även i Stockholm, på Hamburger börs och Berns salonger. Signifikant för hennes shower var de vågade sångtexterna med ekivoka motiv och hon adresserade ofta den manliga delen av publiken.

 Satir och kritik

Det var dock inte fråga om enbart texter med sexuella anspelningar, det fanns också samhällskritik och politisk satir i hennes nummer. Sångrösten har ofta liknats vid Zarah Leanders. Medverkade i revyerna gjorde förutom Git Gay själv och hennes dansare som kallades ”Gits Gayshor” flera folkkära profiler som Sten-Åke Cederhök, Fred Åkerström och Bert-Åke Varg. 1990 ledde Git Gay TV-programmet Välkommen till Göteborg med underhållning som påminde om hennes föreställningar. 

1991 lämnade hon scenen och avslutade en lång karriär där hon uppträtt vid så många av landets teatrar att inte alla kan nämnas här. Det var revyn som var hennes kall men hon sjöng även operett och medverkade i en lång rad filmer som komedierna Blondie, Biffen och Bananen, Far till sol och vår och Kvinnodröm.

Git Gay var gift tre gånger, det sista äktenskapet med Lennart Carp varade från 1953 till makens bortgång 1991 och tillsammans fick de en dotter. 

Tiden delades mellan Cannes och Sverige, de sista åren spenderades i Malmö. Git Gay gick ur tiden 2007.

Lisa Viktorsson