Han var mannen som enade Tyskland och gjorde det till Europas ledande industrination. ”Järnkanslern” skapade också världens första välfärdsstat. Samtidigt knäckte han i viss mån liberalismen i sitt land och bevarade otidsenliga feodala maktstrukturer. Otto von Bismarck är än i dag, 123 år efter sin död, en omdiskuterad statsman.

I början av 1800-talet såg Tyskland helt annorlunda ut än i dag. Det bestod främst av en mängd självständiga småstater och furstendömen och kallades Tyska förbundet. Det var inget enat rike, men hade två stormakter: det nordliga Preussen och det sydliga Österrike. Det var också mycket större än i dag, bland annat ingick Tjeckien, stora delar av dagens Polen och områden söder om dagens Österrike. Dock ingick inte hela Preussen och Österrike i den lösa statsbildningen, som närmast följde de gränser som gällt för det forna och ikaledes löst sammanfogade Tysk-romerska riket.

Det var i denna geopolitiskt komplicerade tid Otto von Bismarck föddes. Den blivande statsmannen såg dagens ljus den 1 april 1815 som tredje sonen till en ryttmästare. Födelseplats var Schönhausen i hjärtat av Preussen, en nation vars rigida ideal han skulle föra vidare i vuxen ålder.

I sin ungdom var Bismarck emellertid inte konservativ. Tvärtom, under studenttiden i Göttingen och Berlin var den blivande godsägaren liberalt sinnad och känd för sina många studentikosa upptåg. Bland annat umgicks han med amerikanska studenter, och diskuterade ofta politik. John Lothrop Motley, som senare blev en känd diplomat och historiker, har beskrivit sin vän som en hänsynslös excentriker men också ytterst charmig och begåvad.

Björn Schüberg