Carina Lidbom föddes i Östersund den 9 februari 1957. Redan som barn tyckte hon om att framträda och hade tidigt förmågan att få med sig åhörare. För Hemmets Journal berättade hon för några år sedan om hur hon fick sin mamma att skämmas när de båda åkte rälsbuss från Östersund till Sundsvall:

– Ett gäng militärer klev på. Jag bestämde mig raskt för att jag hittat min publik. Jag drog alla monologer jag kunde och militärerna jublade. Mamma skämdes, men jag kom hem med nitton kronor på fickan!

När Carina var sju år föddes lillasyster Catherine. Strax därefter flyttade familjen till Liberia där hennes far hade fått arbete. Efter ett par månader hade hon vant sig vid allt det nya och kände sig helt hemmastadd. I intervjuer har hon berättat att tiden i Afrika fick henne att öppna sina sinnen och ta vara på dagen:

– När människor i Liberia vaknar på morgonen vet de inte alltid om de får någon middag på kvällen. Men de har en förmåga att leva i nuet och ta tillvara på det som finns att glädjas åt.

Utanförskap 

När familjen flyttade tillbaka till Sverige hade Carina fått ännu ett litet syskon, lillebror Charles. Då var Carina 13 år och återkomsten till Sverige blev betydligt mer omvälvande än flytten till Liberia sex år tidigare. Hon har själv sagt att hon inte hade lärt sig de sociala koderna och inte riktigt visste hur man skulle klä sig. 

– Jag hade missat Dylan och Stones som var inne just då. Jag kände ett stort utanförskap, berättade hon för Hemmets Journal.

Snart utökades familjen med ytterligare två pojkar och familjen rotade sig utanför Uppsala, där Carinas pappa fått nytt arbete. Men Carina kände sig länge som en främling bland skolkamraterna och hon flydde in i skolarbetet. 

– Afrika tystnade inom mig. Jag kände mig som en främling i skolan. Men en dag, på gymnasiet, visade musikläraren afrikansk dans. Då vaknade Afrikaåren till liv igen.

När Carina var 17 år flyttade hon hemifrån och började plugga idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Samtidigt jobbade hon extra som sufflös vid stadsteatern och kom också att få en och annan småroll. Men det dröjde ännu en tid innan skådespeleriet fick henne fast. Hon ville ut och se världen och under tre och ett halvt år arbetade hon som reseledare på olika platser i Europa. Senare började hon studera på teaterhögskolan i Malmö. 

Känd för den breda publiken blev hon 1991, då hon spelade mot Peter Haber i den omåttligt populära julkalendern Sunes jul, baserad på Anders Jacobssons och Sören Olssons barnboksserie. Nu blev Carina ”mamma Karin” med hela svenska folket och barn som vuxna fick se henne tampas med allt från julbordshysteri till maken Rudolfs tappra försök att koka knäck.

Sunes sommar 

Succén fortsatte med långfilmen Sunes sommar, där familjen reser på husvagnssemester. Men, såsom brukligt är i familjen Anderssons vardag, går det mesta snett redan från början. Mamma Karin råkar backa över pappa Rudolfs fot i den tidiga morgontimmen då familjen ska ge sig iväg. Pappa Rudolfs plan att ge sig iväg innan den tunga trafiken kommer igång grusas därmed av en lång väntan på akuten och när de väl kommer iväg på semestern sitter Rudolf i passagerarsätet med gipsad fot. Men semester blir det likväl, i en film som blivit en svensk klassiker. 

Tackade nej till rollen

1992 medverkade Carina i ett avsnitt av SVT:s långkörare Rederiet där hon hade en liten roll som polis. Några år senare fick hon en större roll i serien, denna gång som affärskvinnan Alexandra Remmer. I en intervju i Hänt Extra berättade hon att hon upplevde tiden i Rederiet som rolig och trevlig men rollen kom inte att påverka hennes kändisskap särskilt mycket:

– Jag kom ju med i serien i slutet på 90-talet. 98, tror jag det var. Då hade jag redan gjort så mycket i tv, alltifrån Sune till Gäster med gester. Så det blev ingen jättestor omställning. Däremot blev det en märklig upplevelse när SVT gick ut med att jag skulle vara med i serien. När man läste tidningsartiklarna så var det precis som att jag hade vunnit Nobelpriset! Först hade jag tackat nej till rollen eftersom jag hade så mycket att göra, men de lyckades övertala mig och det var en himla tur. Men dubbelarbetet tog ut sin rätt och till sist gick Carina in i väggen. 

Då gick hon till redaktionen och bad att de skulle skriva ut henne ur serien.

– Så i det sista avsnittet fick man veta att ”Alexandra” hade flyttat ner till Frankrike för att vila upp sig. Jag gled ut på det viset…

Inte mindre än fyra gånger har Carina varit med i det populära tävlingsprogrammet På spåret och både 1999 och 2002 deltog hon i det vinnande laget. Säsongen 2012 – 2013 medverkade hon i programseriens mästarsäsong tillsammans med Tommy Engstrand. Då gick det sämre och laget förlorade båda sina matcher, mot Erik och Martina Haag samt mot Lennart Hoa-Hoa Dahlgren och Cecilia Hagen. 

”Allt ställs på sin spets”

2016 drabbades hon av bröstcancer. Hon opererades och blev senare friskförklarad, men sjukdomen fick henne att stanna upp och tänka efter, berättade hon senare i en intervju i Expressen:

– När man blir drabbad av någonting som många dör av så ställs allting på sin spets. Man börjar tänka vad som är värt någonting, vad vill jag och varför.

Under senare år har Carina kombinerat skådespelaryrket med en karriär som livscoach. Det började hon med när hon inte längre kände glädjen i skådespeleriet och hon insåg att hon ofta varit den som kommit med goda råd till sina vänner under deras livskriser. Hon har också skrivit flera barnböcker.

Carina är en eftertraktad föredragshållare och föreläser om ämnen som kommunikation, förändringar och ledarskap. I sina föreläsningar pratar hon gärna om det som präglat hennes eget liv: ”Man måste våga förändra och bryta invanda mönster. Jag tycker det är så synd att så många av våra rädslor håller oss tillbaka från att våga gira i livet och utveckla oss” skriver hon i sin presentation på webbsidan Kvinnliga talare.  

Bitte Melin