I Hauterives i sydöstra Fankrike ligger ett av världens märkligaste byggnadsverk. Det är ett palats med spiror, djuransikten och korallformer. Men det var varken en kung eller furste som uppförde detta märkliga palats utan en brevbärare vid namn Ferdinand Cheval. 

Det är en förunderlig upplevelse att stå inför Ferdinand Chevals palats. Överallt uppräcker man nya detaljer: ansikten som blickar ut ur murbruket, grenar som slingrar sig över väggarna. 

Här och var dyker det också upp referenser till främmande kulturer, till hinduiska och buddhistiska tempel. Och här och var släntrar figurer mot toppen av det hela. 

Det var en person med rik fantasi som skapade allt detta, men vi vet egentligen ganska lite om Ferdinand Cheval. Hans biografi är tämligen kortfattad. 

Han föddes 1836 i den lilla byn Charmes-sur-l’Herbasse i sydöstra Frankrike. Hans skolgång var normal för sin tid. Det vill säga, den upphörde vid 13 års ålder, varefter han sattes i lära hos en bagare. Han tycks ha vantrivts och tog senare anställning som brevbärare. 

Började med en dröm

Till det yttre var det just ingenting som skilde Cheval från mängden. När han satte på sig sin uniform såg han ut som de flesta franska brevbärare, med en stor mustasch och en allvarlig uppsyn. 

Men de som följde honom med blicken insåg snart att han skilde sig från andra brevbärare, för då och då böjde han sig snabbt ner för att plocka upp en sten och stoppa den i fickan. Och stenarna använde han till att fullända sin dröm om att bygga ”Det idealiska palatset”. 

Cheval kom från enkla omständigheter och det tycks inte ha funnits något konst- eller kulturintresse inom familjen. Så hur fick han då idén att bygga ett palats? 

Han skrev senare ner en kortfattad berättelse om hur idén uppstått: 

”I en dröm hade jag byggt ett palats, ett slott eller grottor. Jag har svårt att uttrycka det. Jag berättade inte för någon om detta av rädsla att bli förlöjligad, och jag kände mig löjlig. 15 år senare, då jag nästan hade glömt drömmen och inte alls tänkte på den, blev jag påmind om den av min fot. Jag snavade på en sten och var nära att ramla.”

Cheval tittade närmare på stenen. 

”Stenen hade en sådan märklig form att jag stoppade den i fickan för att kunna beundra den i lugn och ro. Nästa dag gick jag tillbaka till samma plats och jag hittade andra stenar som var ännu vackrare. Jag samlade ihop dem och blev helt till mig av glädje. Det var sandsten som hade formats av vatten och tidens tand. De representerar en form av skulptur som är så märklig att den är omöjlig för en människa att imitera. Den representerar vilken sorts djur eller karikatyr som helst. Så jag sade till mig själv att om naturen är villig att utföra skulptur, så står jag för murverket och för arkitekturen.” 

Improviserade

Cheval började plocka stenar under sina turer som brevbärare. Till en början stoppade han dem i fickan. Men han behövde många stenar för att kunna förverkliga sin dröm och började därefter samla dem i en korg. 1879 började han bygga palatset. Det kom att ta honom 33 år att slutföra. De första 20 åren gick åt till att bygga palatsets ytterväggar. Därefter arbetade han på alla detaljer. Eftersom han arbetade som brevbärare på dagarna fick han ofta ägna nätterna till byggnadsarbetet. 

Även om Cheval hade en grundstruktur i tankarna när han satte igång, så tycks detaljerna ha improviserats allt eftersom han fick nya idéer, antingen det var drakar eller andra mytologiska väsen eller korallrev eller växter. 

Cheval jobbade ihärdigt och det var hans dröm att bli begravd i sitt palats. Detta var dock olagligt i Frankrike. Han beslöt sig därför att bygga sig ett eget mausoleum i samma stil på kyrkogården i Hauterives. Det arbetet kom att ta honom åtta år och stod färdigt 1923. Han dog lite drygt ett år senare, den 19 augusti 1924. Då begravdes han i sitt mausoleum. Det var många i Chevals hemtrakt som tyckte att han var lite underlig, men han var också beundrad för sin målmedvetenhet. 

Han fick också ros av Pablo Picasso och konstnärerna inom surrealistgruppen. 

1969 blev Chevals palats skyddat av det franska riksantikvariatet och 1986 hedrades han med ett frimärke, så som det anstod Frankrikes mest ovanliga brevbärare. 

Palatset kan besökas året om och kyrkogården med hans mausoleum ligger en kort promenad därifrån.

Michael Dee