Solveig Viola Ternström, född Johansson, föddes den 17 juli 1937 i Stockholm men växte upp i värmländska Koppom. Hennes far var gårdfarihandlare, och senare lanthandlare, och såg bland annat till att hon fick ta violinlektioner. 

Sin långa bana i rampljuset började Solveig när hon vann en skönhetstävling i Sundsvall och därefter fick vara omslagsmodell på tidningen SE. Efter att hon tagit sin examen flyttade hon till Stockholm. Där började hon först studera teaterhistoria men efter att hon börjat medverka i olika uppsättningar av spex och revy i Uppsala tog intresset för skådespeleri över. 

1959 gjorde hon debut i kortfilmen Tretton minuter under sitt flicknamn Solveig Johansson och samma år påbörjade hon sin utbildning vid Dramatens elevskola. Hon har varit fast engagerad vid nationalscenen sedan dess. 

Genombrottet kom 1967, i Cirkus Madigan, och hon har därefter gjort en rad uppmärksammade roller, bland annat i Ibsens Ett dockhem. 

Kvinnoskildringar

Kvinnors kamp för lika rättigheter har alltid intresserat Solveig och i början av 1970-talet började hon intressera sig för Elin Wägner. Det resulterade i tv-serien Kvarteret Oron (1974), som hon övertalade SVT att göra med henne själv i huvudrollen. Serien byggde på Wägners roman från 1919 och handlingen utspelar sig strax efter första världskrigets slut. 

När friherrinnan Ribing, som alltid levt ett privilegierat liv, blir änka måste hennes älskade hem, godset Ribingshov, säljas. Nu måste hon försörja sig själv och flyttar till Stockholm där hon flyttar in i ett hus där andra ensamstående kvinnor bor och börjar arbeta som kontorist. I övriga roller ses bland andra Lena Granhagen, Margaret Weivers och Fillie Lyckow.

Svenska hjärtan

Vid sidan av teatern har hon gjort en rad framträdanden i film och tv och hennes mest kända rollpersonlighet är förstås den som Elisabeth Lager i Carin Mannheimers tv-dramaserie Svenska hjärtan. Serien visades i flera säsonger, plus en kortare epilog, mellan åren 1987 och 1998 och svenska folket satt som klistrat framför tv-apparaterna för att följa den olyckliga hemmafrun Elisabeth i hennes kamp för det liv hon vill leva. Intet öga var torrt när det, i seriens avslutande epilog, visade sig att hon till sist uppnått sin högsta dröm – att öppna pensionat och hålla bröllop för sin dotter Lotta i en vacker trädgård vid en sjö. 

Solveig har samarbetat med Carin Mannheimer i fler produktioner, ofta just med fokus på kvinnors villkor. 

I tv-filmen Pappa och himlen (1981) spelade hon Märit, vars far Edvin blir dement. Tillsammans med sin syster Ulla försöker Märit sköta sin far men uppgiften blir till sist alltför svår, inte minst på grund av de krav som deras makar och barn ställer på dem. Till slut måste de placera fadern på ålderdomshem och sälja sitt barndomshem. Fadern spelades av Rune Turesson och Ulla av Barbro Oborg och i andra roller ses bland andra Ove Tjernberg och Petter Ljunggren.

Fler jobb med  Mannheimer 

I miniserien Tryggare kan ingen vara… (1984), även den regisserad av Carin Mannheimer, spelar Solveig rollen som Berit – gift med den alkoholiserade slarvern Kaj, spelad av Micha Gabay. Kaj tar med sig familjen till en ny lägenhet i Göteborg. Livet ska bli så bra, med nya möbler, nya jobb och närheten till havet. Men livet är skört och familjen far illa. 

I övriga roller ses bland andra Gunilla Nyroos, Anton Glanzelius, Evert Lindkvist och Gerd Hegnell.

Morsarvet

Via sitt eget bolag Morsarvet AB finansierade hon i början av 1990-talet den omtyckta  miniserien Morsarvet i regi av Staffan Roos, delvis baserad på inslag från hennes egen familjehistoria. Solveig skrev själv manus och spelade huvudrollen som Lily Amundsen, en norsk kvinna som flyr från nazisterna och tillsammans med sina barn tar skydd i Sverige, i Lilys mors hus. 

I Morsarvet medverkar också Stig Torstensson, känd från bland annat Svenska hjärtan där han spelade den omtyckte karaktären Börje. I rollen som Lilys traumatiserade dotter Ada syns Solveigs egen dotter,  skådespelaren Paula Ternström. En fortsättning, Farsarvet, påbörjades men har ännu inte färdigställts. 

Politiken 

Solveig har engagerat sig socialt och politiskt och hennes intresse för vård- och omsorgsfrågor väcktes när hon spelade rollen som Elisabeth i Svenska hjärtan. Hennes karaktär tar dels hand om sin sjuke far i början av serien och jobbar senare inom hemtjänsten, Solveig tog också själv hand om sin mor när denna insjuknade. 

Inför valet 2006 toppade hon Centerpartiets riksdagslista i Stockholms kommuns valkrets och blev invald. Några år senare meddelade Solveig att hon inte ansåg att hon kunnat påverka på det sätt hon hade tänkt sig och att hon därför inte tänkte ställa upp i valet 2010. På grund av Alliansens kärnkraftsuppgörelse i februari 2009 lämnade Solveig partiet efter en konflikt med dåvarande partiledaren Maud Olofsson. Under sina sista månader i riksdagen agerade hon därför som politisk vilde.

– Jag fick inte säga vad jag ville. Politiker är förmodligen indoktrinerade sedan de var unga att tro att de får säga vad de vill, men det är partiet som bestämmer. Det är inte så stor demokrati – det är en stark partistat och det är några få som bestämmer. Det Maud och partiet säger, det ska andra i partiet också säga, sa hon i en intervju i Expressen. 

Hon berättade också att hon istället stöttade Socialdemokraterna i valet 2010. 

Stöttade #Metoo-rörelsen

När #Metoo-rörelsen tog fart 2017 stöttade Solveig skådespelaruppropet #tystnadtagning. Flera av vittnesmålen rörde Dramaten och Solveig hade i flera års tid larmat om de sexuella trakasserier som pågick där.

– Det finns ju en del manliga skådespelare som är ganska obehagliga och besvärliga. De utnyttjar sin ställning otroligt mycket och det är det jag reagerar väldigt starkt på. Även om du går in i en roll kan du inte hålla på och trakassera privat, sa hon i en intervju i Expressen och berättade att hon själv råkat ut för det under sin långa bana på Dramatens tiljor.

Bitte Melin