Hillary skrev senare i sin bok Mot toppen:

”Min första känsla var lättnad – lättnad över att det långa slitet var slut, att vi hade kommit upp på toppen”. 

I denna bok som i andra sammanhang, sade han alltid ”vi”, att han och Tenzing gjorde det tillsammans, men triumfen blev ändå tillskriven Edmund Hillary för lång tid framöver. 

”Hillary gjorde det!” var en vanlig rubrik i de brittiska tidningarna och Edmund Hillary fick mängder av ordnar, bland annat Storbritanniens främsta utmärkelse: Strumpebandsorden. Han blev adlad och blev världsberömd för sin insats, men Sherpan Tenzing Norgay var inte lika mycket värd och hans insats nonchalerades av många i västvärlden. Men i Asien blev han en hjälte. Som resten av expeditionsmedlemmarna togs han emot av Storbritanniens nykrönta drottning Elizabeth II och fick en mindre utmärkelse för sin bedrift.

En gemensam bedrift

Bragden utfördes som en del av den nionde brittiska expeditionen till Mount Everest, ledd av John Hunt. För honom och de andra klättrarna var det helt naturligt att Edmund Hillary och Tenzing Norgay hade hjälpt varandra och klättrat upp på Mount Everests topp tillsammans. Men  så fort Hillary och Tenzing mötte den internationella pressen i huvudstaden Katmandu kom frågan, vem satte foten först på Mount Everest? Hillary och Norgay envisades med att säga att de nådde toppen tillsammans, att det bara kunde göras med gemensamma krafter. 

Till slut blev de båda tvungna att berätta att Tenzing säkrade de sista bultarna i repet och klättrade någon meter bakom Hillary upp på toppen. Om detta sade Tenzing Norgay: 

”Bergsbestigare förstår att det inte är någon mening att fråga vem som var först. Två män
i samma replag klättrar helt enkelt tillsammans. Om det är en skam att vara den andra människan på Mount Everest, så är det en skam som jag får leva med”. 

Det var Edmund Hillary som fotograferade när de stod på toppen och det enda fotot som togs förutom några vyer, visar hur Tenzing står på toppen och håller i sin ishacka med FN:s, Storbritanniens, Nepals och Indiens flaggor. Edmund Hillary valde att avstå av någon anledning och inte själv bli fotograferad på toppen utan skakade bara på huvudet när Tenzing ville fotografera honom. 

Fascinerades av klättring

Tenzing Norgay föddes som Namgyal Wangdi och tillbringade sina första år öster om Mount Everest i Tibet. En religiös lama gav honom namnet Tenzing Norgay som betyder ”rik-lyckosam-religionsanhängare”. Hans far som var jakherde flyttade med familjen till Nepal och dog i slutet av 1940-talet men hans mor fick uppleva sonens framgångar. 

Tenzing visste att han var född 1914 men inte vilken månad och dag men antog att det var i slutet på maj beroende på det familjen berättade om vad de gjorde den dagen han föddes. Efter bestigningen av Everest beslutade han att detta datum, den 29 maj, skulle vara hans födelsedag. 

Intresset för bergsbestigningar kom redan vid sju års ålder då den kände brittiske bergsbestigaren George Mallory kom till Ghang La-området där Tenzings familj då bodde. Mallory köpte jaksmör av pojken som blev fascinerad av de brittiska bergsklättrarna. 

Efter att de lämnat området hittade Tenzing kvarlämnad klätterutrustning bland annat ett par isskor i deras läger som han tog reda på. 

Han började nu drömma om att själv bli en klättrare och redan under 1930-talet deltog han som bärare i flera brittiska bergsbestigningar på den indiska halvön och han var då bosatt i det som då var Pakistan. Han var med som bärare i brittiska expeditioner 1935, 1936 och 1938 från Tibet-sidan till berget Mount Everest. År 1947 fick han förtroendet att med två schweizare försöka nå Everests topp men de misslyckades. 

Under 1952 deltog Tenzing i ytterligare två schweiziska expeditioner, de första seriösa försöken att bestiga Everest från den södra nepalesiska sidan, och han och Raymond Lambert nådde den dåvarande rekordhöjden 8 599 meter men nådde inte toppen. 

Mot toppen

Tenzing hade nu blivit ett aktat namn i klättrarkretsar vilket ledde till att den brittiske officeren och bergsklättraren John Hunt ville ha med honom i sin stora expedition år 1953. Det kom att bli Tenzings sjunde Everestäventyr och han och nyzeeländaren Hillary blev omgående goda vänner, de trivdes tillsammans och jobbade effektivt ihop under klättringarna. 

Inför sista etappen stod det klart för John Hunt att det var Tenzing och Edmund, speciellt Tenzing, som hade de bästa fysiska förutsättningarna för att tillsammans göra ett försök att nå toppen. 

Fortsatte att topprestera

Tenzing Norgay kom sedermera att bosätta sig i staden Darjeeling i den indiska delstaten Västbengalen. Tenzing var gift tre gånger under sitt liv och hade flera barn. Han blev år 1954 chef för Himalayan Mountaineering Institute i Darjeeling, 1978 grundade han företaget Tenzing Norgay Adventures som erbjuder vandringar i Himalaya-området. 

I  dag drivs företaget av sonen Jamling Tenzing Norgay som själv besteg Everest år 1996. Han har hyllat sin far och beskrivit livet för sherpas i boken Touching my fathers soul: A sherpas journey to the top of Everest (boken finns endast att tillgå på engelska). 

Tenzing Norgay avled år 1986, 71 år gammal, av en hjärnblödning. Han kom att hyllas på många sätt för sin storhet som bergsbestigare och människa och åtskilliga böcker om den den modige bergsmannen har givits ut under årens.

Biodlaren som blev klättrare

Edmund Hillary föddes den 20 juli 1919 på Nordön i Nya Zeeland. Han var en lång, gänglig men senig pojke som inte var speciellt intresserad av idrott eller friluftsliv. Han växte upp i en jordbruksbygd med sin fars biodling som han hjälpte till att sköta och hade aldrig sett ett berg förrän han var sexton år. 

Men genom att han fick åka på några skolresor kom han till de bergiga områdena på ön där det fanns snö och glaciärer. Ynglingen fick prova på friluftsliv, bergsbestigning och åka skidor. Varje gång kom han hem och var upptänd av entusiasm för solen, kylan och snön  –  särskilt för snön! 

Han började läsa böcker om bergsklättring och i tjugoårsåldern följde han med några kamrater och prövade på att klättra på glaciärer. Edmund insåg att hans kropp lämpade sig bra för klättring  –  en sport som sedermera blev hans stora hobby. 

Fick vara med i testlaget

I mitten av 1940-talet började han bestiga högre bergstoppar på Nya Zeeland och 1949 gav han sig på Mount Cook (Aoraki) som med sina 3 724 meter är Nya Zeelands högsta berg. 

Han gjorde många klättringar tillsammans med kompisen George Lowe. Det var i samband med en klättring år 1950 på Tasmanglaglaciären som George frågade Edmund: 

”Har du aldrig tänkt på att fara till Himalaya?”. 

För att göra en lång historia kort så lyckades Edmund och fem andra klättrare från Nya Zeeland finansiera en klättringsresa till Nepal 1951 för att träna på högre bergstoppar än vad de gjort tidigare hemmavid. 

Under vistelsen i Nepal fick de höra att regeringen i Nepal hade gett tillstånd till en brittisk Everestexpedition 1953, helst skulle de vilja klättra från Tibet-sidan men Kinas ockupation av Tibet gjorde det omöjligt. 

Det behövdes nu deltagare till förberedande övningar på Cho Oya, 8 187 meter, den sjunde högsta toppen i världen. Material skulle testas, i första hand syrgasapparater som behövdes på Everest. 

Lyckan blev fullständig för Edmund då han fick en förfrågan om han ville vara med
i testlaget. Han gjorde bra ifrån sig på träningsexpeditionen och John Hunt som senare blev ledare för den stora Everestexpeditionen 1953 insåg att Edmund var en klättrare som han ville ha med i ett kommande klättrarlag. Ett lyckat drag skulle det ju snart visa sig.  

Ville hjälpa bergsfolket

Sedan han blivit den förste på Mount Everest tillsammans med Tenzing Norgay besteg Edmund Hillary tio andra toppar i Himalaya under åren 1956, 1960–61 och 1963–1965. Han var även medlem i olika forskningsexpeditioner till Sydpolen. Han reste också runt i världen och höll föredrag samt skrev flera böcker om sina bergsbestigningar, den första Mot toppen (High adventure) som kom 1955.  

Men i första hand ägnade Edmund sin tid åt att hjälpa bergsfolket sherpas i Nepal genom Himalayan Trust som han grundade och ägnade mycket tid åt. 

Genom sin vänskap med Tenzing lärde han känna och beundra detta folk som ursprungligen var nomader, som senare blev jordbrukare och som funnits i området i 600 år. 

De är på långt håll släkt med tibetanerna. Sherpornas kroppar är anpassade till den tunna luften som gör dem till bra bärare av utrustning och de ser till att västerlänningar kommer upp på Mount Everest och sedan ner igen. 

Byggde skolor och sjukhus

I  dag jobbar många sherpor som turistguider och vägvisare åt västerlänningar som turistar i Nepal, Tibet och Indien. Edmund Hillary har genom många års hårt arbete lyckats bygga flera skolor och sjukhus i denna avlägsna del av Himalaya. Han har sagt att han anser detta vara hans viktigaste prestation i livet. 

Han var också hedersordförande i American Himalayan Foundation, en amerikansk icke vinstinriktad rörelse som hjälper till att förbättra ekologin och levnadsstandarden i Himalaya. 

Hillary blev också utnämnd till hedersmedborgare i Nepal. Han var gift två gånger och fick tre barn. 

Kritisk mot dagens klättrare

Edmund Hillary avled 2008, 88 år gammal. I slutet av sin levnad framförde han kritiska synpunkter på den moderna bergsbestigningen som blivit till storindustri med en enorm nedskräpning som följd. 

Speciellt vände Edmund Hillary sig emot den egoism som präglar många bergsbestigare i  dag, speciellt i Himalaya där man inte bryr sig om att hjälpa andra i nöd utan där bestigandet av toppen går före allt. Han menade också att fattiga sherpas utnyttjas och inte får någon riktig betalning eller uppskattning för sitt enorma jobb. 

Det är för övrigt inte många som hört talas om Lhakpa Tenzing Sherpa, även kallad Apa Sherpa, som fram till 2013 besteg Mount Everest hela 21 gånger som vilket vanligt jobb som helst. 

Sven-Åke Henriksson