Chillingham ligger i Northumberland i närheten av Alnwick. Det har hävdats att nötkreaturen i Chillingham kan vara direkta ättlingar till den utdöda uroxen (Bos primigenius primigenius) då de har vissa likheter i skallformationen, men det anses nu mer troligt att de härstammar från medeltida tamboskap som fanns i trakten. Den sista kända uroxen dog i Polen 1627. Enligt Chillingham Wild Cattle Association (CWCA) har dessa djur funnits i Chillingham Park under 700 år och har där varit isolerade från andra nötkreatur. Vad som är märkligt med dessa en gång förvildade tamdjur är att de är helt inavlade men ändå friska och sunda vilket påstås vara en unik situation utan motsvarighet för vilda djur någon annanstans i världen.

Inget släktskap med uroxen

Chillinghams vilda kor är vita med rödfärgade öron och kan även ha mindre fläckar på kroppen. De är tämligen småväxta och båda könen har upprättstående horn. Tjurar väger omkring 300 kilo medan korna får vågens visare att stanna vid cirka 280. 

Släktskap finns med den moderna White Park boskapen som numera föds upp som köttdjur. Dessa kor är också vita men har svarta öron och väger mer än dubbelt så mycket som de vilda korna. Även om man numera har avfärdat den direkta släktskapen med uroxen, har det under viktoriansk tid också funnits teorier om släktskap med romersk import men dessa teorier har motbevisats både arkeologiskt och genom moderna genetiska studier. Släktskap med skandinavisk boskap har även föreslagits så sent som 2021 på grund av vissa genetiska likheter. De vilda korna i Chillingham anses vara särskilt nära släkt med rasen Vaynol från Wales.

Sköter sig själva

Enligt CWCA omnämns ”the Earl’s wild white cattle” i skrift första gången 1650 men man tror att de mycket väl kan ha funnits där sedan 1344 då parken ursprungligen inhägnades.

Den yta som djuren kunde disponera 2021 var 134 hektar. Hjorden har varierat i storlek. Efter en hård vinter 1946–47 var antalet djur nere i endast 13 (8 kor och 5 tjurar). Sedan dess har hjorden återhämtat sig och det finns nu omkring 120 djur, ungefär lika många av vardera könet. 

Eftersom djuren är vilda så rör ingen människa vid dem och de får sköta sig själva även om de övervakas. De får heller inte veterinärvård om de skulle bli sjuka. De får dock viss stödutfordring med hö vintertid men endast hö som är skördat inom området duger. Annat foder som exempelvis kraftfoder vägrar de äta. 

Strider mellan tjurar

Även om dessa nötkreatur är ättlingar till tamboskap har de åter förvildats och beter sig som vilda djur efter hundratals år i frihet. Deras beteende kan ge en viss inblick i hur deras vilda förfäder ursprungligen betedde sig. Brunsten inträffar inte någon särskild tid utan kor kan bli brunstiga när som helst på året. 

Upptäckten av en brunstig ko kan leda till strider mellan tjurar. Dessa kan bli tämligen våldsamma om det inte framgår redan från början vilken av kontrahenterna som är störst och starkast. Skador är vanliga och de kan vara dödliga. Mellan åren 1945 och 2005 dödades 11 tjurar och 3 kor av andra medlemmar av hjorden. 

Attackerna kan vara plötsliga och oprovocerade vilket en tjur fick erfara 2023 när den anfölls av en annan tjur och till döds.

Hjorden är starkt inavlad och den har i något sammanhang betecknats som kloner. Individerna är mycket lika varandra genetiskt. Det har spekulerats i varför de inavlade djuren är så friska. Den enda synliga effekten av inaveln är att djuren har blivit mindre med tiden. 

I allmänhet anses inavel föra med sig risker genom att göra populationen mer sårbar för sjukdomar och ärftliga defekter som kan få till följd att små populationer dör ut. I Chillingham har inavel ägt rum under minst 67 generationer. Traditionellt har man ansett att en tjur har nått toppositionen och då fått para sig med alla kor för att sedan efter 2–3 år ha petats ner från tronen av en ny tjur som har tagit över som ensam betäckare. 

Bestegs 71 gånger

I en artikel som publicerades i Journal of Zoology 2021 har forskare ventilerat andra teorier. Forskarna säger att färgen och mönstret på pälsen är viktiga egenskaper hos många kreatursraser och hos vissa bestäms de av en kromosomavvikelse vilket kan leda till testikelhypoplasi som då skulle medföra dålig fertilitet hos tjurarna. 

Enligt forskarna är också spermiekvaliteten hos tjurarna mycket låg varför man kan undra hur de mycket inavlade djuren har fortsatt att överleva trots dessa reproduktionsstörningar. Besättningens fertilitet har inte minskat under de senaste 160 åren. Tvärtom vad man tidigare har trott kan lösningen vara att en brunstig ko betäcks av flera tjurar vilket delvis skulle kunna kompensera för den dåliga spermakvaliteten. Under en observationsperiod 1980–81 fanns det exempelvis 15–17 fullvuxna tjurar i hjorden. En brunstig ko bestegs 71 gånger under 400 timmars observation.

Guide som visar korna

Chillingham Castle ligger i närheten. Det ursprungliga klostret från 1100-talet blev det befästa Chillingham Castle då man fick kungliga tillstånd att lägga till värn 1344. Chillingham hade en strategisk position nära gränsen till Skottland. Kungen av England gav också tillstånd till Chillingham Castle att inhägna en hjortpark vid samma tid. Det kan mycket väl ha varit då som boskapshjorden stängdes in för att djuren skulle vara lättare tillgängliga för mat och jakt. 

Det finns en uppsyningsman/skogvaktare, som för närvarande är en kvinna. Hon tar också emot besökare och guidar dessa som inte får komma alltför nära djuren. 

Det är inte bara för att skydda djuren utan också för att besökarna inte ska utsättas för risker då de vilda nötkreaturen inte är ofarliga. Det påstås att en skogvaktare blev ihjälstångad för hundra år sedan.

Karl-Olof Hallman