När Deanna Durbin var 28 år lämnade hon Hollywood för att aldrig komma tillbaka. Resten av sitt liv levde den ­forna filmstjärnan ett stilla ­familjeliv med sin stora kärlek och sina två barn.

Deanna föddes som Edna Mae Durbin den 4 december 1921 i kanadensiska Winnipeg.

Föräldrarna, James Allen och Ada Durbin var brittiska emigranter som efter några år i Kanada flyttade till Los Angeles 1923 tillsammans med döttrarna Edna Mae och hennes storasyster, Edith.

När filmbolaget MGM skulle spela in en dokumentärfilm om och med operasångerskan Mme Ernestine Schuman-Heink, letade bolaget efter någon som kunde gestalta sångerskan
i unga år. I Edna Mae fann de henne. 

Någon film om Mademe Schumann-Heink blev det aldrig, sångerskan avled innan arbetet hann påbörjas. Men då hade filmbolaget Universal fått upp ögonen för den blåögda, skönsjungande 15-åringen som snabbt fick byta ut sitt hemvävda namn mot det lite mer glamourösa Deanna.

Produktiva år

Debuten på vita duken skedde 1936 med filmen Every Sunday. Hollywoods älskling, Judy Garland, hade huvudrollen i det som mer beskrivs som ett musikalstycke. Den riktiga filmdebuten kom året därpå, med filmen Three smart girls, (Flickorna gör slag i saken). Där spelade Deanna en av tre systrar som försöker förhindra sin far från att gifta sig med en lycksökerska.

1939 fick Durbin och hennes motspelare, Mickey Rooney, var sin ungdoms-Oscar för deras insatser på vita duken. Detta trots att Durbin då enbart medverkat i fyra filmer.

Deanna spelade in flera filmer varje år. De allra flesta gjorde succé och många var omtyckta också i Sverige. Härligt men farligt, Synda på nåden, Att älska så…, För hans skull och En flicka med melodi, är några av succéerna.

Beundrad av Churchill

Med ett smittande, glatt leende, stora blå ögon och en förtjusande sångröst blev Deanna Durbin snabbt hela USA:s favorit. Med sina klämkäcka ordentliga karaktärer personifierade hon den dotter varje amerikansk förälder drömde om.

Filmerna hon medverkade i blev stora kassasuccéer och det stod snart klart att Miss Durbins popularitet räddat filmbolaget Universal undan konkurs. Detta blev också en starkt bidragande orsak till att den unga aktrisen inte fick prova sina vingar, utmana sig själv med svårare roller.

När andra världskriget kom var hon 18 år och spelade fortfarande samma slags roller. Det var alltid filmer som förmedlade framtidshopp och tro och alla hade de lyckliga slut.

Den brittiske premiärministern Winston Churchill var en av beundrarna, han såg till att han alltid fick se hennes filmer först av alla, innan de nått biograferna.

Spelade in skivor

Deanna själv liknade senare sitt unga yrkesliv som om hon satt fast i en gyllene bur, om än en välbetald sådan. 1946 var hon den bäst betalda skådespelerskan i Hollywood.

– Jag var en typisk ung amerikansk tjej. Karaktärerna jag tvingades spela hade lite, eller kanske till och med inget, med mig själva att göra, lika lite som det hade det med någon annan
i min generation. Jag har svårt att tro att det fanns några jämnåriga bland mina fans. De kanske var imponerade av mina framgångar, men mina fans var jämnåriga med mina föräldrar, de som inte klarade av sina egna barn, konstaterade hon långt senare i intervjuer.

Men trots allt tyckte Deanna…