Han var då den fjärde högst taxerade privatpersonen i Sverige och var nu också chef för en av landets största industrikoncerner. Det låter som en saga, men det är verklighet skriver Margareta Strömbom i sin bok Birger Svensson, en stor svensk industriman.

I boken berättar Margareta Strömbom om sin morfar Birger Svensson som med tiden fick hederstiteln ”Sveriges Cykelkung”. 

Han som från ingenting byggde upp Sveriges största cykelfabrik, Monark i Varberg, utan någon som helst ekonomisk utbildning. Men han hade begåvats men en unik affärstalang och var duktig på att rekrytera skickliga tekniker.

1943 fyllde denna industriman 60 år och Monark 35 år, vilket uppmärksammades stort i Varberg. En flaggprydd stad var i feststämning och det kom att bli den största födelsedagsfesten i stadens historia, när dess invånare ville hylla cykelkungen, han som gjort så mycket för Varbergs stad.

Birger Svensson (1883–1944) växte upp i den lilla byn Gödestad, cirka en mil öster om Varberg. Där fick han en bra uppväxt hos sina fosterföräldrar Elias och Emma Bengtsson, som drev ett litet jordbruk under små omständigheter. Birger föddes den 5 april 1883. När han bara var några månader blev han bortlämnad under speciella förhållanden.

Lämnade barnet och kom aldrig tillbaka

Tidigt en morgon knackade det på dörren hos småbrukarparet Elias och Emma. Utanför dörren stod en ung kvinna med ett litet barn i famnen. Hon var mån om att få komma in. När hon stod där i köket överlämnade hon barnet till Emma, som tog det i sin famn. Kvinnan blev bjuden på frukost och under tiden som hon åt studerade hon Emma och såg att hon tycktes kunna ta hand om hennes barn. När hon ätit klart frågade hon Emma och Elias om de kunde ta hand om barnet medan hon gjorde ett ärende i Varberg. Visst det gick bra, svarade de, för de kunde ju inte veta att barnets mamma aldrig mer skulle komma tillbaka till Gödestad. Eftersom makarna Bengtsson var barnlösa tog de hand om den lille pojken med stor kärlek. Barnet trivdes både med familjen och livet på landet och också i skolan, där han visade sig ha lätt för att lära. 

Efter avslutad skolgång och konfirmation fick Birger börja arbeta som dräng, något som han inte trivdes så bra med. Birger tyckte bättre om att lägga sig ned i gräset och läsa en intressant bok och glömde bort att han skulle sköta om djuren.

Föräldrarna började nu grubbla på vilket yrke som skulle passa pojken, för någon dräng kunde han inte bli. Pappa Elias fick idén att pojken skulle lära sig till vagnmakare och skickade Birger till vagnmakare Hammarqvist i Varberg. Birger trivdes inte med detta jobb heller. Han fortsatte att ägna sig åt böcker och började drömma om en framtid som affärsman. 

Fick en genialisk idé

Vid arton års ålder ville han öppna en liten handelsbod och lyckades övertyga Elias att han skulle gå i borgen för en mindre summa, så att han hade ett startbidrag. Birger inredde lanthandeln i härbärget på gården i Gödestad. Snart upptäckte han att platsen för en affär inte var den rätta. 

Efter ett år flyttade han den till den större orten Hunnestad någon mil öster om Varberg. Affärerna började gå bra, men han behövde sälja mer. 

1903 fick han för sig att han skulle sälja cyklar, vilket visade sig vara en genialisk idé. Efter ett år hade Birger sålt fyrtio cyklar. Hans affärssinne sa honom att det var cyklar han skulle satsa på och bestämde sig för att beställa hem fler. 1907, fyra år efter starten sålde han 300 cyklar. Året innan hade han anställt Alida Skulander som skulle ta hand om korrespondens och bokföring. Tre år senare gifte de sig och bildade familj. 

Alida visade vara kunnig i det mesta, så när Birger startade postorderverksamhet var det hon som fick göra katalogerna och skicka ut dem. 1908 fick Birger en ny idé när han började köpa hem lösa cykeldetaljer och montera ihop cyklar. 

För att lyckas med denna affärsidé behövde han anställa en man som kunde sköta verkstaden. Carl Bartholdsson fick jobbet. Han var en duktig person och Carl och Birger kom att bli det perfekta radarparet och blev vänner livet ut. Birger såg en framtidsbransch i cyklarna och beslutade sig för att lämna landsbygden och flyttade sin affärsrörelse till Varberg 1908. Resten är historia som man säger, för här kunde historien sluta.

Företaget utvecklades snabbt

Birger Svensson registrerade ett nytt företag i Varberg med namnet Svenska Cykeldepoten och hittade en verkstadslokal som passade. Året efter flytten var de sex anställda. 

Nu gick allt fort, företaget utvecklades hela tiden, vilket gjorde att man behövde större lokaler. 1916 hade företaget 50 anställda och året efter lanserades cykelmärket Monark. 

Varifrån Birger fick namnet, mindes han inte, men det var nog bara en snilleblixt, skriver Margareta Strömbom, men det var ett välklingande och värdigt namn, menar hon. 1925 hade personalen ökat till 125 personer och större lokaler blev aktuellt igen. Denna gång planerades en flytt av företaget från centrum till utkanten av Varberg och året efter stod en ny fabrik klar, vilken byggdes ut vart eller vartannat år och verkstadspersonalen ökade varje år. Mellan 1933 och 1935 ökade personalen från 220 till 725. Företagets omsättning växte också kontinuerligt och 1937 tillverkade Monark 115 000 cyklar.

Birger Svenssons framgångar gjorde att han 1937 var den fjärde högst taxerade privatpersonen i Sverige. Den fattige pojken från landsbygden som började med två tomma händer var nu ägare och chef för en av landets största industrikoncerner, som vid denna tid även omfattade Värnamo Gummifabrik, vilket innebar att man hade egen tillverkning av cykeldäck samt Tobo bruk i Uppland, där man tillverkade bland annat kedjeskydd, fälgar och skidan Limex. En skida som Mora-Nisse åkte på. 

1943 när Birger Svensson fyllde 60 år och Monark 35 år hade Monarkkoncernen över 2 000 anställda och en omsättning på mer än 30 miljoner kronor.

Sönerna tog över

Ett år efter sin stora 60-årsfest avled Birger i en hjärtinfarkt. Efter hans död fortsatte företaget att växa under ledning av sönerna, bröderna Warborn och 1960 gick Monark samman med tillverkaren av Crescentcykeln. I början av 1970-talet tog nya ägare över företaget och på 1990-talet köptes Monark-Crescent upp av Cycleurope AB, som ägs av Salvatore Grimaldi.  

Birger Svenssons minne lever fortfarande kvar. I hembygden Gödestad står i  dag en staty över bygdens store son och i Falkenberg och Tobo finns museum där man på respektive plats kan se olika produkter som tillverkades av Monark. Den som vill uppleva minnet av Birger Svensson kan också göra en cykeltur på Monarkleden mellan Varberg och Agnbäck. Efter leden finns det en tavla som berättar om cykelkungen Svensson.

Seved Johansson