Det byggdes många kyrkor i medel­tidens Sverige. Men en av dem skiljer sig från de flesta andra – Edsleskogs gamla kyrka, eller som den också kallas, katedralen i Dalsland.

Kyrkans historia är lika spännande som den är gammal. Och alltsammans började med ett mord, i alla fall om om man får tro helgonlegenden om kyrkoherde Nils.

Nils – eller Nicolaus på latin – verkade i Edsleskog i slutet av 1100-talet. 

En dag efter mässan skulle han gå för att ge en sjuklig församlingsbo kommunionen, nattvardsbrödet och vinet, men hejdades på kyrktrappan av två berusade drängar. 

De hade kommit för sent till mässan och krävde nu att han skulle fira den en gång till.

Eftersom Nils hade bråttom att se till den sjuke vägrade han göra drängarna till viljes, utan fortsatte sin vandring. Flera gånger lyckades han slita sig loss men till sist gjorde männen processen kort och slog helt sonika ihjäl honom. 

Pilgrimsmålet blev kyrka

På platsen för mordet sprang, enligt legenden, en helig källa upp. Snart spreds ryktet att sjuka, som drack av vattnet, blev helade och källan lockade pilgrimer inte bara från Sverige utan även från andra delar av Europa. Pilgrimer som var på väg från södra Europa mot Nidarosdomen och Olav den heliges grav stannade vid källan och hämtade kraft i vattnet. 

Till sist blev källan ett pilgrimsmål i sig och så småningom spred sig ryktet ända till kyrkans centrum, och till självaste påven.

I ett brev daterat den 4 november 1220 skrev dåvarande påven Honorius III ett brev till biskop Bengt i Skara och i brevet konstateras att en kyrka var under uppbyggnad inom Skara stift just till ära för prästen Nicolaus, som verkat i Edsleskog och blivit mördad i tjänsten. Kyrkan uppfördes på platsen för mordet, en bit söder om den tidigare kyrkobyggnaden. 

I omkring 300 år stod Edsleskogs gamla kyrka kvar, och den kunde ståta med enorma rikedomar. 

Reformationen blev slutet

Men allt har en ände, och för de katolska kyrkorna i Sverige var det Gustav Vasa som innebar slutet. 

Vid den riksdag som hölls i Västerås 1527, och som innebar startpunkten för reformationen, beslutades att statens finanser skulle säkerställas med hjälp av kyrkornas ägodelar och att klostren skulle ställas under statlig förvaltning. Den svenska kyrkan blev till sist en nationalkyrka, med kungen som överhuvud.

När Edsleskogs gamla kyrka brann ner 1568 var därför få av de tidigare skatterna kvar och den återfick aldrig sin tidigare glans. Den kyrka som byggdes upp efter branden var betydligt mindre och när även den brunnit ner, 1902, valde man att förlägga kyrkobyggnaden en bit söder om den gamla. På ruinerna anlade man en begravningsplats. 

Sensationella resultat

De gamla ruinerna av den medeltida helgedomen har lockat människor  –  amatörhistoriker så väl som forskare  –  länge, men begravningsplatsen gjorde att det var praktiskt svårt att gräva ut området. 

1947 gjorde man dock en utgrävning med ett antal provgropar, vilket gav information om kyrkans storlek. Sedan dröjde det till 2019 innan en omfattande utgrävning kunde ske.

Resultaten av utgrävningen som pågick 2019–2020 anses som sensationella. Med fynd av mynt från Erik Knutssons regeringstid (1208–1216) kan man bekräfta att dateringen 1220 är korrekt, och att byggnadsarbetet faktiskt kan ha påbörjats till och med tidigare. 

Men det mest unika är kyrkans storlek och byggnadsmaterialet. 48 meter lång och 29 meter bred är den nästan lika stor som Riddarholmskyrkan i Stockholm var under medeltiden. 

Med tre skepp och korsarmar har den formen av en medeltida katedral, vilket gör den till en av medeltidens allra…