Det behövdes bara fem möten för att Natanael Beskow skulle bli säker på att det var med den unga Elsa Maartman han ville tillbringa resten av sitt liv. Den allmänbildade och älskvärda Elsa med sitt mjukt rundade ansikte. Efter fem möten friade Natanael och efter viss tvekan tackade hon ja, men det skulle dröja flera år innan de blev man och hustru. Och tur var kanske det, för under en dessa år hann Elsa fokusera på studierna och få sina första uppdrag som illustratör.

Elsa, som efter giftermålet tog efternamnet Beskow, har själv berättat att ”jag var bara sex år då jag hade klart för mig, att jag helst av allt ville lära mig rita, när jag blev stor, och allra helst rita i sagoböcker.” Hon fantiserade ihop långa sagor som hon berättade för sin äldre bror och uppmuntrades av familjen i sin kreativitet. 

När Elsa var femton år gammal dog hennes pappa och mamma Augusta blev ensam med de sex barnen. Augusta valde då att ta med barnen och flytta ihop med sina ogifta syskon Amalia, Berta och Eugène. De bildade nu en lite okonventionell familj där i lägenheten på Östermalm i Stockholm. Augusta och hennes syskon kom från en handlarfamilj men familjeföretaget hade gått i konkurs och nu försörjde de sig på diverse redaktörsuppdrag, skrivande och översättningar.

Mostrarna drev också en småbarnsskola så man kan tänka sig att det var full aktivitet i våningen på Östermalm. Pengar var ett ständigt bekymmer men på något sätt lyckades de alltid få ekonomin att gå runt.

För Elsa och hennes syskon var det en stor trygghet att ha mostrarna och morbrodern i närheten. De rörde sig i kulturradikala kretsar och räknade både Ellen Key och August Strindberg till sina nära vänner. 

Att Elsa och hennes systrar skulle få en modern utbildning sågs som en självklarhet och valet föll på Anna Whitlocks skola. Där fick Elsa och hennes klasskamrater debattera politiska frågor och utforska omvärlden genom exkursioner och spännande upplevelser. Här uppmuntrades hon att tänka fritt och lärde sig att tala för sin sak. När hon sedan blev äldre och började studera till teckningslärarinna på Tekniska skolan var det med siktet på att bli illustratör och att kunna leva på sin konst.

Drömde om konsten

Under en tid i tjugoårsåldern drömde även Natanael Beskow om att få ägna sig åt konsten. Han kom från en helt annan uppväxt än Elsa, i hans barndomshem var gud ständigt närvarande och mamma Lotten inledde varje dag med bön och bibelläsning. 

Natanael var son till kyrkoherden i Skärstads församling, några mil från Jönköping, och brorson till Gustaf Emanuel Beskow, riksdagsledamoten som byggde upp en egen skola och kyrka mitt i Stockholm. Natanael gick i sin fars fotspår och började studera teologi i Uppsala där han omgavs av andra troende och ägnade dagarna åt att diskutera bibeln och skriva psalmer. 

Elsa stod modell

Men trots sina entusiastiska klasskamrater började tvivlet gro i Natanael. Han kände sig inte redo att tjäna gud som präst och började fundera på om han kunde tjäna honom genom konsten i stället. Hösten 1888 avbröt han sina teologistudier och flyttade till Stockholm för att studera på Konstakademien. Han skaffade sig en liten ateljé och finansierade studierna genom att måla porträtt på välbärgade stockholmare. 

Våren 1893 skulle han påbörja ett porträtt av Psyche, den romerske kärleksguden Amors älskade, och behövde en modell. Rektorn för Tekniska skolan föreslog att han skulle höra av sig till en av eleverna där, och det var så den allvarligt sinnade Natanael mötte Elsa Maartman, hon med den varma blicken. 

Natanael var då tjugoåtta år gammal och hon nio år yngre. Elsa fick sällskap av moster Amalia när hon besökte Natanaels ateljé för att stå modell. Det blev sammanlagt fem sittningar och under den tiden hann Elsa och Natanael tala om allt mellan himmel och jord. Natanael föll pladask för Elsa och strax efter deras sista möte skickade han ett brev hem till henne på Östermalm där han bad om hennes hand: ”Vem vet om vi någonsin mer träffas? Jag måste därför säga Er nu, att jag håller mycket av Er, så mycket att jag måste fråga Er, om Ni med mig vill dela livets möda och glädje”.

Otänktbart för föräldrarna

Efter viss tvekan tackade Elsa ja, hon var visserligen förälskad i Natanael men tyckte nog att det gått lite för fort. Det unga paret såg fram emot att få dela livet med varandra men deras respektive familjer var inte särskild glada över förlovningen. Värst togs nyheten emot i det Beskowska hemmet där Natanaels föräldrar försökte få honom att avstyra planerna. För dem var det otänkbart att deras son skulle gifta sig med någon som inte ens var konfirmerad. 

Natanael vägrade lyssna, men kort efter förlovningen bestämde han sig för att återuppta sina teologistudier. Kanske var det ett sätt att blidka sina besvikna föräldrar. Elsa, som förlovat sig med en konstnär, fick nu ställa in sig på att bli prästfru istället.

Elsa och Natanael var förlovade i fyra år och under den tiden bodde de i olika städer. Paret utbytte hundratals brev och lärde känna varandra på avstånd. 1897 var det äntligen dags för bröllop i Ersta kapell på Södermalm. Elsa var klädd i vitt och Natanael bar sin gamla frack och ett par nya knäppkängor. Under den långa tiden ifrån varandra hade Elsa hunnit få sina första uppdrag som illustratör och samma år som giftermålet gavs hennes första bilderbok, Sagan om den lilla lilla gumman, ut. 

Familjen förebilder

Paret Beskow bosatte sig i Djursholm och umgicks med några av kultursveriges mest inflytelserika personer, Ellen Key, Alice Tegnér och Ernst Beckman för att nämna några. När Natanael inte predikade i Djursholms kapell reste han runt i Sverige för att delta i studentmöten och hålla föredrag. Han var omgiven av förmögna människor men ville uppmärksamma orättvisorna i samhället och ställde sig ofta på arbetarnas sida. Liksom Elsa förespråkade han kvinnlig rösträtt och 1912 var han med och grundade Birkagården, platsen där människor ur olika samhällsklasser kunde mötas och utbyta erfarenheter. Elsa var stolt över sin makes arbete. Hon hade oroat sig för att rollen som fru och mamma skulle sätta stopp för hennes egen karriär, men med Natanaels stöttning fortsatte hon måla, ofta inspirerad av de sex barnen. Mamma Augusta, mostrarna och morbrodern på Östermalm fick också vara med på ett hörn. De kära familjemedlemmarna var nämligen förebilder för Herr Blå, tant Grön, tant Brun och tant Gredelin!

Helena Nilsson