En bit väster om Paramaribo i Surinam, vid den lilla staden Groningen, ligger Sloth Wellness Center. Detta är ett sengångarnas rehabcenter.

Monique Pool som driver stiftelsen Green Heritage Fund i Surinam har valt att ägna sitt liv åt att ta hand om de regnskogens djur som far illa i sitt möte med människorna i en värld där skogen krymper för varje dag.

Det handlar inte bara om sengångare. Deras släktingar myrslokarna och bältorna tas också om hand och när jag kommer på besök ska ett piggsvin undersökas av veterinären som är på plats en gång i veckan.

– Piggsvinet irrade runt mitt inne i huvudstaden och vi fick tips om det, förstod att det inte stod rätt till och hämtade hit det, berättar Monique Pool.

Det konstateras att piggsvinet har en infektion i sår på benen, men veterinären Astrid får det inte lätt då hon ska ge en antibiotikaspruta. Sprutan är kortare än taggarna som djuret försvarar sig med.

De djur som behöver vård får den på Sloth Wellness Center i den mån det finns utrymme. Förutom piggsvinet finns två myrslokar och en sengångare på centret under mitt besök. 

Sengångaren hittades medtagen i en vägkant och man tror att det handlar om en trafikskada. Just den här dagen anses han färdigrehabiliterad och ska därför återföras till sitt rätta hem i regnskogen.

Man vill ha dem så kort tid som möjligt på gården. De ska inte ty sig för mycket till människorna utan kunna klara sig själva igen då de släpps tillbaka ut i naturen.

Känsliga för avverkning

Sloth Wellness Center ligger alldeles på randen av regnskogen, som täcker hela 93 procent av landet. Surinam är Sydamerikas minsta självständiga land och befolkningen på drygt en halv miljon människor bor till största delen på en smal remsa längs med kusten.

Svenska Sara Svensson har under en rad av år arbetat i ett EU-projekt i Surinam, vars syfte har varit att ändra attityden i statsapparaten och förmå myndigheterna att begränsa avverkningen.

– I dag finns viljan att utveckla ekoturismen, att se skogen som en resurs där den står kvar, inte bara för avverkning. Presidentens miljöambassadör har sagt att Surinam också i framtiden ska bestå av 93 procent regnskog, säger hon.

Förhoppningsvis ska detta ge de hotade djurarterna en fristad också framöver. 

De tretåiga sengångarna, det finns även tvåtåiga, har sitt habitat i utkanten av regnskogen och i närheten av kusten. Över hela det som kallas The Guyana shield, från Venezuela i väster till Brasilien i öster.

Problemet är att sengångarna genom hela livet äter det som de en gång i tiden blivit lärda att de kan äta. Det handlar mest om blad och löv från olika träd.

– Men om de är uppväxta i regnskogens utkant kan man inte bara flytta dem längre in. Då hittar de ingen mat och så dör de, berättar Monique Pool.

Därför är de också känsligare än andra djur för avverkningen, urbaniseringen och trafiken.

150 djur per år

De flesta av sengångarna som hamnar på centret är sådana som förirrat sig in i folks trädgårdar. Då får Monique ett samtal, åker ut och hämtar dem och återför dem så snart som det är möjligt till skogen.Är de skadade tas de om hand tills de kan återföras till sin naturliga omgivning. Det är alltid det primära syftet. Det är ingen djurpark.

Årligen får ungefär 150 djur en tillfällig fristad på gården. Sedan starten har det blivit närmare tusen djur. Den allra första sengångaren räddade hon 2005, då hon på väg hem från flygplatsen såg något i backspegeln. Hon skrek ”stanna” till sin vän som körde, kastade sig ur bilen och hittade en sengångare i diket.

– Det var första gången över huvud taget som jag tog i ett vilt djur, berättar hon.

Det gav henne en ny inriktning i livet och när en privat landägare 2012 skulle avverka ett stort skogsområde för att omvandla det till jordbruksmark räddades mer än 200 sengångare. 

Monique Pool stod plötsligt en dag med 17 sengångarbebisar i vardagsrummet. Då var det dags att starta Sloth Wellness Center.

För fem år sedan utsågs Green Heritage Fund till CNN Heroes av den världsomspännande tv-kanalen. Plötsligt fick de ekonomiska resurser de inte haft tidigare. Det nederländska Postkodlotteriet finansierar till en del anläggningen och CNN matchar deras insats.

I dag har också ett nystartat svenskt företag, Milkywire, som sysslar med insamlingar lagt till Green Heritage Fund bland de projekt de vill stötta. 

Sover mer i fångenskap

2018 stod det nya centret klart i Groningen. Det består av ett antal fartygscontainrar som satts samman. Djuren lever utomhus i burar eller inhägnader som placerats så nära skog och träd som möjligt. Förutom Monique Pool arbetar numera hennes bror Ed också där. Det finns dessutom ett antal volontärer som hjälper till mer eller mindre regelbundet.

Ed är med då sengångaren i kattburen ska återföras till skogen. Sengångaren följer uppmärksamt det som händer på gården. Kanske förstår han att det handlar om honom.

Sengångaren är nattaktiva djur och sover i genomsnitt nio–tio timmar per dygn, men i fångenskap kan en sengångare sova upp till 16 timmar dagligen. De är 60–70 centimeter långa och väger mellan fyra och nio kilo. De har små ögon som sitter brett isär, kort nos och små öron. De har ett sävligt temperament, lever sina liv mestadels i träden där de luktar sig fram till om en gren är frisk att klättra på eller om den kanske är rutten. Syn och hörsel är det sämre med. Sengångarna är kort sagt väldigt gulliga.

Vi traskar några hundra meter rakt in i regnskogen från gården tills vi hittar en plats där Monique tycker att det ser bra ut med löv och blad som hon vet att sengångarna uppskattar. När hon öppnar buren vägrar han att krypa ut. Han håller sig krampaktigt med de stora klorna i plastburen och Monique får peta till honom i baken innan han sakta och omständligt griper tag i en gren och börjar klättra uppåt.

Några meter upp i trädet stannar han till och ser ned på oss som står på marken. Som om han ville säga hej och tack. Sedan försvinner han i lövverket.

När Monique samlat ihop buren och vi går tillbaka berättar hon att det händer att sengångare kommer tillbaka till gården som om de ville hälsa på.

Text och foto: Per Erik Tell