I hjärtat av Österlen ligger den lilla byn Borrby. En som är populär i byn är en 81-årig handlare, som sedan 15 års ålder driver en unik affär centralt på Storgatan i Borrby. 

Hans Persson i Borrby AB. Ja så står det på skylten utanför en av Hans två butiker. 

Att kalla sin butik för sitt namn var ganska vanligt förr och att markera att det var ett aktiebolag var ett sätt att markera soliditet och säkerhet. 

Det känns som om Hans har allt, av allt, i sin dubbelbutik. Varenda kvadratcentimeter är fullpackad med saker från de senaste 50 åren. Mycket ligger fortfarande i sin originalförpackning. Så det är med lite nostalgiglansiga ögon jag vandrar runt och kikar på CD, leksaker, spik, skruv, lampor, husgeråd, mopeder, nya cyklar, gamla cyklar, tjock-tv, platt-tv, VHS-filmer, 8-kanals-band, ospelade LP-skivor från 1970-talet, stereo­apprater, radioapparater, gamla ljudsladdar, gamla verktyg… Med mera. Med mera. Allt i perfekt ordning! Jag blir helt bedövad… 

Han har svar på allt

Men vem är då denne man som envist inte har kastat en pryl eller reat ut något som inte gick att sälja tidigare? 

En reslig, tystlåten man. Så kan man beskriva Hans, med tillägget: En som alltid arbetar. 

Det började 1911, då Hans far bildade firman, och till kostnaden av hela 50 öre fick han firman registrerad. Firman började som en bilverkstad utanför Borrby. 1924 flyttade den till nuvarande plats och den kom senare att kompletteras med en BP-mack, samt cykel- och radioaffär. 

Hans började i firman när han var 15 år. Året var 1953 och nu är Hans 81 och tillsammans med brodern Henry som är något äldre, det vill säga 90, driver de firman i full skala. 1973 köpte de butik nummer två som ligger på andra sidan gatan, som blev en specialbutik för radio och tv. Henry har med ålderns rätt slutat arbeta fysiskt, men håller ett öga på att Hans sköter finanserna rätt genom deras aktiebolag. 

Hans har svar på det mesta om sakerna i butiken. Vet exakt var allt finns, och vilka priser som gäller. Det som inte är prismärkt, har ett pris inne i Hans huvud. Allt beroende på vilken köpare det är. 

Den som saknar en del till sin gamla moped hittar den nog här, eller något annan pryl från efterkrigstiden. Men trots överdådet av prylar och den härliga doften av gammal vinyl, motorolja och slitna trägolv, så blir jag mest nyfiken på denne 81-årige man som bara ler och verkar trivas med att ständigt arbeta. Vad driver honom?

Har du aldrig varit sjuk? Ja, jag ställer en så dum fråga och får det svar jag förtjänar: 

– Nej varför det? svarar Hans. 

Nä, självklart kan man inte bli sjuk när man har ett jobb som varit samma sen 15-årsåldern, och som man trivs med. 

Jag försöker på nytt, lite trevande med: Är du inte trött ibland? Samma svar: 

– Nej, varför det? 

Jag blir lite desperat och undrar om han inte funderat på att sluta med sitt företag, när han nu passerat 80 års ålder. Hans tittar lite underligt på mig och svarar inte. 

Bästa att byta frågeställningen. 

Lite test på något som jag känner till själv: motorcyklar, som Silverpilen, Guldpilen och Yamaha. Hans är som ett levande lexikon. Hela 1950- och 1960-talens motorhistoria strömmar ur hans mun. Till exempel: 

– Första Yamhamotorcykeln såldes 1969 och var en 125-kubikare. Och priset var 3 895 kronor! Silverpilen var livsfarlig för den stegrade sig vid fullt gaspådrag.

Och så vidare. Ja, då börjar jag förstå. Hans vill verkligen visa allt och kunna allt om det han har sålt och säljer. 

Rakryggad och lycklig

Sen blir det en rundgång i butik nummer två på andra sidan gatan, fylld med tv-apparater, LP, cyklar och tusen och åter tusen prylar. En del helt nya och moderna, en del har minst 50 år på nacken. Här finns det mesta i en organiserad blandning.

Så jag köper en alldeles modern glödlampa, modell halogen. Tänker betala med ett av mina kreditkort men det går inte. För i denna butik betalar man bara med kontanter, upplyser Hans mig om. 

– Banken knorrar, och snart går det väl inte mer med kontanter, säger Hans med en uppgiven gest. 

Har du ingen dator här i butiken Hans? frågar jag lite förundrat. 

– Nej, men jag får nog skaffa mig en i framtiden, säger han med ett skratt. Men min Volvo från 1974 som gått 40 000 mil och oljeledningen tänker jag inte byta ut eller ändra på, säger Hans bestämt. 

Ett möte med en annorlunda man som rakryggad stått emot förändring. Det mörknar denna eftermiddag i december 2018. Jag åker sakta hem några kilometer i decembermörkret och funderar.

Vad gör människan lycklig?

Vet inte. Men jag har i dag träffat en lycklig man. Hans Persson i Borrby Kanske har han receptet?

Bengt Sundén