Det är inte långt till Île du Diable (Djävulsön) från Île Royale, men förbjudet och förenat med livsfara att försöka ta sig över det smala sundet.
En mörk del av Frankrikes historia
Dela på facebook
Dela på Facebook

Inte ens en timme utanför den sydamerikanska nordkusten ligger tre öar med en våldsam och obehaglig historia. Det är Räddningens öar. Den minsta är mest känd. Den kallas Djävulsön.

 

Sedan Frankrike koloniserat den östligaste tårtbiten av Guyanaländerna, gränsande till Brasilien och Surinam (före detta Holländska Guyana), visste man inte riktigt vad man skulle ha landet till. Det blev straffkoloni och i praktiken ett enda stort fängelse. Förutom öarna var staden St Laurent du Maroní centrum för verksamheten.

I dag är Räddningens öar – Île du Diable, Île Royale samt Île Saint Joseph – såväl ett vidrigt monument av en i sig själv kriminell fångförvaring som ett avkopplande resmål bortanför civilisationens sista utpost.

Djävulsön är mest känd genom Henri Charrières bok Papillon som handlar om hans tid i fångkolonin
i Franska Guyana, och för det uppmärksammade justitiemordet på kapten Dreyfus, som också fördes dit, vid förra sekelskiftet. Båda historierna har under senare år åter filmatiserats.

Det obehagligaste avsnittet i Henri Charrières bok är när han och en medfånge slutligen lyckats fly på flottar av kokosnötter och kamraten reser sig för att vada i land. Han sjunker snabbt i kvicksanden utan möjlighet att ta sig upp. Papillon ligger några hundra meter därifrån och väntar på tidvattnet för att ta sig in den sista biten till stranden. Oförmögen att göra något. Till slut ser han bara vännens hand ovan dyn.

 

En makaber dödsfärd

Jag tänker på detta när jag stiger ombord på katamaranen i Kourou, några mil norr om huvudstaden Cayenne. Bryggan där båten ligger löper ut över en slags gråbrun gyttja. Korpgamarna trampar kring. Lysande röda krabbor med guldklor ilar ned i sina hålor. Dyn kommer från Sydamerikas inre, förs ut till kusten av Amazonfloden och andra floder och pressas norrut av strömmar i Atlanten. Slammet  strandar längs Guyanakusten och förvandlar det som kunde varit en vacker tropisk strand till en gyttjebankarnas bottenlösa dödsfälla.

Detta  utnyttjades också av fullkomligt skrupelfria personer som försökte tjäna en slant på fångar som försökte fly från öarna. Den värsta av dem allesammans hette Bixier des Ages och åtog sig att frakta rymmare till friheten på den sydamerikanska kusten. Han drog sedan iväg med båten rakt in i kvicksanden, tvingade fångarna att stiga av för att knuffa ut båten. 

Då de väl sjunkit till midjan och inte kunde komma undan sköt han dem och sprättade upp de döda kropparna för att komma åt tuberna som många fångar hade tryckt upp i rumpan. Där hade de sina pengar. Liken försvann i gyttjan. Bixier des Ages greps så småningom och blev själv fånge.

 

Dreyfus ensam fånge på Djävulsön

Katamaranen från Kourou går till Île Royale – den största av öarna med sina 28 hektar. Île Royale var mottagningsön för fångarna när de anlände till öarna. Medan livet där var någorlunda hyggligt så var Île St Joseph, som ligger bara ett par hundra meter öster om, mest känt för sina isoleringsceller. 

Île du Diable är minst med sina 14 hektar och ligger längst ut, även den ett drygt stenkast från huvudön. Den var i första hand ägnad åt politiska fångar. Hit ut gick tills för några år sedan en linbana. I dag är ön helt stängd för besökare. Det var här kapten Dreyfus satt på sin stenbänk och glodde ut över havet och undrade vad det var som hände.

Dreyfus var enda fången under sina år på Djävulsön. Han byggde en egen liten stuga. Även om ingen längre får besöka ön hålls stugan, som inte syns från de andra öarna, i skick.

Artillerikaptenen Alfred Dreyfus grips i Paris i oktober 1894 misstänkt för spioneri. Han påstås ha lämnat ut hemliga militära papper till Tyskland och Italien. Han döms till livstids straffarbete och skickas till Franska Guyana. Han nekar till allt men hamnar på Djävulsön. 

Redan året därpå presenteras emellertid ett papper som visar att det är majoren Ferdinand Walsin-Esterházy som är den verklige banditen. Esterházy åtalas, men frikänns, sjappar till England, erkänner att han är spionen och Dreyfus fall tas upp igen. 

Franska myndigheter vet varken ut eller in när författaren Émile Zola blandar sig i leken och skriver ett legendariskt inlägg i tidningen L’Aurore som får rubriken ”J’accuse” (Jag anklagar) till stöd för Dreyfus. Han är förbannad över det uppenbara justitiemord som begåtts. Zolas flammande anklagelse är kanske ett av presshistoriens mest kända inlägg.

Dreyfus hämtas hem, återupprättas, befordras till major och senare överstelöjtnant under första världskriget. Vad han sysslade med under sina år på Djävulsön är mera dunkelt.

 

Hajarna visste vad som väntade

När jag stigit iland på Île Royale går jag vägen som leder tvärs över ön, kanske 400 meter, för att se den legendomspunna Djävulsön. Den ligger där, tätt palmbevuxen, bara en kort bit från platsen där jag står. Det skymtar ett skjul på ön. Man skulle lätt kunna simma dit.

Det sitter en skylt som förbjuder folk att ge sig ut i havet och försöka ta sig till Djävulsön. Avståndet är kort men strömmarna är starka och hajarna sägs vara många. Fångarna som dog på öarna begravdes inte. De kastades åt hajarna som först lockades dit med en klockringning. Klockan fyra varje eftermiddag. Hajarna visste.

Alldeles bredvid platsen där jag står ligger ruinerna efter ett hus. Det är det gamla slakteriet. En bit bort ligger svinstiorna. De tre öarna utgjorde ett fungerande självförsörjande samhälle.

Jag sätter mig på en flat sten och betraktar ön. Gröna träd, palmer och en liten hydda, en stuga i sten med blankt plåttak. Mycket mer är det inte att se. Men det är ju inte det jag har framför mig som jag ser. Jag ser i stället en barbröstad, svettig och skitig Papillon i Steve McQueens skepnad stå på stranden därute, knipa ihop ögonen och kisa mot friheten och alldeles bakom hans rygg en stammande Dustin Hoffman, han som kallas Dega. Håret hänger i tovor och det ena glaset i glasögonen är sprucket. Skäggstubben glittrar i solen. Man känner de fräna dofterna, odörerna, från de lindrigt rena kropparna och de trasiga, randiga paltor som med svårighet hänger kvar på höftbenen. 

 

Den sjunde vågen

Förtrollningen bryts av prassel i buskarna och en röd rumpa försvinner i slyet. En aguti – en gnagare stor som en hare, päls som ett marsvin och svanslös med en skimrande rödbrun färg. Lagom nyfiken för att dyka upp framför en, lagom skygg för att försvinna om man kommer för nära.

Jag vänder om och går tillbaka upp mot det som var fångvaktarnas hus och som i dag är vandrarhem och kafeteria men jag hinner inte långt förrän jag stannar igen och ser ned på havet som format en liten bukt. Där flyter ett tiotal kokosnötter och jag ser dem guppa för vågorna. Exakt som när Papillon fick sin idé.

Han står vid Dreyfus bänk och räknar vågorna. Den sjunde som rullar in är den allra största, den våldsammaste och kraftigaste. Den som slår in i klipporna i ett skummande raseri och studsar tillbaka ut genom bränningarna med sådan kraft att Papillon inser att den på utvägen skulle kunna passera och dra med sig en kokosnötsflotte plus fånge ut från öns närmaste och livsfarliga klippiga omgivning. Han kallar den sjunde vågen för Lisette efter en liten flicka han försökt rädda från att drunkna.

Kokosnötterna jag ser ligger bara och skvalpar runt, runt i någon sorts stillastående marvatten. Bukten bildar en liten badbalja. Här skulle ingen komma långt om de försökte rymma. Det visar sig att just den här platsen kallas för fångarnas pool och är den enda badbara strand som finns på ön.

Jag tittar in i kyrkan och ser målningarna som fången Francis Lagrange utförde 1934. Lagrange var en av de mer färgstarka fångarna i Guyana. Konstnär och förfalskare. 

 

Ett rikt djurliv

Förutom några män som klipper buskar är vi bara en handfull turister på ön den här dagen. Det är tyst, varmt och öde.

Det finns ett par vandringsslingor på Île Royale. Jag följer den röda leden som går upp på den östra toppen av ön, förbi fängelsecellerna och det som fungerade som mentalsjukhus och ned mot verkstäderna. Först springer jag på flera agutier som drar runt bland buskarna och plötsligt upptäcker jag att jag hamnat i en apflock. Ett dussintal apor hoppar i träden, svingar sig i lianer och luftrötter, eller drar fram över stigen. En sitter på en omkullvräkt trädstam med en sten i handen och slår den intensivt mot barken. Det är mösskapuciner. De tar ingen notis om mig. 

Djurlivet är ständigt närvarande. I stenrösen ser jag ödlor och leguaner, i havet sticker en sköldpadda upp huvudet som ett periskop och på skogsstigen passerar bladskärarmyror i en oändlig rad.

Det sägs att minst 70 000 fångar passerade under tiden som kolonin var i drift. En del lyckades rymma. Papillon var långt ifrån ensam om det. Få av dem återvände till Europa. De flesta dog här.

 

Frohm – en dansk desertör

En av de som verkligen återvände hem var dansken Ove Möller Frohm som greps och dömdes till fem års straffarbete i Guyana sedan han deserterat från Främlingslegionen i Algeriet.

Som straffånge 44 792 var Möller Frohm den ende dansken i kolonin, förutom en Hansen som dog. Han umgicks i stället mest med några tyska fångar och berättar utan sentimentalitet om tiden i fångkolonin i en intervju i Aftonbladet:

”Första året låg jag fastkedjad i en barack. Kedjorna voro fastsatta om bägge anklarna med järnband som voro uppvärmda då de sattes på. Därigenom klämde de till ordentligt då de svalnade och jag har nu fått bägge mina ben förstörda. Först på senare år har såren läkts men huden är alldeles uppbränd och anklarna svullna om jag går aldrig så litet.”

Men det skulle bli bättre. Frohm fortsätter:

”Om första året i Guyana var ett inferno blev det litet hyggligare under de andra fyra åren. Brödet som vi fick i dagliga portioner sålde jag för min del alltid till julen och köpte rom och tobak för att fira högtiden med.(…) Sista julen därborta hade jag det ganska fritt och behagligt på det hela taget och hade dessutom betalt för arbetet jag utförde, slutar hr Möller.”

Möller Frohms tid i Guyana finns även i bokform, skriven av Aage Krarup Nielsen, med den svenska titeln Helvetet bortom havet.

 

Ett djävulskt misslyckande

När jag läser boken är det en dansk Papillon som träder fram. De utslätade meningarna som återges i Aftonbladet finns inte här. Berättelsen är stark och kryddad. Han rymmer flera gånger. Första gången redan utanför Gibraltar då han kastar sig i havet och försöker simma från fartyget. En annan gång stjäl han ett flygplan. Han hamnar i ett guldgrävarläger i det inre av Guyana, han kommer till en plantage
i Surinam, men skickas tillbaka gång på gång. 

Hela administrationen av fångkolonin drevs av korruption. Alla hade något extraknäck på någon annans bekostnad. Möller Frohm konstaterar att systemet var perfekt för den som förstod konsten att kräva så mycket som möjligt och utlämna så lite som möjligt samt sälja resten på egen hand.

I en officiell turistbroschyr erkännes nu att straffkolonin var ett misslyckande i både mänskligt och ekonomiskt hänseende. 

De flesta fångarna dog i Guyana och deras offer betydde för kolonins utveckling i klarspråk: inte ett skit.

 

Per Erik Tell

Det som en gång var verkstaden och smedjan. Djävulsön syns i bakgrunden. I dag är det nästan en bild av paradiset, men en gång i tiden var det helvetet bortom havet.
Fängelsebyggnaderna står sedan länge övergivna på Île Royale.
Djävulsön sedd från Île Royale. Öarna är i dag välbevuxna med palmer och andra träd. Då de fungerade som straffkoloni var det mer eller mindre ett kalhygge, för bevakningens skull.
De starkaste fångarna rodde båtarna mellan de tre öarna. Bilden är tagen ur boken ”Helvetet bortom havet”.
Kapten Alfred Dreyfus uthärdade ett femårigt straff som oskyldig på Djävulsön. Här bodde han i en stuga (till höger) som enda invånare på ön.

Räddningens öar genom historien

1664. Frankrike koloniserar östligaste Guyanalandet.

 

1763–64. En fransk expedition flyr till öarna undan dödliga sjukdomar och osunt klimat, därav namnet Räddningens öar.

 

1854. En lag förbjuder straffarbeten i Frankrike och i stället öppnas straffkolonierna i Franska Guyana och Nya Kaledonien.

 

1887–1937. Cirka 70 000 fångar transporteras till Guyana. De flesta dör där.

 

1895–1899. Alfred Dreyfus tillbringar fyra och ett halvt år på Djävulsön, dömd för spioneri.

 

1931–1945. Henri ”Papillon” Charrière sitter fjorton år i Guyana, dömd till livstid för mord.

 

1946. Franska Guyana blir ett franskt departement och är således i dag en del av EU.

 

1954. De sista fångarna i Guyana skickas hem till Frankrike.

 

1965. I Kourou grundas det franska rymdcentret CNES som har gett Guyana en mer positiv betydelse. CNES äger i dag de tre öarna som ligger i riktningen för raketuppskjutningar.

Dela på facebook
Dela på Facebook

Nyhetsbrevet

Vill du ha information, erbjudanden och rabatter från Kvällsstunden?

Prenumerera på nyhetsbrevet!

När du registrerar dig på Nyhetsbrevet samtycker du till att få exempelvis erbjudanden, rabatter och allmän information från Kvällsstunden via e-post. Du kan när som helst säga ifrån din prenumeration på nyhetsbrevet om du inte längre vill ha det.

INFORMATION MED ANLEDNING AV CORONA

Kvällsstundens redaktion arbetar just nu med begränsad bemanning och under denna coronaperiod kan det tidvis vara lite svårare att komma i kontakt med oss. Vi hoppas på din förståelse.

 

Telefon:
021-19 04 15

 

Mejla kundtjänst: Klicka här

 

Post:
Kvällsstunden
Box 1080
721 27 Västerås

 

Kvällsstunden och kvallsstunden.se ägs och ges ut av Tidningshuset Kvällsstunden AB. Ansvarig utgivare: Marc Löfgren. Alla kontaktuppgifter till redaktionen hittar du här.

Dela på facebook
Dela Kvällsstunden!
5/5
Kvällsstunden
5.0
Based on 30 reviews
drivs av Facebook
Marie-Louice Börjesson
Marie-Louice Börjesson
2021-03-07T13:11:44+0000
Bra reportage som sträcker sig inom alla kategorier.Ur historisk synpunkt, Fantastisk. Inga lögner bara fakta.Man... blir harmonisk bara av att veta att den återkommer 1 ggr/vecka! ❤️Tack även för era klurigheter såsom bl.a korsorden.läsa mer
Britt Gustafsson
Britt Gustafsson
2020-11-10T17:46:32+0000
Den innehåller mycket intressanta reportage
Ulf Löfström
Ulf Löfström
2020-10-22T22:34:16+0000
En bra tidning, sprider inte lögner som kvällstidningarna, berättar fina historier o reportage om det som hänt.
Nils Dahlgren
Nils Dahlgren
2020-10-21T15:25:27+0000
I stort sett allting, utom en del gnällspikar på "insändarsidorna"! En utomordentligt bra tidning. Intressant,... underhållande, bildande!😊😃läsa mer
Janne Ek
Janne Ek
2020-09-22T07:33:25+0000
Bra och intressant läsning, allmänbildande
Alf Ahlstedt
Alf Ahlstedt
2020-05-08T07:14:51+0000
Staffan Kvist
Staffan Kvist
2020-04-02T13:17:31+0000
Att läsa reportagen är så spännande
Inga-Lisa Gustavsson
Inga-Lisa Gustavsson
2020-01-16T18:53:48+0000
Många fina reportage om olika orter i Sverige, dessutom gammaldags romaner och noveller.
Inga-Britt Gustafsson
Inga-Britt Gustafsson
2019-11-04T15:50:33+0000
Intressanta artiklar, både historiska och i realtid. Rogivande, avstressande läsning. Gillar den lite gammeldags... känslan, både namnet och typsnittet känns trevligt. Har fått vänner att både prova tidningen och bli prenumeranter 🙂läsa mer
Bertil Berg
Bertil Berg
2019-10-06T08:29:07+0000
Bra reportage, blandat historiskt & nutid
Rune Ljungströmmer
Rune Ljungströmmer
2019-07-10T17:05:05+0000
Mycket läsning för mycket lite pengar, delar med grannen dessutom😍
Sune Hedström
Sune Hedström
2019-05-01T07:17:40+0000
Reportage om intressanta personer från förr.
Gun-Britt Wittgren
Gun-Britt Wittgren
2019-04-09T13:45:46+0000
Mycket att läsa både dåtid och nutid
Kent Eriksson
Kent Eriksson
2019-04-04T20:06:00+0000
En allmänbildande tidning med intressanta artiklar om vår historia, kultur, natur och nöjesprofiler. Finurliga korsord... och lärorika teman om våra landskap. Alltid överraskande texter. Lär känna Sverige, läs Kvällsstunden. Skönt befriat från kändistrams, latte-eufori och hälsofrälsning 😎läsa mer
Jonny Lundström
Jonny Lundström
2019-03-31T19:20:30+0000
Tycker att mycket är bra med Kvällsstunden. Främst Noveller och "Läsarnas egna berättelser" Även kul att läsa om... Skådespelare och artister. Korsordet är bra. Helt enkelt en mångsidig tidning.läsa mer
John Tjörngren
John Tjörngren
2019-02-23T17:02:42+0000
Många intressanta artiklar !
Conny Herbertsson
Conny Herbertsson
2019-01-15T16:01:15+0000
Mycket innehållsrik,läsvärd i högsta grad.
Monica Werner
Monica Werner
2019-01-01T22:48:09+0000
Att det är en riktig papperstidning som vi faktiskt inte upptäckt förrän vi själva nått 80-årssträcket. Längtar efter... den då det är mycket att läsa för oss bägge två.God fortsättning på 2019 från två som tänker hänga medläsa mer
Sölve Dahlberg
Sölve Dahlberg
2018-12-08T20:56:49+0000
Jag trivs med Kvällstunden.Det är blandat i den.För var och en.
Lasseman Svensson
Lasseman Svensson
2018-10-15T20:09:11+0000
Jag är 67 år inne på mitt snart 68:tionde år och är inte allt för gammalmodig, jag gillar Kvällsstunden och finner ro i... att bläddra i denna tidning. Som sagt det är trevligt att bläddra i en riktig tidning i denna digitaliserade värld.läsa mer
Christina Ögrim
Christina Ögrim
2018-05-16T13:42:08+0000
ETT STORT JUBILEUMSGRATTIS till Kvällsstunden 80 år!Jag förstår verkligen varför ni finns kvar efter 80 år.Det är en... tidning som jag läser med förtjusning och förväntan. Tittar ivrigt och längtansfullt efter brevbäraren varje tisdag.Älskar er traditionella och lättlästa layout. Modernisera för allt i världen ingenting! Njutningen av att läsa en äkta papperstidning i behändigt format - HELT UTAN ANNONSER - är ovärderlig.Era artiklar och reportage är alltid intressanta och läsvärda. Många gånger om celebriteter från förr i tiden, och som verkligen behöver dras fram ur glömskan. Det blir för mig en nostalgitripp down the memory lane.Er digitala service gör det enkelt, bekvämt - och gratis - att lämna tävlingssvar. Sedan är det bara att ivrigt invänta lottvinsterna. Dessutom är det perfekt storlek på korsordsrutorna, så texten blir lättläst för en starropererad.Nu i vecka 20 har Kvällsstunden dessutom förärat mig med en helsida om "Rännstensungen från Götgatan 83". Det har gjort mig alldeles varm om hjärtat och oerhört stolt och glad. Då kan jag inte göra annat än att ge Kvällsstunden FEM SKINANDE GULDSTJÄRNORläsa mer
Kenneth Falk
Kenneth Falk
2018-04-24T15:45:54+0000
Några tycker att tidningens framtoning är gammalmodig, jag tycker det är en styrka. Att i denna digitaliserade värld få... hålla i en papperstidning som påminner om tidningarna som fanns när jag växte upp är en lisa för själen, för även om man hänger med något så när i det moderna mediabruset så känner man sig ganska vilsen ibland. Så snälla, vik inte av från Era traditioner. Dessutom gillar jag den redaktionella texten och dess innehållläsa mer
Ingrid Sjödin-Lindström
Ingrid Sjödin-Lindström
2018-02-18T13:34:30+0000
Mysig tidning, gillar Sverige-resan; vad finns i våra olika landskap.Gunillas kök och stök, bra maträtter och bak,... inte så komplicerade.Lagom svåra korsord och finurliga Naturfrågor.Sport, nöjes m fl profiler som blir roliga att minnas.Hela tidningen läsvärd.Hälsar Ingrid i Västerbotten.läsa mer
Birgitta Nilsson
Birgitta Nilsson
2018-02-15T10:55:49+0000
Jag ser fram mot att få denna tidning varje vecka.Den är så befriande fri från skvaller och har istället intressanta... artiklar om allt mellan himmel och jord.Fakta om nöjesprofiler från förr och nu, natur,geografi och läsarnas egna bidrag i form av foton,noveller och minnen.m.m..Att det finns en så här religiöst och politiskt oberoende tidning med fakta och underhållning i lätt tillgängligt format tycker jag är unikt.Personligen är jag också road av hjärngympan korsorden ger;-)läsa mer
Ann-Christine Eriksson
Ann-Christine Eriksson
2018-02-14T13:03:30+0000
En mycket bra tidning!
Ronny W-vik
Ronny W-vik
2018-01-18T08:28:20+0000
Undebar tidning är 33 år men tycker den är intressant
Ingrid Eriksson
Ingrid Eriksson
2017-12-01T10:04:49+0000
Har haft den för flera år sen ..tycker jättemycket om denna härliga tidning..lite nostalgi i den sååå Härligt!!!
Christina Lind
Christina Lind
2017-10-12T09:33:02+0000
Verkligen ett guldkorn. Mycket spännande och intressant läsning blandat med recept och korsord!
Monkan Melek Chanovian
Monkan Melek Chanovian
2017-10-06T17:30:13+0000
Underbar tidning med mycket nostalgi
Bodil Widén
Bodil Widén
2017-10-02T16:51:16+0000
Tompa Hildorsson
Tompa Hildorsson
2017-09-29T15:01:05+0000
Mycket bra tidning med intressant innehåll. Den borde finnas i alla familjer som kontrast till kvällstidningarnas... sensationsjournalistik. Bara det att den är politiskt och religiöst neutral talar för kvalité. Och vilken tidning kan mäta sig mot Kvällsstunden som startades redan 1938 och alltså fyller 80 år nästa år. Klar favorit!läsa mer
Cherstin Juhlin
Cherstin Juhlin
2016-05-03T08:56:21+0000
En spännande veckotidning som min 92-åriga mor gillar skarpt. Jag prenumererar på den, och där finns mycket läsvärt... från förr. Reportage om gamla sångare o skådisar, noveller, följetonger, korsord, roliga historier, mat- och bakrecept, Köp o Sälj, kontaktannonser, insändare m.m. ingen reklam.läsa mer
Anitha Säll
Anitha Säll
2016-04-28T14:46:56+0000
Läs alla recensioner

Lyssna på Radio Viking här! Klicka på radion för att starta!

radioRV7