Många kunder blir förvånade när Paulina Riström kommer för att göra sitt jobb. Ännu i dag är det ovanligt med kvinnliga sotare.

Länge vilade en mystik över yrket. Sotarna hade sitt eget språk som ingen annan förstod och det var inte bara katten som var rädd för honom – för det var alltid en han. Annat är det i dag. Paulina Riström är 25 år, har arbetat som sotare i tre och ett halvt år och tänker plugga vidare till skorstensfejartekniker. 

Det fanns en tid när sotaren inte stod så högt i kurs. Under 1300-talet fick sotaren även tjänstgöra som bödelsdräng och hudavdragare, men ett par hundra år senare blev de etablerade som en egen yrkesgrupp. 

I dag är det ett modernt yrke som handlar om bland annat ventilation, brandsäkerhet och miljö. Arbetsuppgifterna rör allt från restaurangkök och skolventilation och traditionell sotning av eldstäder och pannor i villor.

– Det är variationen och friheten i jobbet som gör att jag trivs så bra, säger Paulina.

Seglivade fördomar

Att hon skulle bli just sotare var emellertid ingen självklarhet.

– Efter fyra år i vården och restaurangbranschen kände jag mig klar med det och ville göra något annat. Jag hittade något om sotare, började läsa, blev intresserad och lämnade in en ansökan till skorstensfejarutbildningen via MSB i Rosersberg. Jag ville ha nya utmaningar, gå min egen väg och inte vara som alla andra. 

Paulina, som under ytterligare två år är lärling, är anställd hos Ventilation & Sotningstjänst Åke Huss AB i Uppsala. Arbetsområdet är Sigtuna, Järfälla och Sollentuna kommuner och dagarna slutar normalt klockan 16.00, men ibland kan det bli senare än så.

– En del kunder har ställt fram kaffebrickan när jag kommer och av artighet kan jag ju inte tacka nej varje gång, även om det innebär att jag får jobba över lite den dagen, säger hon.

De flesta blir också mycket positiva och tycker det är kul när det kommer en kvinnlig sotare, även om en del bär på lite förutfattade meningar om detta yrke.

– En av dem går ut på att jobbet skulle vara så tungt att en tjej inte klarar av det, vilket är tråkigt att höra, säger Paulina. Jag ser inga sådana begränsningar och ibland kan det vara tungt även för killarna. 

Tvärtom vill Paulina rekommendera andra tjejer att börja som sotare eftersom det är så trevligt och för att det behövs fler tjejer i yrket. Hon menar att variationen i arbetet, att man får röra på sig hela dagarna, de fina utsikterna och att man får träffa så många olika människor om dagarna hör till det positiva.

– Alla andra uppfattningar bygger nog mest på seglivade fördomar som levt kvar genom seklerna i en mansdominerad miljö, resonerar hon. I dag är både arbetsmetoder och attityder förändrade. 

Knoparmoj

Om hon ska nämna något negativt så kan det vara det hon kallar de ”Byggare Bob-lösningar” som kunder själva kommit på och som ibland gör att hon inte vet om hon ska skratta eller gråta.

Att det rör sig om ett mycket gammalt och anrikt yrke bidrar också till ett visst skimmer kring yrkesmännen – och kvinnorna. 

Något som knyter dem samman är knoparmojet, det yrkesspråk som utvecklades kring förra sekelskiftet 1900 sotare emellan och som är en blandning av gammal stockholmsslang och romani.

– Det finns till exempel de som tror att jag har en keps eller basker på huvudet, när det i själva verket är en kurpis, skrattar Paulina som själv bara kan vissa ord. 

Än i dag finns äldre sotare som behärskar detta säregna språk fullt ut och som ser sina yngre kolleger som bönhasar, det vill säga knopare som inte förstår mojet.

Text och foto:

Olle Anderstam