UTDRAG UR ARTIKEL SKRIVEN AV MICHAEL DEE
Fåfängor är byggnader som saknar någon egentlig funktion. Syftet med fåfängor kan variera men ofta förekommer de som fantasibyggnader i engelska trädgårdar och i europeiska slottsparker.
Mitt i centrala Polen ligger den lilla byn Arkadia. Den har omkring 250 invånare och är berömd för sin vackra park. Om man följer ån som rinner genom parken får man plötsligt syn på en bortåt 2 000 år gammal ruin av en romersk akvedukt. En förvånande syn minst sagt. För det är liksom något som inte riktigt stämmer här. Romarriket, som trots många försök aldrig fick bukt med ”barbarerna” som de kallade de germanska och övriga nordiska folken, sträckte sig inte så långt norrut. Så hur går det här ihop? Blev ”barbarerna” så imponerade av romarnas arkitektur att de beslöt att ta efter?
Nej, akvedukten är en så kallad fåfänga, arkitektur som inte är byggd för att ha någon praktisk funktion men först och främst för att ge visuell glädje. Men även status. Just den här fåfängan uppfördes 1779, designad av Szymon Bogumil Zug och Henryk Ittar, på uppdrag av Helena Radziwillowa (1753–1821). Hon var av aristokratisk familj och var under en period en av Katarina den storas hovdamer.
På svenska kallas sådana byggnadstyper som sagt ”fåfängor” På engelska kallas de ”folly” och på franska ”folie”, vilket båda betyder galenskap. Byggnaderna kan anta många olika former, till exempel små tempel, eremitage eller slottsruiner. Så hur och varför uppstod då den här trenden?
Det var flera faktorer som spelade in. Trenden var delvis en konsekvens av ett större intresse för samspelet mellan natur och arkitektur men även ”upptäckten av det förgångna”. De första fåfängorna som uppfördes i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet designades för att skapa accenter, det vill säga något intressant i landskapet att titta på när man blickade ut från fönstren på slott och stora gods.
En del lyckligt lottade hade ruiner på sina marker, andra fick anlita arkitekter att rita och bygga dem. Ruiner som några århundraden tidigare hade setts som fallfärdiga byggnader och inget annat började nu i stället att ses som pittoreska.
Fåfängan blev kulturskyddad
Trenden med fåfängor fick ordentlig skjuts i England i slutet på 1740-talet tack vare ”The Gothic Revival” (Den gotiska återuppståndelsen), då arkitekter beslöt sig för att återuppliva den gotiska arkitekturen; en trend som snart kom att exporteras. Bland pionjärerna fanns Sanderson Miller och han blev både känd och ökänd inom sällskapslivet. För när han inbjöds till middag dröjde det inte länge innan han hade övertalat värdparet att anlita honom att uppföra en fåfänga åt dem.
Bland hans mest berömda fåfängor finns ”Wimpole’s Folly”, en slottsruin med torn uppförd vid Wimpole Hall. Att denna fåfänga saknar funktion är en sak men den anses så kulturhistoriskt viktig att den är skyddad av brittiska riksantikvariatet.
Parallellt med ”The Gothic Revival” rådde ruinfeber. Poeter, dramatiker, målare och arkitekter vurmade för ruiner. Arkitekten Sir John Soane (1753–1837), ritade bland annat The Bank of Englands storslagna byggnad i London. Han anlitade konstnären Joseph Gandy att utföra en målning av den, med specifika instruktioner att utföra den som en ruin. Och här fanns ett budskap. För vilken sorts byggnader var det som efterlämnat ruiner? Jo, det var de högtstående kulturerna under antiken. Och en dag skulle Soanes byggnader vara blott ruiner och komma att beundras på samma sätt. En del av Soanes byggnader står kvar. Dock inte den omnämnda The Bank of England som revs 1925.
Det blev en pittoresk ruinstad
En del ruinfåfängor är uppenbara nybyggen. Andra ser nästan förbryllande autentiska ut. Och mest autentisk är den fåfänga som Kung George IV 1827 lät uppföra på the Windsor Royal Estate, i närheten av sjön vid Virginia Water. Men så var det ordentligt byggnadsmaterial som arkitekten Jeffrey Wyatville hade att arbeta med. Det kom från Lepis Magna i Libyen, en stad i romarriket. Allt som allt fraktades 37 kolumner, 25 piedestaler, 10 kornischer och 10 fragment av skulpturer till London. Rent formellt handlade det om gåva från de styrande i Tripoli till kungen, men egentligen handlade det om att den brittiske generalkonsuln i Tripoli, överste Warrington, ville stiga i karriären genom att ordna en överdådig present åt kungen. När alltihop väl kommit fram visste varken kungen eller någon annan vad som skulle göras med det. Så det fick ligga utanför brittiska museet i åtta år. Till slut var det någon som kom med förslaget att det kunde användas till en folly.
Och Wyatville gick till verket. Det mest uppenbara hade varit att skapa ett stråk med kolumnerna och någon sorts tempel men Wyatville skapade i stället en sorts skissartad, pittoresk ruinstad, som fungerar väl med den omgivande parken.
Fåfängor för eremiter
Fåfängor uppförs ibland för att dölja något. På håll ser Fort Putnam i Greystoke i det engelska landskapet Cumbria onekligen ut som ett riktigt fort, men det är en kuliss i sten och bakom ligger ett antal moderna gårdsbyggnader. I ett annat landskap, Gloucestershire, ligger en lada som har försetts med en fasad som liknar ett…
Vill du läsa den här artikeln i sin helhet och samtidigt få tillgång till många andra intressanta artiklar, matrecept, pyssel, följetonger med mera? Klicka på bilden nedan för att ladda ner hela numret som e-tidning eller sök något från arkivet härifrån.
Nyfiken på Kvällsstunden?
Mest besökta
Telefon: 021-19 04 15
Mejla kundtjänst: Klicka här
Post:
Kvällsstunden
Klockartorpsgatan 14
723 44 Västerås
Kvällsstunden och kvallsstunden.se ägs och ges ut av Tidningshuset Kvällsstunden AB. Ansvarig utgivare: Agnetha Brolin. Alla kontaktuppgifter till redaktionen hittar du här.
Om du har en minut över så skulle vi verkligen uppskatta om du ville lämna ett omdöme om Tidningen Kvällsstunden på vår facebook eller Google. Klicka bara på någon av knapparna nedan.Tack!
Ur... historisk synpunkt, Fantastisk.
Inga lögner bara fakta.
Man blir harmonisk bara av att veta att den återkommer 1 ggr/vecka! ❤️
Tack även för era klurigheter såsom bl.a korsorden.läs mer
Som sagt det är trevligt att bläddra i en riktig tidning i denna digitaliserade värld.läs mer
Jag... förstår verkligen varför ni finns kvar efter 80 år.
Det är en tidning som jag läser med förtjusning och förväntan. Tittar ivrigt och längtansfullt efter brevbäraren varje tisdag.
Älskar er traditionella och lättlästa layout. Modernisera för allt i världen ingenting! Njutningen av att läsa en äkta papperstidning i behändigt format - HELT UTAN ANNONSER - är ovärderlig.
Era artiklar och reportage är alltid intressanta och läsvärda. Många gånger om celebriteter från förr i tiden, och som verkligen behöver dras fram ur glömskan. Det blir för mig en nostalgitripp down the memory lane.
Er digitala service gör det enkelt, bekvämt - och gratis - att lämna tävlingssvar. Sedan är det bara att ivrigt invänta lottvinsterna. Dessutom är det perfekt storlek på korsordsrutorna, så texten blir lättläst för en starropererad.
Nu i vecka 20 har Kvällsstunden dessutom förärat mig med en helsida om "Rännstensungen från Götgatan 83". Det har gjort mig alldeles varm om hjärtat och oerhört stolt och glad. Då kan jag inte göra annat än att ge Kvällsstunden
FEM SKINANDE GULDSTJÄRNORläs mer
Gunillas kök och stök, bra maträtter och bak, inte så komplicerade.
Lagom svåra korsord och finurliga Naturfrågor.
Sport, nöjes m fl profiler som blir roliga att minnas.
Hela tidningen läsvärd.
Hälsar Ingrid i Västerbotten.läs mer
Nyhetsbrevet
Vill du ha information, erbjudanden och rabatter från Kvällsstunden?
Prenumerera på nyhetsbrevet!
När du registrerar dig på Nyhetsbrevet samtycker du till att få exempelvis erbjudanden, rabatter och allmän information från Kvällsstunden via e-post. Du kan när som helst säga ifrån din prenumeration på nyhetsbrevet om du inte längre vill ha det.
Lyssna på Radio Viking här! Klicka på radion för att starta!