I karantänens tid har artikelförfattaren och några nordiska vänner samlats kring idrottsliga smeknamn. 

En del idrottsmän har helt förknippats med sina hemorter som brottaren Rune ”Skinnskattebergarn” Jansson, löparen Bengt ”Blötbergarn” Nåjde och  höjdhopparen Kjell Åke ”Sörmarkarn” Nilsson. Andra ortsnamn som blivit förknippade med en känd idrottsman är Tumba, Fåglum, Nacka, Kälarne, Selånger och Rönnskär.

Fotbollsspelare kan ibland få märkliga smeknamn som ”Fölet”, Bengt Berndtsson i IFK Göteborg och ”Chippen”, Christian Wilhelmsson. Vaggeryds största fotbollsspelare alla kategorier är Sven ”Gliet” Eliasson. 

En av svensk fotbolls allra största, Gunnar Gren, fick redan i Italien smeknamnet ”Il Professore” och handbollsspelaren Magnus Vislander får leva med att för alltid kallas för ”Slangen”.

Kvinnliga idrottare har också fått smeknamn, som spjutkastaren Ingrid ”Pyret” Almkvist, skidåkarna Marie Helene Östlund (Vestin) som benämndes ”Billan” och Pernilla ”Pillan” Wiberg samt löparlegendaren Anna ”Nora Anna” Larsson.

Hockeyspelarnamn

På en bild av Tre kronor från 1969 återfinns bland andra Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, Leif ”Honken” Holmqvist, Stig-Göran ”Stisse” Johansson, Lars Erik ”Taxen” Sjöberg och Hans ”Virus” Lindberg. 

En ishockeyspelare av äldre årgång var Göte ”Vicke Hallon” Blomqvist, en Södertälje-legendar som hade ytterligare ett smeknamn: ”Den bleke bombkastaren”.  Stefan Bemström i samma klubb kallades ”Bemis Blåbär”. Einar Granath som spelade i Mora, Västerås och Södertälje och var svensk fanbärare i OS 1960 i Squaw Valley kallades ”Kiosken”. Ett namn som dyker upp på den finländska idrottshimlen är ishockeyspelaren Marko Anttila. När han spelade i Sverige i Örebro HK fungerade det så där. Under sin tid som kapten för finska hockeylaget, Lejonen, som blev världsmästare 2019 var succén desto större. Han fick smeknamnet ”Mörkö” under spelen. Det hade sitt ursprung i hans namn Marko och i det finska ordet ”mörkö” som betyder ungefär buse men också avser ”Mårran” i Muminvärlden.

Flygande finländarna

Pekka Päivärinta var löpare på 70-talet som utkämpade många hårda duster med bland andra Bengt Nåjde. Han kallades Lätsä (skärmmössan) därför att han alltid hade en sådan på sig när han löpte. Under Finlands stora idrottsår på 1920- och 1930-talet fanns vid sidan av Paavo Nurmi som en av de ”flygande finländarna” Ville Ritola som kallades ”Vargen från Pereseinejoki”.

I Norge hittar vi den kända tränaren Egil Olsen som blev världskänd i fotbollskretsar som defensivspecialist som ”Drillo”. Skidåkaren Öystein Petersen blev kallad ”Pölsa”. Hans landslagskamrater menade att han såg ut som en ”pölse” (korv) i skiddräkten. Petter Northug hade en hatkärlek till svenska journalister och fick ibland heta ”Super Petter” eller ”Petter Smart”. Längre tillbaka fanns en norsk skidkung vid namn Harald Gröningen. Han kallades i skidkretsar för ”Älgen”. 

Slutligen kan nämnas att var följer smeknamnen idolerna även på kyrkogården om inte i fotbollens ”Mecka”, Degerfors. På en gravsten stod nämligen ”Fotbollsmålvakten Magnus ’Skjorta’ Bergström”.

Rolf Karlman