I Kvällsstundens serie om landskap har turen kommit till Gästrikland.

Gästrikland har en flikig kust mot ­Bottenhavet med många vikar, öar och skär. Störst av öarna är Kusön i nordöstra delen av landskapet. Här har ett månghundraårigt strömmingsfiske upphört och i stället har båtfolket upptäckt öns vackra natur och charm med bebyggelse från året-runt-boendets dagar.

Kusön är belägen omkring fem mil norr om Gävle. Den är Gästriklands största ö, men ändå ingen stor ö, den mäter en mil i omkrets och landarealen omfattar 7,5 kvadratkilometer, vilket motsvarar vad den skånska ön Ven i Öresund kan ståta med. Ursprungligen hette ön Kungsön. 

Namnet uppkom under 1500-talet, då kung Gustav Vasa förklarade den som en ö under kronan varvid fisket vid ön kunde beskattas. Kungsön blev snart Kusön i folkmun. 

Från slutet av 1700-talet och fram till 1962 har Kusön haft bofast befolkning året om, som mest bodde här omkring 60 personer under åren från slutet av 1800-talet fram till 1930-talet, skola fanns på ön fram till 1927, elektricitet har aldrig funnits, men däremot telestation. 

Om livet på Kusön har skildrats i en bok utkommen under 2021, där man kan läsa om prövningar till havs med segel- och motorbåtar och fiske med skötar och ryssjor. Öborna fiskade strömming, lax och sik för avsalu till producenten Gävlefisk AB. Goda år kunde de åtta båtlagen på ön dra upp mer än 50 ton strömming ur havet. Man rökte och jäste också strömming och sålde den som böckling och surströmming.

Del av Jungfrukusten

Självhushållning, samarbete och gemenskap var viktiga ingredienser för överlevnaden på Kusön; vid sidan om inkomsterna som fisket och skogsarbetet vintertid gav, bidrog också det lilla jordbruket på ön till försörjningen. För att skaffa nödvändiga varor som mjöl, gryner, kaffe, salt och fotogen, var man tvungna att bege sig någon sjömil över havet till butikerna vid Axmar bruk.

När en av de sista bofasta lämnar Kusön på 1960-talet tar han med sig fotogenlyktan. Han misstänker att det inte kan vara sant det han hört berättats om, att det bara är att trycka på en knapp för att ljuset skall flöda.

Gästriklands kust är en del av vad som kallas Jungfrukusten, som sträcker sig från Furuvik söder om Gävle till Nordanstigs kommun i norra Hälsingland. Kusön i norra Gästrikland har rangen ”som en pärla”
i denna region av Bottenhavet. Kanske har omdömet bidragit till att gästhamnen på Kusön är välbesökt.

1978 fick havsområdet kring Kusön i norra Gästrikland status som naturreservat, Axmars naturreservat, då havs- och strandmiljöerna där ansågs särskilt skyddsvärda. Området omfattar 450 kvadratkilometer och utgör mer än en tiondel av Gästriklands yta.

Kulturreservat

2011 blev till Kusön närbelägna Axmar bruk klassat som kulturreservat med anledning av den väl bevarade bruks- och kulturhistorien vid orten, där järnframställning drevs 1671–1927, med bland annat tidiga leveranserna av träkol från Kusön. 

Numera är Axmar bruk en plats för både stillsamma upplevelser och aktiva utlevelser. Till det senare räknas färder med kajak till Kusön, runt ön eller till Kusöns lillebror, ön Kusö kalv. Vid ön Kusö kalv hände sig på kvällen den 18 maj 1721 att den ryska mordbrännarflottan tog nattläger efter att tidigare på dagen ha totalramponerat Hamrånge socken som en inledande dödsstöt mot stormakten Sverige.

Numera siktas ibland vid Kusöns horisonter trålare från såväl Sverige, Finland som Ryssland. Man bedriver ett ifrågasatt fiske
i sådan skala att det hotar att slå ut fiskbeståndet i Bottenhavet. 

Kanske borde man ta lärdom av vad en fiskare vid Kusön en gång uttryckte: Man tar så att fisken tar sig! 

Leif Syrén