För generationer blev kroppsbyggaren Arne Tammer förknippad med en sund kropp. Mellan 1946 och 1976 kom 400 000 elever att använda sig av hans korrespondenskurser.
Hans reklamslogan i tidningsannonserna ”Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp!” torde vara en av Sveriges mest kända i sitt slag. Arne Tammer visste vad träning betydde för kroppen då han själv hade varit sjuk och mycket klen som barn men tränat upp sin fysik. Han höll på med olika idrotter men började träna regelbundet då han satsade på friidrott, där han blev en duktig längdhoppare och 100-meterslöpare.
För att nå bättre resultat började han använda ett hemgjord skivstång. I mitten av 1940-talet började Tammer styrketräna på Weimarks träningsinstitut i Stockholm och följde ett eget träningsprogram.
Arne Tammer insåg att han var privilegierad som hade den möjligheten, men att majoriteten av de svenskar som ville styrketräna varken hade tillgång till träningsinstitut, redskap eller träningsprogram. Det var då han kom på idén att marknadsföra en brevkurs i konsten att styrketräna hemma utan redskap.
Helheten
Arne Tammer var vegetarian, absolutist och levde ett hälsosamt liv, vilket han också propagerade för. 1935 var han en av grundarna av Sveriges Frisksportförbund. Arne var en framstående kroppsbyggare, men menade att styrketräningen för de flesta var ett inslag i ett större sammanhang med sund kost och levnad. Arne värnade om skol-idrotten och insåg tidigt att minskade gymnastiktimmar på skolschemat skulle få konsekvenser för folkhälsan.
För Arne Tammer hängde kroppen och själen ihop i en helhet. Genom hela livet var han djupt engagerad i folkhälsan och hjälpte människor långt upp i åldern med träningsråd och massage. Han dog 2002, 89 år gammal.
Arne Tammer föddes i Stockholm 1913 och levde ett normalt liv som barn fram till åttaårsåldern då han drabbades av sjukdomar och blev sjukligt mager. Först insjuknade han i mässlingen, sedan följde lunginflammation och därefter bältros. Arne hamnade på sjukhus under lång tid och han berättade att han blev så svag att han kröp omkring i sjukhusparken för att ta sig fram.
När han var någorlunda återställd och återvände till skolan ville ingen ha med honom i sitt lag, varken i skolan eller på fritiden. Den tidigare normalt livlige pojken drog sin undan sina kamrater, han blev håglös och deprimerad.
Starkare och gladare
När Arne var 12 år flyttade familjen till Ålsten, och där fick han vara med i ett kamratgäng som sysslade mycket med idrott. Han hade kroppsligen återhämtat sig och märkte hur han blev allt starkare och gladare till sinnes genom sitt idrottande. Tillsammans med kamraterna tävlade han i 60 meter, längdhopp, simning och en massa andra aktiviteter.
Vid 14 års ålder kom han med i Äppelvikens friidrottsklubb och blev uttagen till en mängd tävlingar. Vintertid underhöll han konditionen och smidigheten genom backhoppning vid Fiskartorpet och medverkan i KFUM:s gymnastiktrupp. Men kommande säsong var han inte längre den bäste bland sina jämnåriga i friidrottsklubben och Arne blev mycket besviken över att han inte utvecklades. Hans kropp var inte stark nog, och det var då som han kom på att han skulle börja lyfta allehanda tunga saker för att bli starkare.
En byggmästare i kvarteret såg Arne och lovade att tillverka en skivstång åt honom. Med den hemtillverkade skivstången började sedan Arne att träna utifrån gymnastiska övningar, och han märkte snart att han blev starkare, inte bara i armarna utan i hela kroppen. Efter ett års styrketräning satte han nya personliga rekord, sprang 100 meter på 11 sekunder och hoppade 7,24 meter i längd. Arne insåg att styrketräningen inte bara hade gjort honom starkare utan också snabbare.
Egna program
Från slutet av 1920-talet tränade Arne regelbundet med skivstång och hantlar efter sitt eget komponerade program. På den hemmagjorda skivstången hängde han på järnskrot och järnstrykjärn för att öka vikten, men kunde så småningom köpa en professionell skivstång som det var svårt att få tag på vid denna tid. För variations skull började han också träna med tjocka gummiband samt cykelslangar och gjorde uppehåll med skivstångsträningen emellanåt.
Träningen med att bygga upp kroppen tog allt mer tid och Arne beslöt som 23-åring att sluta med friidrotten. För att få allsidig träning och kontroll på kroppen började han istället med simning med Vikingatruppen, som höll till och tränade i Erikdalsbadet. Han började också att träna ju-jitsu på Stockholms Friskvårdsklubb. 1936 flyttade han till Helsingfors där han startade ett träningsinstitut, men verksamheten avbröts av kriget. Hemma i Sverige började han studera på officersskolan i Uppsala och blev militär, en verksamhet som han lämnade efter kriget. Arne flyttade till Stockholm med fru och två döttrar för att börja med sin nya verksamhet, försäljning av egna träningsprogram.
Vanligt folk
Hans idé var att vanligt folk skulle träna tre gånger i veckan, utslaget på veckans alla dagar skulle det bli ungefär en kvart om dagen, och det marknadsförde Arne Tammer ända fram till 1973 i tidningsannonser.
Det kan tyckas att det var en märklig idé detta med fysisk träning på postorder, och många skrattade och menade att det var ett vansinnigt påhitt. På den här tiden existerade bara tävlingsgymnastik, det fanns inte organisationer som Korpen och Friskis & Svettis eller gym av dagens modell. Det existerade bara några få så kallade träningsinstitut i storstäderna, det var endast en liten träningselit och så kallade kändisar som besökte dem.
Systematiskt och rätt
Arne Tammer ville få till en folkrörelse när det gällde träning och var i det avseendet en av pionjärerna i vårt land. Han var en av våra tidigaste kroppsbyggare och följde senare i livet intresserat med i den moderna bodybuilding-sportens utveckling.
Men som den renlevnadsman han var förfasades han över avarterna med doping och missbruk av ”hälsokost”. Arne Tammer betonade ständigt hur viktigt det var med träning men att den måste göras systematiskt och rätt. Fortfarande långt uppe i åldern tränade Arne regelbundet.
Och han sade: ”Jag skulle inte orka att sluta träna”.
Sven-Åke Henriksson