Ingen idrottare, av vilken kategori det vara må, har varit lika populär i Finland som boxaren Gunnar Bärlund, ”GeeBee”, på toppen av sin karriär. Han nådde proffsboxningens mecka Madison Square Garden och förekom på framsidan av ”boxningsbibeln” ”The Ring”. Inte ens Paavo Nurmi och Matti Nykänen kan utmana ifråga om stjärnstatus.

Gunnar Bärlund verkade emellertid i en annan tid då medierna inte var lika utvecklade som i dag. Proffsboxningen, och speciellt tungviktsklassen med giganter som Jack Dempsey under 1920-talet och Joe Louis och Max Schmeling under 1930-talet, blev nära nog mytiska gestalter för alla idrottsintresserade. I många unga grabbars tillgängliga utrymmen tränades det intensivt på sandsäckar. Det var en guldålder för boxning. I USA och Madison Square Garden bjöds det på proffsboxning fem kvällar i veckan. Ett återsken av den guldåldern inträffade senare i Sverige under Ingemar Johanssons glansdagar.

Den 29 maj 1938 krävdes det biljett för att få gå till stationsområdet i Helsingfors. 8 000 intresserade lyckades få tillgång till en sådan biljett, men man hade säkert kunna sälja 50 000. Vad var det då för en exceptionell händelse som skulle inträffa? 

Gjort det omöjliga

Jo, man hade löst biljett för att få se Gunnar ”GeeBee” Bärlund inleda sitt två månader långa besök i hemlandet. Helsingin Sanomats första sida upptogs följade dag av en bild på ”GeeBee”. 

Rundradion hade skickat Finlands motsvarighet till Lennart Hyland, Pekka Tillikainen, på plats för direktrapportering. Kostymklädda herrar klängde i trafikmärken för att få en glimt av hela finska folkets ”GeeBee”. Alla ville ha sin bit av killen från Helsingfors arbetarstadsdel Vallgård som gjort det omöjliga och stigit fram på den internationella idrottsarenans allra högsta topp: tungviktklassen i boxning.

Gunnar Bärlund föddes 1911. Han växte upp under små omständigheter tillsammans med en ensamstående mamma. I hemmet talades det svenska, men i kvarteret där han växte upp lärde han sig finska och blev helt tvåspråkig. Det var en tuff uppväxtmiljö på gatorna i Vallgård, där barnen pratade en blandning av finska, svenska och ryska.

Gunnar blev med tiden en välväxt yngling på 187 centimeter. De första skolåren ansågs han emellertid för klen och befriades från all gymnastik och idrott. 

Han ville dock bli stark och atletisk och prenumererade på den svenska boxningstidningen Swing. Han följde tidningens träningsråd och installerade en sandsäck i hyreshusets källare.

Förvanlingen tog vid

I det dåtida segregerade Helsingfors var det naturligt, om man som idrottsintresserad ville utöva sin sport och bodde i en arbetarstadsdel, att man anslöt sig till AIF-föreningen Jyry. AIF stod för Arbetarnas Idrottsförbund. Idrotten i Finland var uppdelad efter inbördeskriget 1918.

Hösten 1925 anslöt sig den 14-årige Gunnar Bärlund till AIF. 

Följade sommar inledde han sin boxarkarriär och blev knockad i första ronden. Efter den tuffa starten blev han dock ordentligt varm i kläderna och som 16-åring blev han AIF:s förbundsmästare i mellanvikt. Det tog Gunnar Bärlund nio år att förvandlas från en gänglig 15-årig mellanviktare till en europamästare i tungvikt. 

AIF-föreningen verkade på ena sidan av ”klassmarkören” mellan arbetar- och borgarklass, nämligen Långa bron i Helsingfors. Bärlund deltog 1928 i ett lag som tävlade i Spartakiaden i Moskva, men lagmedlemmarna betalade ett högt pris för resan. 

Arbetarnas Idrottsförbund, som leddes av Socialdemokraterna, uteslöt de idrottare som besökt Sovjetunionen. 

”Kraftchoklad”

GeeBee var på intet sätt politiskt engagerad och valde 1930 att ansluta sig till den borgerliga idrottsföreningen Kronohagens Idrottsförening (KIF). Mer pengar och bättre arbetsförhållanden lockade också. Bärlund fick ett betydligt lättare arbete på konfektyrföretaget Oy Karl Fazer efter sin tidigare anställning på Vallgårds brädgård. 

Fazer drog senare nytta av sin arbetstagares popularitet genom att i slutet av 1930-talet tillverka kraftchokladen GeeBee. Chokladen, som skulle förse köparen med kraft, hade alltid ett foto med Bärlund med i förpackningen. 

Allt som allt fanns det 20 fotografier av ”GeeBee”. Naturligtvis ville alla småkillar ha 20 fotografier av sin idol.

Mot OS

Bärlunds framgångar fortsatte inom Kronohagens Idrottsförening och publiken på Hippodromen i Helsingfors och i Gardesmanegen fick bevittna den nya stjärnans segrar i tungviktsklassen över både inhemska och utländska boxare. Idrottsföreningarnas ekonomer var givetvis nöjda över fullsatta läktare.

Redan 1931 ansågs ”GeeBee” vara Nordens bäste tungviktare – i konkurrens med bland andra Harry Persson i Sverige och Otto von Porat i Norge, som då var professionella. 

Förhoppningarna i Finland var stora på ”GeeBee” inför OS i Los Angeles 1932. Nu skulle amatörkarriären avslutas med ett guld. 

Den finländska och svenska truppen steg på skeppet Drottningholm i Göteborg för att gemensamt korsa Atlanten. Stämningen var god trots det infekterade bråket på ledarnivå kring Paavo Nurmis diskning.

Tungviktsklassen i OS innehöll bara sex boxare. ”GeeBee” ställdes direkt mot den blivande guldmedaljören, argentinaren Alberto Lovell. Han förlorade. Matchen betecknades som den moraliska finalen. 

Proffskarriär

1936 tog han revansch på Lovell, då som proffsboxare. Innan han inledde proffskarriären hann han bli finsk mästare 1933 och europamästare i Bukarest 1934.

Proffskarriären kom att vara i 13 år och innehöll 85 matcher, 55 segrar, 29 förluster och en oavgjord match. 66 av matcherna gick ”GeeBee” i USA.

1937–1938 var ”GeeBees” stora år i USA. Han hade vunnit sex segrar, varav fyra på knockout, mot respektabla motståndare. 

Speciellt segern över jätten Buddy Baer imponerade på den amerikanska boxningsexpertisen. Det var och är den största dagen i finländsk boxningshistoria. ”Baerlund KO’s Bud Baer in 7” rubricerade Daily News nyheten på sin förstasida. 

Gunnar Bärlund var nu rankad som världens tredje bästa tungviktare efter mästaren Joe Louis men före Max Schmeling. Han behövde ytterligare en seger mot kvalificerat motstånd för att få möta Louis.

Den 3 oktober 1938 steg ”GeeBee” in i ringen för att möta Lou Nova i kampen om en titelmatch i tungviktsboxning mot Joe Louis i New York hösten 1939. 

Ögonbrynen…

Han golvade Nova tidigt och såg ut att gå mot segern. 

Nu kom emellertid ”GeeBees” akilleshäl under hela karriären, de känsliga ögonbrynen, att förstöra kvällen. 

Lou Nova skallade ögonbrynen och domaren bröt matchen i sjunde ronden då GeeBee hade svårt att se för allt blod som rann över ögonen. Lou Nova förklarades som segrare på teknisk knockout och fick senare en match mot Joe Louis.

”GeeBee” fortsatte att boxas i ytterligare ett antal år, fram till 1947. Han kom dock inte riktigt nära de stora matcherna. 

Amerikansk medborgare

En av de sista matcherna ägde rum i Helsingfors mässhall 1947, då han besegrade fransmannen Denis Juliani på teknisk knockout i sjätte ronden. Fransmannen hade då varit golvad sju gånger innan domaren bröt. Den enda knockoutförlusten råkade han ut för i sin sista match, 1947 mot Tommy Gomez.

I ett budskap till finländska boxningsintresserade ungdomar skrev han i tidningen Kehä (Ringen) 1951: 

”Kom ihåg att outtröttligt träna vänstern. Det är boxarens visitkort.”

1947 blev Gunnar Bärlund amerikansk medborgare. Han levde där med sin svenska fru Eva i New Jersey. Han arbetade på skeppsvarv och med hamn- och broarbeten efter boxningskarriären. 

Han pensionerade sig vid 62 års ålder och flyttade till Florida. Han avled i USA sommaren 1982, 71 år gammal.

Gunnar Bärlund står staty i barndomens kvarter i Vallgård i Helsingfors.

Rolf Karlman