Svenska botaniska föreningen (SBF) har utsett tibast till årets växt 2021. De flesta känner säkert igen denna buske som på våren blommar på bar kvist med väldoftande rosa blommor. Den har rykte om sig att vara giftig och särskilt de glänsande bären anses vara lockande för barn på sensommaren.

Tibast har av Linné fått det latinska namnet Daphne mezereum. Daphne var en källnymf som Apollon blev förälskad i och för att skydda henne från hans ovälkomna uppvaktning förvandlade gudarna henne till ett lagerbärsträd. 

Linné tyckte tydligen att tibast liknade lagerbäret och gav därför tibast det latinska namnet Daphne. Artnamnet mezereum kommer från persiskan och har med död att göra, vilket alltså skulle syfta på att tibast är giftig. 

Det svenska namnet ”tibast” kan möjligen också ha sitt ursprung i den svenska gudasagan. ”Ti” skulle avse guden Tyr medan ”bast” skulle syfta på barken. Med tanke på att växten har liknande namn i andra länder är en annan och mer trolig teori att första ledet i namnet helt enkelt skulle betyda ”gud” (latin: deus). 

Källarhalsbär finns bland de lokala namnen i Sverige och torde syfta på den sveda som man får i munnen om man äter ett bär och den törst som då uppstår.

Trivs där fåglarna trivs

Tibast är i allmänhet en meterhög buske med glesa grenar. Blomningen sker tidigt på våren så snart snön har dragit sig tillbaka. De rosa blommorna lockar de fåtaliga insekter som då finns tillgängliga med både väldoft och nektar. De smala bladen bryter fram senare. Frukten mognar relativt tidigt.

Det uppges att tibast trivs bäst där marken är fuktig och mullrik. Den gynnas också av kalk. Enligt annan litteratur är den typiska växtplatsen hagar och steniga backar. Det borde betyda att man kan hitta den på olika marktyper där en fågel har funnit det lämpligt att lämna ett frö. Fåglar är immuna mot giftet och därmed viktiga fröspridare. 

Tibast finns i hela landet, men anses vara mindre vanlig
i Norrland. Genom att tibast har utsetts till årets växt 2021 hoppas SBF att man ska få in rapporter om fynd av tibast och på detta sätt få bättre kunskap om dess utbredning. 

Tibast åtnjuter viss fridlysning i några län i landet.

Låt bli att äta av den

Tibast har alltså fått ett visst rykte om sig att vara dödligt giftig. Det finns lite olika uppgifter om hur många bär som skulle vara en dödlig dos, men samtidigt tycks det inte finnas några rapporterade säkra dödsfall. 

”Vid förtäring lär man få en brinnande törstkänsla”, uppges det hos SBF vilket kan tyda på att det inte är frestande att gå längre än till att smaka på ett bär. Det borde även gälla barn som skulle kunna bli frestade av de glänsande röda bären. 

Enligt Giftinformationscentralen är allvarliga förgiftningar ovanliga. Vatten och medicinskt kol rekommenderas om man har fått i sig mer än fem bär. 

Bären är giftiga för däggdjur som häst, gris nöt och hund. Fåglar däremot kan äta dem och sprider fröna. Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppger att 30 gram blad eller bark är dödlig dos för en häst. Hela växten, men särskilt bark och frön, är giftig, liksom den torkade växten. 

Kunde bota gikt

Inte desto mindre har tibast haft medicinsk betydelse. Den innehåller daphnetoxin och mezerein. På apoteken förr i tiden gjorde man på våren en drog av barken, Cortex mezerei, som användes utvärtes. Drogen nyttjades bland annat mot gikt och körtelsvullnader. 

Den tycks även en gång i tiden ha använts invärtes vid behandling av syfilis. 

Text och bild:
Karl-Olof Hallman