Skådespelerskan Julia Cæsar var huvudstadens buskisdrottning men hela rikets ”satkärring” på film. I de flesta av sina cirka 150 filmroller gestaltade hon ragator, huskors eller otäcka svärmödrar och blev omåttligt populär. 

Sin egen berömmelse förklarade hon såhär:

”Jag har haft publiktycke. Det blir man född med!”

Andemeningen i benämningen ”buskis” skulle förändras under åren. Till en början omfattade ”buskis” resande teatersällskap eller utomhusteatrar med lätta repertoarer som förr var mycket vanliga i Stockholm. Kanske såg man tidigt på förra seklet ner på ”buskisen” men allt eftersom steg dess status och skådespelarna var mycket kända och uppburna. 

En av ”buskisens” trotjänarinnor blev Julia Cæsar.

Sin förmåga att gestalta gummor av olika kulörer visade hon redan i sin reella scendebut när hon var 20 år. Där gjorde hon i en föreställning på Kristallsalongen i Stockholm en döv gumma på nära 100 år.

Denna typ av roller skulle sedan följa henne och hon tröttnade aldrig. I stället gick hon in för att ge karaktär av varje rollgestalt. Den brutala elakheten tonades ner och i stället kom både värme, humor och stänk av ironi och distans. Julia tycktes vilja spegla vad som då uppfattades som svensk rättrådighet och uppriktighet, vilket säkert låg i grunden för hennes enorma popularitet.

Operett i Helsingfors

Julia Maria Vilhelmina Cæsar föddes den 28 januari 1885 i Stockholm. Adressen var Linnégatan 57 på Östermalm, en stadsdel som vid den tiden var långt ifrån så exklusiv som i dag. Julias pappa var sergeant vid Svea livgarde, vilket dottern var mycket stolt över. I kvarteret fanns också den blivande skådespelaren Gideon Wahlberg.

På gårdarna spelade barnen ofta teater och detta med skådespeleri fångade tidigt lilla Julia. Hon slutade skolan som tolvåring och arbetade därefter dels med att springa ärenden för en sjukvårdsaffär, dels att vika tidningar på ett förlag. Hennes första veckolön lär ha varit tre kronor.

På kvällarna sökte hon sig till teatrarnas sceningångar för att träffa skådespelare och kanske lyckas bli inplockad som statist i någon pjäs. Julias karriär började också tidigt just som statist. Det sägs att hon därefter kom med i en föreställning som några turnerande skådespelare från Folkets hus-teatern gav. Men hennes egentliga scendebut räknas från 1905 på Kristallsalongen.

Hon engagerades av Emil Nordlander i hans revy Tjusiga Magnusson och därefter blev det framträdande på olika mindre scener och i olika turnésällskap innan hon 1913 reste till Helsingfors och Apolloteatern. Där skulle hon stanna fram till 1918 och gjorde under tiden framför allt operettroller.

Älskade buskis

Väl hemkommen kastade hon sig med liv och lust in i det intensiva teaterlivet i Stockholm. Hon engagerades först vid Casinoteatern 1918, åren 1920–23 tillhörde hon Pallas- och Södermalmsteatrarna. Sedan blev det Pallas 1925–26 och Folkets hus-teatern (eller Folkan) 1928–29.

Julia blev också mer och mer etablerad inom friluftsteatern, främst Tantolundens, Vanadislundens och Rolambshovs scener. 

Under vintersäsongerna spelade hon större delen av 1930-talet mestadels vid Mosebacketeatern. På 1960-talet var hon verksam på Skansenteatern.

Julia Cæsar älskade buskis och tog den ständigt i försvar om någon råkade säga något nedsättande om konstarten. Men det kunde inte ha varit det lättaste att vara skådespelare utomhus som på Tantolundens scen. Myggen stack, repliker blåste ibland bort eller dränktes av rasslet från ett förbiilande tåg. 

Men värst var nog regnet som ofta fick publiken att utebli. Det berättas om ett tillfälle då regnet öst ner över Tantolunden innan första föreställningen skulle börja. Endast en handfull besökare hade passerat biljettluckan och bakom scenen var skådespelarna också sura av regnet. Det var så illa att teaterdirektören starkt övervägde att ställa in för kvällen.

Då ska Julia Cæsar ha stuckit huvudet vid ridån för att kolla läget. Hon såg ut över den nästan öde salongen innan hennes ögon föll på den trogna kvintetten på första raden. Hon kunde inte låda bli att med sin karaktäristiska stämma fråga:

”Har ni inget hem?”

Ny vår

Redan 1923 hade Julia köpt sig egen villa vid Storskogsvägen 22 i Bromma. Där skulle hon stanna livet ut. Hon åkte för det mesta spårvagn till och från jobbet inne i stan. 

Hon är förmodligen en av få privatpersoner som fått egen nyckel till ”sin” vagn av Stockholms spårvägar eftersom det inte förekom någon nattrafik.

Efter sista föreställningen på teatern och efterföljande nattmat på restaurang brukade Julia promenera till Tegelbacken där hennes spårvagn stod uppställd för natten. För att hon skulle få vila sina trötta fötter och få skydd för väder och vind fick hon en egen nyckel att ta sig in i vagnen med. Där kunde hon ta en tupplur innan första morgonturen avgick hem till Bromma.

På 1960-talet fick Julia uppleva något av en andra vår på teaterscenen. Buskis var nu helt på modet och 1966 spelade hon med i Idéons revy Bom-Krasch och inte minst fick hon framträda i radio och tv.

Julia hade gjort ett dussintal stumfilmer, den första var Anderssonskans Kalle från 1922, innan hon gjorde debut i sin första ljudfilm, Trötte Teodor, 1931 med Valdemar Dahlström och Karin Swanström. 

Hon var också med i den första ”Pilsnerfilmen” 1937 med titeln Pensionat Paradiset.

Totalt lär Julia Cæsar ha gjort cirka 150 filmroller under sin långa, framgångsrika karriär. Och ofta rörde det sig om barska huskors, ragator och ”skräcktanter” i allmänhet. Men i Julias händer kom dessa elakingar att framstå som i grunden ganska snälla, humoristiska och rättrådiga.

Lyhörd skådespelerska

Julia Cæsar ansågs vara en regissörs dröm. Hon hade en klar och välartikulerad röst som täckte hela salongen. Hon var rak i ryggen som en fura och förde sig värdigt i alla roller. Hon var väl förberedd inför teaterrepetitioner eller filminspelningar.

Regissören Ragnar Frisk intygade att hon alltid hade hela manuset i huvudet. 

”När hon väl dök upp var det bara att köra”.

Hon var spontan och sa vad hon tyckte, men hon var en lyhörd skådespelerska och hade förmånen att vara mycket omtyckt långt utanför teater- och filmvärlden. 

Redan på 1920-talet blandade hon sin buskis med tunga roller. Hon gjorde, enligt expertisen, en av de bästa tolkningarna av Madam Flod i Strindbergs Hemsöborna just de åren.

Hon skulle under sin karriär även få arbeta med självaste Ingmar Bergman. Hon spelade med i filmerna Det regnar på vår kärlek (1946) och Sommarlek (1951).

”Bergman ja, den spolingen ska hållas kort”, lär hon efteråt ha yttrat med glimten i ögat.

Julia Cæsar hade, som sagt, många vänner. Det var dock de allra närmaste hon bjöd hem på söndagsmiddag i Bromma. Hon var duktig i köket och ville helst att gästerna kom med tomma magar. Hon bjöd nämligen på husmanskost efter alla konstens regler. 

Måltiden kunde starta med tre sorters sill med snaps och källarsvalt öl. Varmrätten bestod ofta av vällagad kalops med rödbetor och till efterrätt kunde det vankas ingefärspäron. Till kaffet serverade hon alltid Grönstedt i stor kupa.

Annie från Amörka

På 1960-talet, när buskisen kom riktigt på modet, fick Julia också extra uppmärksamhet. 1967 gjorde hon ett bejublat framträdande i tv, som säkert många kommer ihåg. Det var i programmet Thores trekvart. I den berättade stjärnan om sin långa karriär och hade plockat med sig en av sina gamla kuplettlåtar från förr. Den heter Annie från Amörka. Ackompanjerad av den betydligt yngre Robert Karl Oskar ”Robban” Broberg på gitarr tog Julia verkligen sats i refrängen:

”Junaitid stejts åv amööörrrka” dånade det ut över landet. Och låten blev så populär att den hamnade på hitlistan ”Svensktoppen”.

Det hade nog inte den 82-åriga Julia inte räknat med, men hon hade ju publiktycke och hade ingenting emot att nu hamna i tidningarna som grammofonstjärna. Hon var fortfarande pigg som en mört och njöt uppenbart av uppståndelsen.

Förutom gästspelet i Helsingfors på 1910-talet skulle den folkkära Julia Cæsar bli Stockholms scener trogen under hela sitt liv. Hon levde nog främst för sin teaterkarriär men uppträdde ”vid sidan av” gärna på film. Några mer framträdande hobbies förutom sitt trevna hem vid Storskogsvägen lär hon inte ha haft. Hon var i allt skådespelerska.

Julia Cæsar avled den 18 juli 1971. Hon blev 86 – en riktig krutgumma.

Kjell-Åke Steen