Victor Lustig (1890–1947) tillhör 1900-talets mest ökända brottslingar, känd som ”Mannen som sålde Eiffeltornet två gånger”. 

Men Lustig hade en föregångare, George Parker (1860–1936), som gjorde det till sin egen specialitet att sälja monument, broar och egendomar han inte ägde. Som Frihetsgudinnan, Madison square garden och president Ulysses S. Grants grav. Men storsäljaren var Brooklyn bridge som han sålde om och om igen. Köparna var oftast immigranter som nyligen anlänt till New York och de erbjöds en gyllene framtid för en spottstyver, att kunna ta betalt för alla som ville använda bron. 

George Parker kan bäst beskrivas som en ”bondfångare”. Victor Lustig däremot, var av en helt annan kaliber och gång på gång lyckades han undgå rättvisan. Men slutligen, den 28 september 1935, hann den ifatt honom efter en vild biljakt på staden Pittsburghs gator. Efter en vansinnesfärd lyckades den jagande polisbilen ramma flyktbilen och få stopp på den. Lustig steg ut och sa med ett litet leende: ”Ja, pojkar, här är jag.” 

Lustig hade tidigare alltid lyckats ta sig ur knipan, senast den 1 september samma år, då han rymde från FBI:s förvaringsanläggning på Manhattan som annars var känd som totalsäker, ja, omöjlig att rymma ifrån. Den här gången var han emellertid fast för gott. Lustig hade gäckat polisen på två kontinenter, hade genom åren använt 47 olika alias, dragit USA:s mest ökända gangster Al Capone vid näsan, förfalskat pengar och mycket annat. Men det epitet som Lustig gått till historien med är ”Mannen som sålde Eiffeltornet två gånger”. 

Victor Lustig var känd som ”Greven”. För det var så han kallades i den undre världen. Till skillnad mot de flesta andra inom denna var Lustig kultiverad, charmerande, sofistikerad, världsvan och som sagt välklädd, inte på det pråliga sätt som Al Capone och hans gelikar var utan på ett elegant, diskret sätt, ja, som man förväntar sig av en greve. Och han satte en stolthet i att inte använda våld eller vapen. 

Skillda uppgifter om bakgrunden

Vem var då ”Greven” egentligen? Han uppgav själv att han var född den 4 januari 1890 i Hostinné, en liten stad i Österrike-Ungern, nuvarande Tjeckien. Han berättade under förhör att han var son till stadens borgmästare men påstod senare att han kom från en urfattig familj. I andra versioner hade han studerat i Paris men vid 19 års ålder börjat hålla till i spelhålor där en svartsjuk pojkvän, till en flicka han haft ihop det med, knivskar honom i ansiktet och försåg honom med ett ärr. 

Lustig var mycket språkbegåvad. Han tycktes vara en född bedragare och falskspelare och snart hade han skaffat sig en god inkomst. Hans främsta jaktmark under början av sin karriär var de stora oceanångarna som gick mellan Frankrike och New York. Falskspel var en garanterad inkomstkälla, och som en av hans vänner senare berättade. ”Greven kunde få en kortlek att göra allt utom att prata”. Ett av hans trick var att utge sig för att vara producent på Broadway och behövde investerare till en ny musikal. När pengarna, alltid kontanter, överlämnats, var Lustig som uppslukad av jorden. 

Efter första världskrigets utbrott avbröts sjöfarten över Atlanten. Lustig valde att fortsätta sin framfart i USA. Falskspel gav alltid inkomst men han hade ständigt nya idéer. Som att bege sig till banker, låna pengar mot obligationer, och sedan försvinna med både kontanterna och obligationerna. 

Polis och FBI fick in anmälningar men ”Greven” bytte alias som andra bytte skjorta och begav sig från stad till stad. 1925 hade det dock blivit lite för hett i USA. 

Han begav sig till Paris där han på sitt hotell fick idén till sin mest omtalade kupp. Han ströläste en tidning där det i en artikel stod att staden Paris hade svårt att få ihop ekonomin vad gällde underhållet av Eiffeltornet. 

Hittade ett villigt offer

”Greven” fick en snilleblixt. Han skulle helt enkelt sälja tornet, låta det övergå från den offentliga sektorn till den privata. Så han bjöd in en grupp skrot- och metallhandlare till en elegant hotellsvit och förklarade att han var vicechef på post- och telegrafverket och berättade att staden Paris ville skrota Eiffeltornet och sälja det för skrotvärdet. 

Tornet hade blivit för dyrt i underhåll och passade heller inte in bland de anrika monumenten. Men skrotningen skulle bli kontroversiell om den kom ut och försäljningen skulle därför ske i hemlighet. Och han skulle som statsanställd kunna styra försäljningen. Mot muta naturligtvis. I församlingen hittade Lustig ett villigt offer, André Poisson, som betalade en skyhög muta. Varefter Lustig snabbt begav sig till Österrike. 

Lustig hade kallt beräknat att offret i den grad skulle skämmas över sin dumhet att han inte skulle anmäla brottet och bli till allmänt åtlöje. Och det gjorde Poisson inte heller. 

Bedrägeri dubbelt upp

Så varför inte upprepa tricket, tänkte Lustig och återvände till Paris. Han kontaktade en annan grupp handlare men den här gången fungerade det inte. Polisen hade fått nys om saken och Lustig lyckades i sis- ta stund undvika den fälla som gillrats för honom, varefter han valde att bege sig till USA igen. Där fick han idén till ”Den rumänska lådan”. En låda som kunde skapa en exakt kopia av vilken som helst sedel som stoppades in i den. Detta tack vare ”en process med radium”. 

Lustig försåg lådan med äkta sedlar, som magiskt kom ut efter en stund. Lådorna såldes för skyhöga pengar till offren. När köparna insåg att de blivit lurade hade Lustig försvunnit. 

Alltid olika signalement

Han lurade också Al Capone. Han fick först den ökände Chicagogangstern att överlämna 50 000 dollar till ett bedrägeri han planerade. Lustig låste in pengarna och lämnade sedan tillbaka dem till Capone, med ursäkten att bedrägeriet gått om intet. Capone blev förvånad att ha stött på en ärlig bedragare så när Lustig bad honom om 5 000 dollar att leva på till nästa samarbete överlämnade Capone pengarna varpå Lustig gick upp i rök. 1930 ingick Lustig ett partnerskap med apotekaren William Watts och kemisten Tom Shaw för att tillverka och prångla ut falska sedlar. 

De var i det närmaste perfekta, till den grad att även rutinerad bankpersonal hade svårt att skilja dem från äkta sedlar. Lustig prånglade ut tusentals dollar varje månad och signalementen som gavs till polisen var alltid olika. 

Älskarinna hämnades

Lustig hade en hel väska med förklädnader, smink och lösmustascher och kunde förvandla sig till präst, sjökapten, hotellportier och mycket annat. Detta kunde ha fortsatt i åratal om det inte varit för att Lustig varit otrogen mot sin älskarinna Billie Mae Scheible. 

När hon fick reda på hans otrohet beslöt hon sig för att hämnas och ringde ett anonymt samtal till polisen. Lustig arresterades den 1 september 1935, rymde och arresterades som sagt igen fyra veckor senare. 

Rättegången blev förstasidesstoff. ”Greven” dömdes till 20 års fängelse att avtjänas på fängelseön Alcatraz där han dog i lunginflammation den 11 mars 1947 halv nio på kvällen, 57 år gammal. På dödsattesten angavs hans yrke som ”försäljarlärling & förfalskare”. Där stod också hans födelseuppgifter. Men dessa är sannolikt lika falska som de sedlar han prånglade ut. 

Tog med sig hemligheten i graven

År 2015 meddelade en lokalhistoriker i Hostinné att han forskat i stadens mest internationellt omtalade person. Att han grävt i kyrko- och skollängder och inte funnit det minst bevis för att Victor Lustig fötts eller varit hemmahörande i Hostinné. Så varifrån ”Greven” egentligen kom är en hemlighet han tog med sig i graven.      

Michael Dee